Jesaja 4

Några verser fastnade jag för också i Jesajas fjärde kapitel – jag antar att mer eller mindre alla bibelläsare gör samma erfarenhet på den här punkten, alltså att man fastnar på olika saker, olika verser vid nya genomläsningar!

2-5

På den dagen ska HERRENS telning bli till härlighet och ära, och landets frukt till stolthet och prydnad för den räddade skaran av Israel.

 Och den, som förblir i Sion, och lämnas kvar i Jerusalem, ska kallas helig, var och en, som är upptecknad bland de levande i Jerusalem, när HERREN har tvättat bort orenheten från Sions döttrar, och sköljt bort blodskulderna från Jerusalem genom domens och reningens ande.

Och HERREN ska över hela Sions bergs område och över dess högtidsskaror skapa en rök och en molnsky om dagen, och skenet av en flammande eld om natten.

Ja, över allt det härliga ska det finnas ett skyddande tak!

 

”Den dagen” är ett återkommande uttryck både i Jesaja och i Bibeln som helhet.

”Den dagen” eller ”Herrens dag”, beskrivs omväxlande som en domens dag, som en frälsningens dag, eller, som Jesus säger, ”Människosonens dag”.

Som Jesus beskriver den dagen blir den både en domens dag och en förlossningens, befrielsens dag, och hur den dagen gestaltar sig för var och en, det kommer att bero av hur man förhållit sig till Jesus här i detta liv.

Här i Jes 4 får vi en strålande vision av hur tillvaron efter Jesu återkomst för att hålla dom kommer att gestalta sig för dem i Israels folk, som hör till den räddade skaran.

Jag säger ”Israels folk”, för den här texten förefaller att rikta sig specifikt just till dem!

 

I Sakarja 12:10 beskrivs skeendet på ”den dagen” så här:

På den dagen ska jag bestämma mig för att utrota alla hednafolk, som kommer mot Jerusalem.

Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig, som de har genomborrat.

De ska sörja honom som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom, som man gråter över sin förstfödde

I Sak 13:1 fortsätter det så här:

På den dagen ska Davids hus och Jerusalems invånare ha en öppen källa till rening från synd och orenhet.

Paulus behandlar frågan om Israels slutliga frälsning, och Israels förhållande till hednafolken, utförligt i Rom 11, och där framgår klart, att Gud inte har förkastat Israel, att den hednakristna kyrkan ingalunda har ersatt det gamla gudsfolket, så som det påstås på en del håll, och att vi hednakristna ska akta oss väldigt noga för att på något sätt förhäva oss över dem!

Judafolkets plats i frälsningshistorien, och Guds slutliga upprättande av Jakobs hus och Jerusalem, går som en röd tråd genom alla profeterna.

När man ser på beskrivningen här, kan man inte undgå att dra paralleller till berättelsen om uttåget ur Egypten i 2 Mos 13:17-22, där Guds närvaro i form av en molnstod gick framför israeliterna om dagen, och som en eldstod på natten.

Där är de på väg till sitt förlovade land, förebilden för den salighet vi nu är på väg mot, , här i Jes 4 beskrivs hur det kommer att bli när de äntligen är framme, och hur Guds närvaro då kommer att finnas över dem och bland dem för alltid!

 

Publicerad i Bibeln

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>