Från Bibeln känner vi Jakob som gudsmannen, som blev far till Israels tolv stamfäder, men vi känner också Jakob som den, som lurade sin far Isak att välsigna honom i stället för den äldre brodern, Esau, vi känner Jakob som den, som i tjugo års tid tävlade med sin morbror Laban om vem som kunde lura den andre mest, och vi känner Jakob som den, som brottades med Gud, och vann seger – en märklig händelse, som det kan vara värt att småningom försöka fördjupa sig litet i!
Här har vi en person med många ansikten, alltså, och en person, som hade en lång väg att gå till andlig mognad.
Abraham framstår som rent osannolikt okomplicerad vid jämförelse, och detsamma kan sägas om de andra trons människor, som vi har mött tidigare i första Mosebok
Jakob ger oss alltså ett gott exempel på hur Gud handskas med en människa, som till att börja med inte är mycket att hänga i julgranen ifråga om personlig moral och karaktär – och också ett gott exempel på att Gud både vill och kan göra något av en sådan här alldeles vanlig, självupptagen, och till husbehov litet grann oärlig människa!
I kap 27 i första Mosebok läser vi om hur Jakob lurar sin blinde far Isak att ge honom den välsignelse, som enligt all sed skulle ha tillkommit den förstfödde, alltså hans tvillingbror Esau, och vi får veta att det är mamma Rebecka, som är initiativtagare till detta.
Varför gör hon på detta viset, då?
Jo, i 25:23, redan innan pojkarna var födda, säger Herren till Rebecka att den äldre brodern ska komma att tjäna den yngre.
Vi har här alltså återigen ett fall av en människa, som har fått en förhandsinformation om vad som ska hända, och sedan börjar tänka ”jag måste hjälpa Gud”. Det här hjälpa-Gud-syndromet tycks vara rätt vanligt!
Men om man tar till köttets metoder för att försöka få det, som Gud har sagt ska ske, att hända, då har man ingen god frukt att vänta.
Rätt sak i fel tid och med fel metoder blir fel.
Ändamålet helgar inte medlen!
(Vilket för övrigt ju är ett uttryck, som vi här i den lutherska nord felaktigt har fått höra är jesuitordens valspråk. I verkligheten finns det här uttalandet ingenstans i jesuiternas läroskrifter, det är bara en allmän beskrivning av den filosofiska riktning som kallas utilitarism…)
Rebeckas plan lyckas, och Isak låter lura sig.
I 27:41 läser vi att Esau börjar planera att ta livet av Jakob som hämnd för bedrägeriet – och man får väl anta, att Esau var väl medveten om att om Jakob skulle dö, då skulle han vara ensam arvinge, och därmed få tillbaka allt, som Jakob lyckats lura åt sig..
Detta var frukten av Rebeckas intervention. Hon kom snubblande nära att åstadkomma en repris på dramat Kain och Abel.
Hon hade uppenbarligen glömt att göra någon konsekvensbedömning, innan hon skred till handling…
Sedan har vi då början av kap 28.
Man skulle ju vänta sig, att Isak inte skulle vara speciellt vänligt inställd till sin lurendrejare till son, men här välsignar han nu Jakob på nytt, den här gången väl vetande att det är just Jakob han välsignar!
Hur ska vi förstå det här?
Jo, Isak hade ju faktiskt försökt manipulera Gud, han också, då när han trodde att han välsignade Esau till att härska över Jakob, 27:29
Isak var med all säkerhet inte ovetande om vad Gud hade sagt om hans söner, vilken av dem som skulle härska över vem, men ändå försökte han använda kraften i välsignelsen till att sätta Esau över Jakob. Rebecka försökte hjälpa Gud, få det, som Gud hade sagt skulle hända, att också faktiskt hända, Isak i sin tur försökte få Gud att ändra sig!
Inte har Gud det lätt med sina barn heller…
Nu har Isak uppenbarligen ändå böjt sig för det faktum, att Gud har utvalt Jakob, och välsignar honom en gång till.
Abraham fick lov att omvända sig från Ismael till Isak, och nu får Isak göra samma resa. I något skede måste vi alla omvända oss från något. Ingen av oss är född så rättvänd, att inte behovet av omvändelse skulle uppenbara sig i något skede!
1. Hur uppfattar Jakob Gud, vilken gudsbild växte fram för honom?
Från början tycks inte Jakob ha haft några större funderingar alls om Gud. Han var helt självcentrerad, inställd på egen framgång. ”Jag, mig, min, och mitt” var hans gud. Småningom får han lov att inse, att Gud inte godkänner vilka tilltag som helst, och att vi får skörda vad vi sår.
2. På vilka sätt fick han lära sig lydnad, vilka frestelser mötte han?
Han fick lära sig att självupptagenhet av den sorten, som faller för frestelsen att köra över andra människor för egen vinnings skull, har återverkningar på ens relationer. Han är vääldigt ensam, när han flyr för sitt liv undan Esaus vrede!
Och han får material att börja lära sig, att Gud inte behöver någon hjälp av oss människor, inte heller tar Han emot någon sådan. Gud vill ha vår lydnad, inte vår hjälp!
3. Vilka praktiska uttryck tog sig hans tro, och hur vittnade han om den?
Inga alls så här långt, för här har han egentligen ännu ingen egen tro. Gud handlar i hans liv i alla fall!
4. Ledde tron Jakob i konflikt med världen, och i så fall hur?
I början av Jakobs liv är det otron, och otrons handlingsmönster, inte tron, som skapar konflikt.
5. Vad lär jag mig för egen del av den här delen av Jakobs liv?
Att syndens lön är döden – först i form av störda relationer och ensamhet, så som det här går för Jakob, sedan i form av den fysiska döden, till slut i form av den andra döden. Att lura och utnyttja andra leder småningom fram till ensamhet – kanske inte till det yttre, men nog till det inre.
Samt att Gud inte vill ha min hjälp, han vill ha min lydnad! Det är skillnad!
Sen var det ju också det här med att inte glömma att göra konsekvensbedömningen, innan man skrider till handling, när man tycker sig ha kommit på någon särskilt god idé. Men det lär vi oss av Rebecka lika mycket som av Jakob.
6. På vilket sätt är han en fungerande förebild nu, år 2019?
Ja, om livets mening är att vara ett avskräckande exempel för andra, då uppnådde Jakob den meningen på ett tidigt stadium i livet! Han visar här med all önskvärd tydlighet hur man inte ska göra!
7. Finns det något, som hindrar mig från att bete mig som han gjorde?
Om jag följer och lyder Herren, och säger nej till mig själv, då kommer detta naturligtvis att hindra mig från att bete mig som Jakob! 