Om coronavaccin och vaccinpass

Eftersom jag har blivit tillfrågad vid några tillfällen vad jag tänker om de här sakerna, kan jag väl kosta på mig att skriva några rader – andra har ju tid att skriva spaltmetrar, så jag ska väl kunna ta mig tid till ett enstaka inlägg.

Mer än så blir det inte från mitt håll.

”Hur är det, är det som en del tycks mena, avsäger man sig sin frälsning och hamnar i  helvetet, om man låter vaccinera sig mot covid19?”

Nej, det gör man inte, lika litet som man hamnar i helvetet av att ta en stelkrampspruta när man trampat på en spik, eller en antibiotikainjektion när fästingen har behagat hugga för sig av ens arma kropp!

Det finns så kallade antivaxxare, som tror att alla vacciner är av ondo, men de flesta som är tveksamma till just coronavaccinet  hör ju inte till den kategorin, de är bara fundersamma över just det här vaccinet, dels på grund av alla mer eller mindre vilda konspirationsteorier, som sprids på nätet, dels på att man  frågar sig om man faktiskt har nån nytta av att ta det.

Tyvärr har det ju visat sig att man kan bli sjuk av vaccinet också, om det vill sig illa, många av oss, också jag, har drabbade personer i bekantskapskretsen, och det är förståeligt om detta stämmer någon till eftertanke.

Den som googlar på konspirationsteorier ska för övrigt vara medveten om att sökalgoritmerna är uppbyggda så, att det matas fram mer av samma sort hela tiden efter att man har gjort sin första sökning, så det blir en väldigt ensidig och snedvriden information man matas med där!

”Är inte all den här hysterin kring just corona en massmediaprodukt? Det är ju låg dödlighet, och de flesta blir bara förkylda några dagar av det? Och vad är det egentligen för nytta med coronapasset, det delar ju bara in folket i A-lag och B-lag?”

Den tanken har jag också tänkt. Varför folk är så rädda för just coronaviruset kan långt bero på just att det skrivs så mycket om det. Epidemin/pandemin finns, viruset finns, det är en klar sak, men nog känns det rätt upphaussat, när det är hela uppslag i dagstidningen om det vareviga dag.

Tar man det sakligt får man konstatera, att det är bra med munskydd, för de hindrar den mesta droppsmittan, det är bra med handhygien, det har det alltid varit i influensatider, inget nytt med det, och vaccinet har en begränsad nytta med sig, det också.

Begränsad säger jag, för även om det i de flesta fall gör så att folk inte hamnar på sjukhus, fast de blir smittade, så blir också de vaccinerade både smittade och sprider smittan vidare – och i 10 -20% av fallen hjälper det inte just alls.

Dessutom klingar skyddseffekten av så snabbt, att man inte kan känna sig ens litet grann tryggare många månader, förrän det ska vara fler sprutor – och hur folk kommer att må i långa loppet, om de ska ha två sprutor per år, det vet ingen än.

Men nyttan av att färre människor hamnar på sjukhus, eller i värsta fall behöver intensivvård, den ska inte underskattas! Visserligen får de allra flesta som blir smittade bara lindriga symptom, eller inga alls, men det finns ju som bekant en del undantag från också den regeln, framför allt bland åldringar, och sådana som har grundsjukdomar – och det är de, som har verklig nytta av av vaccinet.

Coronapasset är en varg från början till slut. ”Varg” i fabriksbetydelse alltså: något som inte fungerar som det var tänkt. Jag har svårt att se någon nytta med det, det får jag erkänna.

Det invaggar människor i en falsk trygghet, så att de samlas och glatt smittar ner varandra till höger och vänster, sen går de ut i samhället från krogar, fester och andra tillställningar, och sprider smittan vidare. Nå, senaste nyheterna är ju att myndigheterna börjar inse den saken nu också, så kanske det bara blev en parentes…

Dessutom var det helt uppenbart tänkt att användas det som ett påtryckningsmedel, för att få de vaccintveksamma att rätta sig i ledet. De ovaccinerade var uppenbarligen tänkta att bestraffas med avstängning från mycket av det som händer i samhället, vilket inte på något sätt kan accepteras.

Summan av allt detta blir, att det enda, som kommer att fungera i långa loppet, är att vi lär oss att leva med det här viruset också, precis som med alla andra sjukdomsalstrare. Eftersom vaccinerna på grund av sin ofullständiga skyddsverkan inte kan utrota det, kommer det ju att finnas kvar.

