”Djävulen, er motståndare, går omkring som ett rytande lejon, och söker efter vem han ska sluka. Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron!” Så skriver Petrus i 1 Petr 5:8-9
”Fasta i tron”, stod det i gamla översättningen…. det grekiska ordet är ”stereoi”, med grundbetydelsen att vara stadig.
Här handlar det alltså om att inte vackla hit och dit, om att ha en stadig grund, som man håller sig till – och på.
När Jakob skriver om samma sak, 4:7, säger han att den onde ska fly bort från den, som står honom emot, och har rätt fotfäste när han gör det, vilket jag var inne på för ett par skriverier sedan.
Den här gången ska vi fundera litet på det, som aposteln säger i Rom 8:1 ”Så finns nu ingen fördömelse för dem, som är i Kristus Jesus!”
Detta har nämligen i allra högsta grad att göra med våra förutsättningar för att kunna stå den onde emot, stå fasta i den andliga striden!
Jag har nu i halva mitt snart sjuttioåriga liv ägnat mig åt att med Guds och många medkristnas hjälp på olika sätt försöka hjälpa och vägleda andra bland mina medkristna, och finns det någon gemensam nämnare vad det gäller alla de olika inre problem och betryck jag har mött under åren, så är det just fördömelsen.
Ändå säger Skriften att det inte finns någon fördömelse för dem, som är i Kristus?
Hur ska vi förstå detta?
Kanske vi kan börja med att försöka definiera vad som menas med ”fördömelse”. Jag förstår det som känslan av att inte duga, inte räcka till, att vara dålig och usel, att man borde vara något annat och bättre än det man är, att man inte klarar av att leva upp till varken Guds eller människors krav och förväntningar, och så vidare.
Går man in under det oket, då kommer man att försöka slippa det genom att ständigt försöka klara av allt, som man tror att man borde klara av för att slippa känna sig misslyckad. Bibeln beskriver detta som att ha ett slavok, ett träldomsok, över sig. Gal 5:1
Jag tänker mig att det är så här: Om människor upplever fördömelse, utan att det i verkligheten längre finns någon fördömelse för dem, då är det någon som ljuger för dem. Eftersom Jesus i Joh 8 kallar den onde för lögnens fader, behöver man inte leta så värst länge efter den skyldige….
Djävulens favoritvapen i striden mot de heliga är anklagelser, anklagelse av alla valörer och kulörer. För att det vapnet ska bita, måste han förstås också få oss att leva i den föreställningen, att det faktiskt finns något att anklaga oss för, annars kommer vi bara att skratta åt honom!
Här kommer då lögnen in i bilden. Det finns nämligen inget, som den onde har rätt att anklaga oss för, inte om vi är i Kristus! Vår möjlighet att övervinna den onde och hans anhang står och faller i princip med om vi tar till oss den sanningen eller inte.
Nu ska vi se på vad den helige Ande lär Guds barn om synd, rättfärdighet, och dom, och det gör han genom att uppenbara Jesus för oss!
Jesus är Guds Lamm, som tar bort världens synd. Joh 1:29
Han har utplånat skuldbrevet, som vittnade mot oss, spikat fast dert på korset, han har förlåtit oss alla våra överträdelser, och därmed triumferat över ondskans andemakter, för då tog han ifrån anklagelsevapnen, som de litade på! Kol 2:13-15, Luk 11:20-22
När Anden visar oss Kristus som korsfäst, då visar han oss att det inte längre finns något vi kan anklagas för inför Gud! Därmed finns det heller ingen fördömelse, ingen fällande dom!
Jesus är den Rättfärdige, den som både rättfärdiggör var och en, som tror på honom, och som genom sitt livs exempel visade oss vad praktisk rättfärdighet är.
När Jeremia profeterar om Jesus, säger han att detta är det namn man ska ge honom: ”Herren vår rättfärdighet!” Jer 23:5-6
I Romarbrevet, kapitlen 3-7, förklaras denna sanning ur olika vinklar och med olika bilder: Jesus är vår rättfärdighet, den, som tror på honom, får del i hans perfekta, okrossbara rättfärdighet! Sedan kommer konklusionen i Rom 8:1. Ingen fördömelse för den som är i Kristus!
Den, som vet att hålla upp Kristi rättfärdighet som svar på den ondes försök att fästa vår uppmärksamhet vid vår egen dålighet, kan därmed stå den onde emot, fast i tron på Jesus!
”Javisst, mr Djävul, min egen rättfärdighet är som en fläckad klädnad, det är visst och sant, men nu är det så, att jag litar inte ett dugg på min egen rättfärdighet, jag satsar 100% på Jesus och hans rättfärdighet, som han har gett mig del i, och vad hade du tänkt hitta för fel på den, mr Djävul?”
Jesus är den rättfärdige Domaren. Det är han, som ska döma levande och döda, ingen annan!
Det här håller Petrus fram, när han vittnar om Jesus i Kornelius hus, och det här håller Paulus fram i sin Areopagpredikan i Aten. När Petrus säger, att Jesus är Domaren, säger han i nästa vers att Jesu också är den, som förlåter oss alla våra synder! Apg 10:42-43
Det är inte så, att Jesus först förlåter, och sedan kanske någon annan dyker upp på domarsätet, och dömer oss skyldiga i alla fall, det vill aposteln understryka!.
Han, som dömer ,och han, som förlåter, är en och samma person!
Ingen fällande dom!
Jesus har ju sagt
- att den, som tror på honom inte ska gå förlorad, utan ha evigt liv, Joh 3:16,
- att den, som tror på honom, inte blir dömd, Joh 3:18,
- och att den, som hör hans ord och tror på den, som har sänt honom, inte kommer under domen, utan har övergått från döden till livet! Joh 5:24
Och om den onde säger han kort och gott: ”Denna världens furste är dömd.” Joh 16:10
Så, om vi är fasta i tron blir vårt svar till Åklagaren då naturligtvis ett ” Det är inte du, som är domare, tvärtom, du är själv dömd av Honom som är Domaren! Dina försök att anklaga och döma är bara lögn och bedrägeri från början till slut!”
Jesus är Sanningen. Därmed är det lätt att känna igen lögnen – allt som strider mot det som Jesus har sagt, det är lögn! Allt elände i världen började med ifrågasättandet av det, som Herren hade sagt. 1 Mos 3:1 Det var i syndafallet, som fördömelsen kom in! Det var människan började uppleva brist, det var då behovet av buskar att gömma sig i och fikonlöv att klä sig i dök upp.
Denna samma upplevelse av brist och uselhet, och nakenhet som måste döljas, fortsätter att bita sig fast, så länge det finns människor, som hellre tror på lögnen än på sanningen… så länge det finns sådana människor, också bland oss kristna, kommer fördömelsen att fortsätta att förlama också många bland Guds barn!
Att ha tagit till sig denna underbara sanning, att vi faktiskt är befriade från fördömelse, det är ingen frälsningsfråga, den som tror på Jesus, är delaktig i löftena om liv i vilket fall, men när vi talar om möjligheten att stå den onde emot, fasta i tron, att kämpa trons goda kamp för att bevara den frihet, som Kristus har frigjort oss till, då är det avgörande viktigt att vi lär oss att se på Jesus och lyssna till honom, i stället för att se på oss själva och lyssna på Djävulen!