I Ps 2:1-2 förutsägs att judar och hedningar kommer att samarbeta mot Sonen, Guds Son, alltså mot Messias.
Där talas om furstar, som rådslår, och om kungar, som reser sig mot Herren och hans Smorde.
I Matt 26:1-4, Mark 14:1 och Luk 22:1-2 berättas hur det judiska religiösa ledarna rådslog och planerade hur de skulle kunna röja Jesus ur vägen. Här har vi alltså ”furstarna, som rådslår.”
I Lukas 22:6-12 blir Jesus sänd till Herodes, den judiske lydkonungen, för att rannsakas av honom.
Herodes gör narr av honom och skickar tillbaka honom till Pilatus. Här har vi den ene av ”konungarna”, alltså den judiske representanten för de världsliga myndigheterna.
I Luk 22:13-25 har vi så den dystra krönikan över hur Pilatus ger efter för rådsherrarnas och folkets påtryckningar, och dömer Jesus till döden. Här har vi då representanten för hedningarna, den romerske kejsarens ställföreträdare, den andre av ”konungarna” i Ps 2. Exakt uppfyllelse, igen.
I Apg 4:23-28 ser vi, att det var just så de första kristna också uppfattade händelseförloppet, och de såg detta som ett bevis på Guds totala suveränitet – också när alla reste sig mot Messias, lyckades de bara göra exakt det Gud redan hade bestämt!
I flera olika psaltarpsalmer förutsägs en situation, där han skulle komma att bli anklagad av falska vittnen.
Ps 27:12, 35:11 och 109:2 är alla inne på det temat.
Så gick det också – i Matt 26:59-60 och Mark 14:55-59 ser vi hur Rådet för fram falska vittnen mot Jesus. Eftersom de inte hade något att så där på riktigt anföra mot honom, var de tvungna att försöka fabricera bevis, för att kunna få en fällande dom.
Sedan kan det i det här sammanhanget noteras, att han sist och slutligen inte blev dömd på grund av några lögner från falska vittnen, utan på grund av sin egen bekännelse, alltså sanningen.
De falska vittnena trasslade nämligen in sig i sina lögner, och sade mot varandra, och visade sig vara värdelösa…
I 1 Tim 6 kallas Jesu bekännelse, att han är Messias, ”den goda bekännelsen”, och den hade sitt pris. På grund av den blev han dömd.
Den bekännelsen har fortfarande sitt pris – att bekänna sig till Jesus i den här världen har aldrig varit ofarligt!
Ändå var det den bekännelsen, som genom lidande och död ledde fram till den slutliga segern, så var det för Jesus, och så är det för dem, som följer honom.
Jesus var tyst inför dem, som anklagade honom. Så sägs det i Matt 26:53
Han höll inga försvarstal, han bara vittnade för sanningen, punkt. Detta var förutsagt i Ps 38:13-15, och i Jes 53:7.
Med tanke på det som Jesus säger i Matt 10:16-20 och Mark 13:11, att hans lärjungar inte ska förbereda några försvarstal, när de anklagas på grund av sin tro, för Anden ska ge dem vad de ska säga, kan detta behöva litet extra eftertanke!
Vi tänker lätt, att detta säkert innebär att Anden kommer att ge oss alldeles lysande försvarstal.
När vi läser Stefanus´försvarstal i Apg 7 ser vi, att det tydligen ändå inte var så det var tänkt. Han håller ju inget försvarstal, han går till angrepp på sina anklagare!
Han visar dem hur fel både de och deras förfäder har haft och handlat, och vittnar om att Jesus är Frälsaren och Guds Son – just ett fint försvarstal i det läge han befann sig! Men som resultat av det blir småningom Saulus frälst, och blir hedningarnas apostel – ett skenbart nederlag vänds i seger, igen.
Jesus blev hatad utan orsak.
Ps 69:4-5 och Ps 109:3 hade många hundra år tidigare förutsagt att det skulle komma att gå så.
Hatar man någon, som inte gör annat än går omkring och gör gott, då är den profetian uppfylld med råge!
Jesus konstaterar själv i Joh 15, att så här fungerar det – ljuset tåls inte i en värld där mörkret regerar, för mörkret hatar ljuset, och så kommer det att gå för alla som vänder sig till ljuset, och blir ljusets barn.
Man väntar sig ju, att om man gör gott och vandrar i ljuset, då kommer man att röna uppskattning från omgivningen för detta, och ja, i många fall går det så! Jesus säger ju, att om människorna ser att hans lärjungar gör gott, då kommer de att prisa Gud för det.
Men det kommer inte alltid att gå så. Jesus är ju inte bara full av nåd, han är full av sanning också, och sanningen har aldrig varit särskilt populär i lögnens furstes domäner.
Watchman Nee skriver ungefär så här i en av sina böcker: ”Visa människorna Kristi godhet i gärningar, och du kommer att bli prisad, visa dem Kristus själv, och du kommer att bli förföljd!”
Det var också förutsagt, att Israel vid tiden för Messias´ankomst skulle komma att ha odugliga ledare, ledare som inte alls förstod, att en ledare först av allt ska vara herde för dem han leder.
När man jämför Hes 34:1-16 med berättelsen i Matt 23 om Jesu uppgörelse med det samtida religiösa ledarskapet, ser man hur exakt också denna förutsägelse gick i uppfyllelse…