Mose fram till ”fyrtioårskrisen”

Mose föddes ca 1530 f Kr, åttio år före uttåget ur Egypten.

Vid tiden för hans födelse hade Israels folk befunnit sig i Egypten i 350 år.

Om vi går bakåt i tiden 350 år från dagens datum befinner oss i nådens år 1669.

Då var Karl XI fjorton år gammal, Rembrandt dog det året, och i Sverige infördes på grund av de många häxprocesserna allmän kyrkobön mot trolldom. De tretton brittiska kolonier på Nordamerikas östkust, som bildade kärnan i det som skulle bli dagens USA, förklarade sig självständiga först drygt hundra år senare, Ludvig XIV var kung i Frankrike, och det var ännu tvåhundra år innan förbränningsmotorn skulle uppfinnas. Det är rätt länge sen, visst?

Mose föddes alltså vid en tidpunkt, när folket redan befunnit sig länge i Egypten, och var så starkt rotat där, att de knappt ens mindes något annat.

När Jakobs klan kom till Egypten, var de ännu inte ens ett folk!

 

De första fyrtio åren av Mose liv finns beskrivna i 2 Mos 2:1-22  – fyrtio år på tjugotvå verser. Under den tiden hann han bli utsatt i Nilens krokodilvatten för att dö, bli räddad och adopterad av en egyptisk prinsessa, samt få en grundlig utbildning av den typ, som en medlem av härskarfamiljen skulle ha. I Apg 7:22 sägs det att han under sina fyrtio första levnadsår blev undervisad i egyptiernas hela visdom, och var mäktig i ord och gärning!

Han var alltså uppfostrad och utbildad att leda en nation redan innan han föll i onåd hos farao, och blev tvungen att gå i landsflykt.

Den utbildningen var dock inte tillräcklig för att han skulle kunna göra det jobb, som Gud hade planerat för honom. I Egypten hade han nämligen fått lära sig hur man härskar genom att utöva makt, och den sortens ledare behöver en grundlig fortsättningskurs i ledarskap, innan de passar in i Guds Rike!

Följaktligen tas allt ifrån honom, han måste fly för sitt liv, fyrtio år gammal vid det laget, och finner småningom sig själv vaktande får på Sinaihalvön.

Parallellen till det som hände Josef 430 år tidigare är uppenbar.

 

Om man läser Stefanus försvarstal i Apg 7::17-42, får man värdefull tilläggsinformation om Mose tidiga liv.

Mose hade redan från början en stark kallelse att befria sitt folk – han var alltså medveten om sin härstamning, att han egentligen var hebré.

Han hade också kunskap om Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.

Han hade en stark känsla för rättvisa, och ville försvara de svagare – något som kommer fram också i berättelsen om hur han möter den midjanitiske prästens döttrar i 2 Mos 2.

Allt detta är mycket bra saker, det är helt klart gott material i den unge Mose!

En sak måste dock förändras, innan han kunde bli ledare för uttåget.

Han måste få en ny syn på ledarskap, och han måste bli beroende av Gud istället för att förlita sig på världsliga maktmedel.

 

Alltså sänder Gud iväg honom till ökenskolan, den skola där senare också män som Elia, Johannes Döparen, Paulus, för att inte nämna Herren Jesus själv, får sin utbildning.

 

 1. Hur uppfattar Mose Gud, vilken gudsbild växte fram för honom?

Han hade en kunskap om Gud, men det var en andrahandskunskap, som han hade fått berättat för sig vid sina sporadiska kontakter med sin biologiska familj. Gud hade inte talat till Israel en enda gång efter Jakobs död, vad vi vet, så Han kändes antagligen tämligen avlägsen vid det här laget. Läget var detsamma som vid tiden för Jesu födelse 1500 år senare, då hade det också förflutit mer än 400 år efter att den siste gammaltestamentlige profeten, Malaki, hade uppträtt – återigen en av de bibliska parallellerna!

 

2. På vilka sätt fick han lära sig lydnad, vilka frestelser mötte han?

Ja, här har vi då det som redan är en klassiker i vårt studium av trons människor. Han ville hjälpa Gud. Han ville använda våld och makt för att göra det, som Gud hade sagt till Abraham att Han skulle göra.

Vilket ledde till ett totalt misslyckande.

 

3. Vilka praktiska uttryck tog sig hans tro, och hur vittnade han om den?

Han tog inte avstånd från sitt folk, skämdes inte för sin härstamning, även om det kanske hade varit mer fördelaktigt för honom att göra så.

Han var också uppenbart inställd på att arbeta för att Guds vilja skulle ske,  även om han här till att börja med gör det enligt eget recept.

Han ställde också upp för de förtryckta.

 

4. Ledde tron Mose i konflikt med världen, och i så fall hur?

Att uppträda som slavfolkets försvarare, samtidigt som han hade en så hög ställning vid hovet, att farao sannolikt uppfattade honom som en potentiell medtävlare, det var nog nästan att be om problem. Ur Faraos synvinkel vore det naturligtvis en ren katastrof, om slavfolket skulle få en stark och duglig ledare, och göra uppror.

 

5. Vad lär jag mig för egen del av den här delen av Mose liv?

Det räcker inte med den här världens vishet, hur mycket man än har av den, när det blir fråga om att leda Guds folk eller uppbygga Kristi kropp. Tvärtom kan en blivande andlig ledare behöva bli av med en del tankebyggnader han skaffat sig på den sidan, innan Gud kan använda honom!

Tredje Johannesbrevets uppmaning om att inte följa dåliga ledare, bara goda sådana, är fortfarande rykande aktuell för oss alla!

 

6. På vilket sätt är han en fungerande förebild nu, år 2019?

Han skäms inte för sitt folk, fast de hade låg social status. Han var alltså inte vare sig fåfäng eller högmodig.

 

7. Finns det något, som hindrar mig från att tro som han gjorde?

Om jag är angelägen om att ha en god position och ett gott anseende i världen, och söker ära av människor, då kommer jag att undvika situationer och handlingar, som kan äventyra vad jag har uppnått av position och gott rykte, vilket då i sin tur kommer att leda till att jag inte är så där alldeles villig att lyda alla maningar,som Herren ger.

Publicerad i Trons människor i Bibeln