Allt fler människor kommer småningom att ha haft smittan och fått en naturlig immunitet, bara det går något år har de allra flesta av oss redan ett immunförsvar, som känner igen och bekämpar det, innan det har hunnit ställa till med så värst mycket i kroppen.

Om det vanliga influensaviruset, som kommer igen varje säsong i litet nya varianter, aldrig hade funnits förr, och nu skulle dyka upp helt plötsligt, då skulle vi antagligen till en början få en långt värre pandemi på grund av det, än vi nu har haft på grund av coronaviruset – under några år, tills vi skulle uppnå det läge, som vi nu befinner oss i, då det egentligen bara är de, som befinner sig i de direkta riskgrupperna, som behöver känna sig bekymrade över säsonginfluensan…

Det här säger jag, för att vi redan har sett en gång hur det ligger till med den saken – när europeerna kom till Nordamerika, och hade med sig virusstammar, som var tidigare okända för indianbefolkningen, ledde detta till epidemier och massdöd.

Det är ju inte hur många som blir smittade, som är det intressanta här, det är hur många som blir allvarligt sjuka, som har betydelse för sjukvårdsbelastningen, och där kommer vi så småningom att vara nere på vanliga influensanivåer – vi är faktiskt inte långt ifrån det i dagsläget heller, om vi räknar sjukhusfall i förhållande till totala antalet smittade.

”Men är inte allt det som myndigheterna nu sysslar med bara en indoktrinering för att få os möra och vana att lyda, så att vi sedan tar emot vilddjurets tecken utan att protestera, när det blir dags för det?”

Ja, här möter vi då det gamla dilemmat – ska jag lyda den världsliga överheten, och i så fall hur långt?

Bibelns svar är klart: Fram till den punkt då överheten vill ha oss att göra något som Gud förbjuder, eller vill förbjuda oss att göra det Gud har befallt – då främst förstås att predika evangelium – ska vi följa landets lagar och förordningar.

Det gäller alltså att ha klart för sig vad Gud vill och inte vill, och sedan pröva överhetens ukaser utifrån det.

Vad det gäller vaccin och sånt får man konstatera, att så länge överheten inte vill att jag ska låta montera in en ID-märkning i min kropp, som jag måste ha som villkor för att kunna köpa och sälja, så  länge kan jag vara med, för Gud har inte satt in något förbud mot utövande av läkekonst i sitt ord. Lukas, som skrev Lukasevangeliet och Apostlagärningarna, och var nära medarbetare till Paulus, han var läkare, och presenteras om en sådan av Paulus. Inget tal om att han skulle behöva byta yrke!

Sen tar det stopp, för Gud har klart sagt ifrån, att något sådant som att låta märka sig med något, som ger möjlighet till ekonomiska transaktioner, ska en kristen inte ge sig in på, sen får överheten säga vad den vill!

Sen ska vi komma ihåg, att hittills har vi ju faktiskt inget allmänt vaccineringstvång i Finland, bara rekommendationer, och vad det gäller sådana får ju var och en använda sitt sunda förnuft, utan att drabbas av några repressalier- eller borde åtminstone få göra det, utan att bli utpekade på något sätt, oavsett vilka vägar de väljer.

Att, som det nu har skett, ömsesidigt utpeka varandra som mindre vetande och/eller allmänt illvilliga, det leder ingenstans, annat än möjligen längre ned i de vaccinerades och de ovaccinerades skyttegravar!

Det skulle vara lugnare, och skapa färre onödiga konflikter, om folk ville gå in för en ”don’t ask, don’t tell”-princip, vad det gäller detta….

 

Jag vill också påminna om den gamla berättelsen om herden, som roade sig med att ropa ”Vargen kommer!”, och sedan skrattade åt sina kolleger, när de kom springande för att hjälpa honom.

Den dagen, då vargen faktiskt kom, och han ropade på hjälp, då var det inte längre någon, som tog honom på allvar.

Så kan det gå, om man varnar i otid…. också vad det gäller vilddjurets tal.

Publicerad i Svenska blogginlägg
5 kommentarer på “Om coronavaccin och vaccinpass
  1. Läsare skriver:

    En sak tycker jag glöms bort i den här diskussionen – de som insjuknar delas ofta bara upp i dem som fick det lindrigt och de som hamnade på sjukhus, men vi har också en tredje grupp – de som många månader efter insjuknandet ännu inte är friska. Jag känner en person som först ett år efter att hen varit sjuk kunde återgå till att jobba heltid. Man vet ju ännu väldigt lite om varför vissa har symptom så länge efteråt, men kanske vet vi mer längre fram. Men nåt sånt har jag inte stött på då det gäller vanlig influensa och att vara sjuk så länge är nog något som oroat mig åtminstone.

