Jag kom för någon dag sedan att delta i en diskussion om de finländska kvinnor och barn, som sitter fast i al-Hollägret i Syrien.
Den här diskussionen förs ju tydligen överallt i landet just nu, både man och man emellan, och i riksdag och regering. I morse fick jag med förvåningens finger i häpnadens mun ta del av nyheten att centerns partiordförande tagit sig för att ordna en privat opinionsundersökning på nätet: ”Vad anser ni, finländare, ska vi släppa in dem i landet?”
Nå, i diskussionen, som jag själv av en händelse kom att vara med på et hörn i, förfäktade en av deltagarna, en kristen broder, benhårt att Finland absolut inte ska släppa in sådana där terrorister i landet. Andra anslog en mer försonlig ton, men frågan var helt klart sådan, att ingen såg några enkla, klara lösningar – eller någon grund för sådana.
Eller finns det?
I Bibeln sägs det klart, att vi som kristna ska lyda landets lagar och underordna oss överheten, så länge lagarna inte strider mot vad Gud har förordnat i sitt Ord.
Då får vi ta reda på vad landets lag, i det här fallet landets grundlag, månne har att säga om saken. Om detta då inte strider mot Guds ord, då är vi skyldiga att lyda grundlagen, annars gör vi uppror mot Gud.
Den här grundlagsparagrafen torde vara direkt tillämplig på den fråga det nu gäller:
”Finska medborgare samt utlänningar som lagligen vistas i landet har rätt att röra sig fritt inom landet och att där välja bostadsort.
Var och en har rätt att lämna landet. Denna rätt kan begränsas genom lag, om det är nödvändigt för att säkerställa rättegång eller verkställighet av straff eller för att säkerställa att skyldigheten att försvara landet fullgörs.
Finska medborgare får inte hindras att resa in i landet, landsförvisas eller mot sin vilja utlämnas eller föras till ett annat land. Genom lag kan dock föreskrivas att finska medborgare får utlämnas eller föras till ett land där deras mänskliga rättigheter och rättssäkerhet kan garanteras, när åtgärden vidtas med anledning av brott eller när syftet med den är rättegång eller verkställighet av ett beslut som gäller vårdnad om eller vård av barn. (24.8.2007/802)
Rätten för utlänningar att resa in i Finland och att vistas i landet regleras genom lag. En utlänning får inte utvisas, utlämnas eller återsändas, om han eller hon till följd härav riskerar dödsstraff, tortyr eller någon annan behandling som kränker människovärdet.”
Man kan tycka vad man vill om att dessa kvinnor i tiden har lämnat landet för att ansluta sig till IS – själv tycker jag att det var en idiotisk idé, och antagligen finns det anledning att förmoda att de, som åkte iväg var förblindade av den bara alltför välgjorda IS-propagandan, men de hade rätt att lämna landet.
Nu har, förhoppningsvis, åtminstone en del av dem kommit till insikt om att detta var ett katastrofalt felval, och skulle vilja komma hem igen. Några har visserligen sagt att de hellre vill åka till ett land med sharialag, och då får de ju göra det, om något sådant land vill ta emot dem, men nu talar vi om dem, som vill tillbaka till Finland.
Enligt grundlagen, som i detta på intet sätt står i strid med Guds Ord, och alltså ska åtlydas, får de inte hindras att resa in i landet!
Jag är medveten om att mycket av diskussionen på riksnivå har handlat om huruvida finländska myndigheter aktivt ska bidra till att dessa människor lyckas ta sig ut ur Syrien, och småningom till Finland, inte om huruvida de överhuvudtaget ska släppas in i landet, om de kommer till gränsen.
Ändå har tongångarna, också från sådant håll där man borde veta bättre, varit sådana, att det klart har framgått att man överhuvudtaget inte vore beredd att låta dem komma in i Finland mera.
Problemet synes alltså handla om, inte kvinnorma i al-Hol, utan om finländska myndigheters ovilja att utan politiska krumbukter och populistiska nätenkäter följa landets grundlag.
Och detta är ju inte precis något nytt problem.
Läs bara den sista meningen i grundlagsavsnittet jag citerar ovan, och säg sedan att finländska myndigheter inte systematiskt bryter mot landets grundlag, och har så gjort i många år.
Sades det inte rent ut under Sipiläs regering att grundlagen var ett ovälkommet hinder för både det ena och det andra? Så det där med att ”land skall med lag byggas” tycks numera vara lika osäkert som vädret i klimatförändringens tid.
När det sägs i bibeln att lagen uppväcker begär att bryta mot den, då tycks detta gälla lika mycket för de jordiska lagarna, som för den gudomliga.
Vi människor tycks ha svårt att inse, att vår önskan att få göra som vi själva vill, eller som det för tillfället tycks löna sig bäst – för mig personligen, eller för mitt parti – med nödvändighet måste bromsas av något, som står över individens eller partiets intressen.
Detta då antagligen beroende på att vi inte vill acceptera Guds omdöme om oss, nämligen att vi inte är goda varelser, som på egen hand och enbart med hjälp av eget omdöme klarar av att ta goda beslut, och göra goda gärningar.
Sipiläs regering, och de uttalanden, som kom från det hållet när det begav sig, är tyvärr ett gott exempel på den saken.
Någon grundlagsbroms för de egna planerna och ambitionerna ville man inte veta av, för man trodde sig veta bättre, ha bättre lösningar,än vad nämnda grundlag tillät.
På samma sätt reagerar människan inför Guds lag, som ju har en oändligt större tyngd än något jordiskt rikes grundlag.
Vi tror oss veta bättre, och struntar i vad den säger.
Guds lag är ju ett lika ovälkommet hinder för allt det, som vi vill och tycker, som någonsin grundlagen var för Sipiläs gäng.
Att nonchalera en lag, som man en dag oundvikligen ska dömas efter, måste väl ändå vara höjden av dårskap…