Jesus hade upplyst sina lärjungar om att det fanns alldeles för få skördearbetare i förhållande till skördens storlek. Ändå får vi här läsa om ett tillfälle, där de skulle ha varit beredda att lägga krokben för andra skördearbetare! Något mer kontraproduktivt får man väl ändå leta efter!
Det kan alltså löna sig att titta litet närmare på den här händelsen. Vad var det som hände, varför gick det så här snett? Varför drogs det en gräns, som ställde somliga arbetare utanför? Det som hände då kan hända nu, vi människor har inte förändrats, även om vi har lärt os mer under de senaste tvåtusen åren.
Det finns undersökningar som visar att de kristna har få, om ens några, icketroende vänner, alltså såna som man faktiskt umgås med och står så nära att man kan tala om vänskap. De kristna, precis som alla andra människor, har en tendens att helst umgås med likasinnade, om vi nu någon gång ännu skulle råka umgås med något annat än våra elektroniska manicker.
Detta innebär att församlingens kontaktyta till dem, som skulle behöva få höra om Herren och frälsningen, är alltför liten.
Men. Det finns en grupp kristna människor, som har mer kontakt till ickekristna, och som också ibland gör mer för att dela med sig av sin tro, än många av dem gör, som stängt in sig i en vattentät kokong av idel troende.
Jag åsyftar dem, som inte har hittat sin plats i någon församling.
Det finns många, som i och för sig nog tror på Jesus, men som inte passar in, som känner sig som en rund tapp i ett fyrkantigt hål, om de försöker vara med i en genomsnittsförsamling.
Det finns människor, som kanske har så smärtsamma erfarenheter från sina försök att umgås med andra kristna, att de helst håller sig borta från allt som kallas kristen gemenskap, men som aldrig har kastat sin tro eller sin Gud överbord.
”Jag har inget emot vår Herre, men jag begriper mig inte på hans markpersonal”, lär någon någon gång ha suckat, och det finns många som instämmer i den hjärtesucken.
Så, här har vi nu en grupp kristna, som ur den etablerade kristenhetens synvinkel ”inte hör till oss”, ”inte följer med oss”. De har oftast inte så många kristna vänner, men istället har de andra vänner, människor som de många gånger har andliga samtal med, berättar om sin tro för. De har kontaktyta utåt, och många av dem använder den!
Detta medan de församlingar, som kanske en gång drivit bort dem med hårda ord och handlingar, dåligt bemötande – eller kyla, likgiltighet och inget bemötande alls – närmast betraktar dem som halvavfällingar, människor som enligt oss i etablissemanget borde komma till kyrkan för att vara ”riktiga” kristna!
Här har vi alltså en gräns, som dragits på grund av yttre grupptillhörighet, inte på grund av tro på Jesus! Känns det igen?
Ändå är det ofta just dessa ”outsiders” skördearbetare, de är i kontakt med dem som står utanför församlingarna, och jag har ibland stött på sådana, som gjort ett enormt arbete på Guds åker, utan vare sig stöd, ekonomisk ersättning eller erkännande från de etablerade församlingarna.
Det har till och mer förekommit fall där de har blivit motarbetade av de etablerade andliga ledarna!
”Hör de inte till oss, går de inte med oss, passar de inte in i den gängse mallen, då ska vi hindra dem!” För då är de på fel sida av gränsen, som vi dragit upp…
Vi har svårt för de udda arbetarna, för vi har gjort oss en schablonuppfattning, en standardmodell, för hur vi tycker att det borde vara och gå till för att riktigt vara rumsrent – precis som Jesu första lärjungar också hade gjort.
Men Jesus säger till oss, likaväl som till dem : ”Hindra dem inte, för den som inte är mot mig, han är för mig!”
Där har vi den riktiga gränsen, den som Herren själv drar.
Den viktiga frågan, den enda viktiga, det är alltså om människor blir förda till tro på Herren Jesus, om det är hans namn som som predikas, om det är budskapet om Honom, som förs vidare! Där så sker, där pågår skördearbete, och det ska aldrig hindras!