  2. Ingmar Rönn skriver:

    Nja, här håller jag helt inte med dig – jo, jag håller med dig ifråga om att det finns människor, som blivit långtidssjuka av det här, det stämmer! Men, nog har jag folk i bekantskapskretsen, som i något skede har fått vanlig flunsa på hösten, och sen var krassliga hela vintern, och blev helt i skick först till nästa sommar också!
    Tycks vara en kombination av diverse olyckliga omständigheter – en del genetik, en del försvagat immunförsvar, en del utmattning, en del att man råkar ha flera virusinfektioner på en gång i kroppen, en del allergisk reaktion, en del you name it….
    Lägg ihop flera av de här på en gång, så kan det gå som för mig för några år sen, när det, som började som en vanlig förkylning blev till lunginflammation, som blev till kraftig allergisk reaktion på antibiotikan, som resulterade i en gubbe, som kunde andas normalt först ett halvår senare…. och det var långt innan coronatiden, och helt utanför influensasäsongen, bara vanligt förkylningsvirus.
    Sen finns det en grupp till, som ofta glöms bort, fast det rör sig om typ femtiotusen människor här i Finland, och det är de, som av medicinska skäl inte kan ta vaccinet, hur gärna de än ville.
    De, som förespråkar hårda tag mot de ovaccinerade, tycks i allmänhet helt glömma bort den gruppen!

  3. Läsare skriver:

    Vaccindiskussionen har spårat ur, men jag förstår att så många ändå tagit vaccinet. Jo, nån brukar få en flunssa som inte går om, men under mina 25 år i arbetslivet har jag aldrig hört om att en arbetsplatshälsovårdsläkare skriver sjukledigt månad efter månad på grund av seg influensa, utan man brukar kunna jobba fast man inte är helt frisk, men nu upplever man då under denna pandemi att en läkare skriver partiell sjukledighet åt någon på grund av långtidscovid, i närmare ett år! Och nån annan bekant som skriver om ”feber dag 53″. Och nån annan som kämpar för att gå 20 m efter några veckor i respirator. Och detta bland människor som är friska och i 50-årsåldern! Då man börjar ha flera av dessa i bekantskapskretsen, så känns vaccinet som ett ”lätt” alternativ, trots att vi förstås inte vet vad det har för långtidseffekter. Låt dom som inte vill vaccinera sig vara ifred – de har sina orsaker, men lämna också de som tar vaccinet ifred- de har kanske sett tillräckligt med sjukdom redan.

  4. Ingmar Rönn skriver:

    Ja, att diskussionen har spårat ur – om man ens kan tala om diskussion längre, när det mest bara handlar om anklagelser, motanklagelser, och ömsesidiga idiotförklaringar – den saken är vi helt överens om!
    Överens är vi också om att det vore bäst, om vi lät varandra vara ifred- som jag skrev i mitt inlägg:

    ”Sen ska vi komma ihåg, att hittills har vi ju faktiskt inget allmänt vaccineringstvång i Finland, bara rekommendationer, och vad det gäller sådana får ju var och en använda sitt sunda förnuft, utan att drabbas av några repressalier- eller borde åtminstone få göra det, utan att bli utpekade på något sätt, oavsett vilka vägar de väljer.

    Att, som det nu har skett, ömsesidigt utpeka varandra som mindre vetande och/eller allmänt illvilliga, det leder ingenstans, annat än möjligen längre ned i både de vaccinerades och de ovaccinerades skyttegravar!

    Det skulle vara lugnare, och skapa färre onödiga konflikter, om folk ville gå in för en ”don’t ask, don’t tell”-princip, vad det gäller detta….”

    Vi har litet olika utgångspunkt vad det gäller erfarenheter, jag har inte så värst många i min bekantskapskrets, som har insjuknat i covid, och inte en enda, som varit långtidssjuk på grund av det, vad jag vet.
    Däremot är de allra flesta av mina släktingar, vänner och bekanta vaccinerade vid det här laget.

  5. Läsare skriver:

    Jo, bör tilläggas att dessa personer fick coronan före vaccinerna kom. Och flera har sådana jobb där man inte kan jobba på distans och där man träffar mycket folk i sitt jobb.