”Ge mig sex meningar, skrivna av den mest hederlige bland män, och jag ska i dem finna en anledning att hänga honom!”
Citatet kommer från den franske sextonhundratalskardinalen och statsmannen Richelieu, en mycket begåvad och tämligen hänsynslös individ, som i mångt och mycket levde efter principen att ändamålen helgar medlen.
Första gången jag stötte på det här citatet tycktes det mig vara något överdrivet, men efterhand har jag tvingats konstaera att han förmodligen hade alldeles rätt – i en text av längden sex normala meningar finns det redan utsökta möjligheter att plocka ut något ur sammanhanget, vända upp och ned på det, och få det att säga något annat än skribenten avsett.
Det är ena sidan av saken.
Den andra är att den värde kardinalen talar just om en genomhederlig man. En sådan kan förväntas säga vad han faktiskt tänker, i stället för att ljuga, slingra sig, eller ställa sig in. Han säger bara rakt ut som det är.
Råkar då hans uppfattning vara icke kompatibel med det, som för tillfället är politiskt korrekt, då behöver man inte ens förvränga det sagda på något sätt, man kan ”hänga” honom ändå!
Det är svårt, det här med kommunikation.
Den störs, bland annat, av två slags missförstånd – de avsiktliga, och de oavsiktliga.
Kommunikation har upprättats först när man har förstått det den andre sade på det sätt, som han ville att det skulle förstås, och vice versa. Det är dock bara början. För att kommunikationen ska kunna fortsätta, måste jag bekämpa impulsen att sluta lyssna, alltså impulsen att ”hänga” honom, när jag märker att jag inte håller med.
Det är, åtminstone för mig personligen, den svåra biten!
Ibland går det också så, att man nog i och för sig förstår vad den andre menar, men eftersom man inte delar hans åsikt, vill man ta ifrån honom rätten att ha och uttrycka den. Vilket också är att ”hänga” honom.
Tendensen i dagens samhälle är t ex den, att jag, om jag läser högt innantill ur Bibeln, kan bli åtalad för det ena eller det andra.
Detta beror då på att a: andra inte delar min tro på att Bibeln är Guds ord till mänskligheten, b: att de vill hindra mig från att uttrycka min uppfattning - eftersom de inte håller med.
Visst kan man försöka gömma bort den grundorsaken bakom diverse dimridåer, men dimman skingras av den enkla frågan, att om de nu en gång inte tror att Bibeln är Guds Ord, varför då bry sig om vad som står i den, eller om att bekämpa dem, som framhåller det?
Det finns ett citat, som felaktigt tillskrivs Voltaire – i själva verket formulerades det av Evelyn Hall, när hon skrev om Voltaire, men det uttrycker ändå dennes tänkesätt rätt väl: ”Jag gillar inte det du säger, men jag ska med mitt liv försvara din rätt att säga det!”
Dagens samhälles tänkesätt bygger ganska långt på ateistisk filosofi, sådan som Voltaire är en av förgrundsgestalterna inom.
Jag kan förstå att man inom sådana kretsar inte vill ta någon notis om vad som står i bibeln, men nog kunde man väl åtminstone ta en liten notis om vad de lärofäder, som man istället har utvalt åt sig, har att säga?