Här är då några axplock från Jesajas tredje kapitel, och några tankar kring dem!
8-12
Jerusalem vacklar och Juda faller, därför att de med tal och gärningar står emot HERREN, upproriska mot hans härlighets ögon.
Deras uppsyn vittnar emot dem!
Liksom Sodoms folk bedriver de sina synder öppet, och döljer dem inte.
Ve över deras själar, ty själva har de berett sig olycka!
Säg till den rättfärdige att det ska gå honom väl, ty sina gärningars frukt ska de äta.
Men ve över den ogudaktige!
Honom ska det gå illa, han ska vedergällas efter sina gärningar!
Mitt folks förtryckare är barn, och kvinnor härskar över det.
O, mitt folk, dina ledare för dig vilse, och fördärvar den väg du skulle gå!
16-17
Och HERREN sade: Sions döttrar är så högmodiga, de går med rak hals och spelar med ögonen, trippar och pinglar med sina fotringar.
Därför ska Herren låta Sions döttrar gå med kal hjässa, ja, HERREN ska blotta deras nakenhet.
Här beskrivs då en situation, där man inte längre ens förstår att skämmas över att man handlar orätt.
Så länge man har ens så mycket kontakt med sitt samvete, att man är medveten om att det man gör är fel, försöker man i allmänhet dölja det man sysslar med, men när man haft munkavle på sitt samvete tillräckligt länge, förhärdat sig mot den inre signalen om vad som är rätt och fel tillräckligt många gånger, blir man till slut döv för den.
Då börjar inte bara individen, utan också hela folket bedriva sina synder helt öppet.
Det här leder då till en olycka, som vi själva har ställt till med.
Vi vet alla, att om man struntar i bruksanvisningen, inte sköter servicen på t ex sin bil, inte ser till så att det finns olja i motorn, att bromsarna fungerar, och så vidare, då kommer maskineriet småningom att skära ihop eller så slutar färden med en krasch.
På samma sätt går vi människor sönder, om vi struntar i Guds bruksanvisning för mänskligt liv.
Och inte bara det, vi har också sönder varandra.
Vi hör ihop, vi människor, vi är kopplade till varandra på många sätt, och det innebär att det, som den ene gör också påverkar den andre – på gott och ont.
Den, som då struntar i Guds bud och gör ont, kommer att åsamka andra skada och smärta, fast dessa inte själva har gjort det onda.
Eller om någon gör gott mot andra, då har dessa gott av det, även om de själva inte har gjort det goda.
I en situation där det har blivit allmänt accepterat att människor bedriver sina synder öppet, att Guds bud systematiskt sätts åsido för att människorna ska få vandra sin egen väg, där kommer då söndrigheten att öka explosionsartat.
Nån som har lagt märke till att människorna i vårt samhälle tycks må allt sämre, trots att vi materiellt sett har fått det allt bättre?
”Mitt folks förtryckare är barn, och kvinnor härskar över det.”
Ett genomgående tema i Bibelns undervisning om ledarskap är att ledaren ska vara en herde, fungera som en herde. Till detta behövs ett väl tilltaget mått av personlig mognad och god karaktär.
Annars kommer ledarna att börja utöva makt, och tillgodose sina egna personliga fördelar, i stället för att arbeta för deras bästa, som de är satta att leda.
Detta är då ett omoget, barnsligt beteende.
Vad Gud anser om sådant framgår med all önskvärd tydlighet, om man läser Hes 34:1-10!
Sen nämns ju också kvinnor i samma mening, och det vore väl mest politiskt korrekt att inte alls kommentera den saken.
Alltså behöver den nämnas – det politiskt korrekta samsas sällan speciellt väl med Guds Ord!
Detta gäller nuförtiden i samhälle så väl som i kyrka och församling…
(Observera att här är det då alltså fråga om kvinnor, som tagit sig en härskarroll , inte om ”mödrar i Israel”.)
Det här är ett problem, som Gud tar fram redan i 1 Mos 3:16, strax efter syndafallet.
Här har Svenska folkbibeln en något tandlös översättning: ”Till din man ska din lust vara, och han ska råda över dig”.
1917 översatte hebreiskans ”teshukah” med ”åtrå”, och alla engelska översättningar jag har tillgängliga går på samma linje; ”desire”.
Det här har en viss betydelse, för när man ser på 1 Mos 4:7, där det talas om hur synden förhåller sig till människan, sägs det i Folkbibeln att den har ”begär” till oss – ”it desires to have you” står det i de engelska översättningarna. Både 1917, Bibel 2000 och Åkesson har här valt att säga att synden har ”åtrå” till människan.
Jag vet inte varför Folkbibelns översättare har valt att gå en krok runt det raka och beskrivande ordet ”åtrå” i båda de här verserna, men lyckat är det inte.
”Åtrå” anger nämligen att man hett och innerligt vill ha något, men med underliggande nyanser av att kunna äga och dominera det åtrådda – härska över det!
Gud satte alltså, om jag förstår det rätt, här fingret på något, som skulle komma att bli ett återkommande problem i relationen man-kvinna: att kvinnan skulle komma att vilja härska över mannen, trots att Herren hade angett att hans vilja var att mannen skulle råda – inte härska! – över kvinnan.
Tar vi den tanken med oss till Jesajatexten, då får vi en bild av en situation, där kvinnor har den verkliga makten i landet genom att de dels härskar genom att deras underåriga barn sitter på tronen, dels genom att styra sina män.
Problemet var alltså inte att de var inkompetenta eller odugliga, problemet var att de ville ha makt, inte utöva herdeskap/mödraskap, och att de därför hade brutit sig ut ur Guds ordning genom att gå in i en maktposition gentemot sina män.
Verserna 16 0ch 17, som jag har plockat ut, inleder sedan ett längre textavsnitt, som utförligt beskriver en veritabel fåfängans marknad, där yta betyder allt och insidan inget.
Detta har en hel del att säga till vår utseendefixerade tid, och både till män och kvinnor i det moderna samhället!
Enligt den här texten vittnar utseendefixering om något, som är rena giftet för en kristen: högmod!
Och högmod, det är som bekant något som leder till fall i långa loppet….