Jag delar upp Jes 63 i två delar, annars blir det här ett väldigt långt inlägg!
1-6
Vem är han, som komer från Edom, från Bosra i högröda kläder, så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft?
”Det är jag, som talar i rättfärdighet, jag, som är mäktig att frälsa!
En vinpress har jag trampat, jag ensam, ingen i folket hjälpte mig.
Jag trampade dem i min vrede, trampade sönder dem i min förbittring.
Då stänkte deras blod på mina kläder, så att jag fick hela min dräkt nerfläckad.
Ty hämndens dag var i mitt hjärta, och året för min återlösning hade kommit.
Jag såg mig omkring, men det fanns ingen hjälpare.
Jag stod där i förundran, men det fanns ingen, som understödde mig.
Då hjälpte mig min egen arm, och min vrede understödde mig.
Jag trampade ned folken i min vrede, och gjorde dem druckna i min förbittring, jag lät deras blod rinna ner på jorden.
Här möter vi Jesus som Domaren. Vi talar gärna om honom som Frälsare och Försonare, som broder och vän, som Fridsfurste och Rådgivare. ”Herren är min herde, mig ska inget fattas” – herdepsalmen är den kanske mest älskade och kända av alla Psaltarens 150 psalmer, för den förmedlar vila, trygghet, beskydd, ljus framtid, alltså allt det, som vi önskar oss och längtar efter.
Och Jesus är allt detta, han erbjuder allt detta, visst!
Men så kommer då texter som denna, där vi konfronteras med den för oss svåra och jobbiga sanningen att Jesus är något mer än allt detta för oss så positiva.
Texterna där vi plötsligt ser in i Domarens ansikte.
Här nämns hämndens dag och året för Herrens återlösning i samma vers! De här två sakerna hör ihop, följs åt, och de kan inte skiljas från varandra.
Den dag, när Jesus kommer tillbaka, kommer att vara en dag av ljus och glädje för hans efterföljare, men den kommer att vara en dag av mörker och skräck för alla, som har förkastat honom.
De förra blir befriade från allt, som förpestat deras tillvaro, medan de senare överlämnas helt och fullt åt det mörker, som de själva har valt.
Så det gäller att välja, och välja rätt, och att framför allt inte hänge sig åt några ogrundade önskedrömmar om att det nog kommer att gå bra för alla till sist!
Så här skriver profeten Amos: ”Ve dem, som längtar efter Herrens dag! Varför längtar ni efter den? Herrens dag är mörker och inte ljus! Det blir som när någon flyr för ett lejon, men möter en björn, och som, när han kommer hem., stöder handen mot väggen, och blir biten av en orm! Ja, Herrens dag är mörker och inte ljus, tjockt mörker utan en strimma av ljus!”
Vem är det han riktar sig till med detta föga trösterika budskap? Det framgår av de följande verserna:
”Jag hatar era fester, jag föraktar dem, jag tål inte era högtider!Ta bort från mig dina sångers buller! Ditt strängaspel vill jag inte höra! Men låt rätten flöda fram som vatten, och rättfärdigheten som en ständigt rinnande ström!”
Det hjälper inte med trösterika budskap, om dt är omvändelse som behövs! Det vore som att smörja salva på cancer….
Amos var verksam i Nordriket strax innan Jesaja började sin verksamhet i Sydriket, vi har kung Ussias regeringstid som historisk fästpunkt för dem båda. Gud sände alltså samma budskap samtidigt till både Israel och Juda – det Amos säger här är ju detsamma, som Jesja förmedlar i sitt första kapitel!
Och det, som de båda säger, är att Gud inte har något intresse av religiös verksamhet av det slag, som bara är ett yttre skal utan verkligt innehåll. Tvärtom, Herren avskyr sådant! Han vill se sina barn leva ett liv i rätt och rättfärdighet, kärlek och barmhärtighet!
För dem, som menar att en yttre religiositet utan gudsfruktan och respekt för det heliga är tillräckligt, kommer Herrens dag inte att vara ljus, utan mörker. Den kommer att vara ett möte med Domaren, inte med Återlösaren.
Gudsfruktan är att ge Gud rätt i det han säger, att underordna sig hans omdöme om oss människor, att vi är syndare, som bara kan räddas genom Guds förlåtelse, och en praktisk respekt för det heliga är att ta emot kallelsen att vara heliga, så som Gud är helig, i enlighet med undervisningen i Titus 2:11-15
I måga stycken felar vi alla, det är ofrånkomligt, men Gud vet nog vad var och en har för hjärtelag och önskan, vem som vill leva av nåd, och i nåd, i stället för att trotsigt synda på nåden….
Hämndens dag är i Herrens hjärta, står det. Han väntar på den dag, när den här världsordningen tar slut, när det onda, och alla, som vill det onda, äntligen ska rensas bort, sopas ut, ur Guds värld, och ljusets tid ska börja!
Beskrivningen i Malakis sista kapitel kan man inte läsa utan att fyllas av förväntan inför det, som ska komma för dem, som fruktar Herrens namn…..
7-9
Herens nådegärningar vill jag förkunna, ja, Herrens lov, efter allt vad Herren har gjort mot oss, det överflödande goda mot Israels hus, som han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet och sin nåds rikedom.
Ty han sade: ”De är ju mitt folk, barn, som inte ska svika!”
Och han blev deras frälsare.
I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem.
I sin kärlek och medömkan återlöste han dem, han lyfte alltid upp dem och bar dem i forna dagar.
Gud är god, och han gör gott. Visst, det finns massor med ondska i den här världen, men vi kan knappast skylla på Gud för att vi ger den onde och hans anhang så mycket spelrum som vi gör! Satan fick inträde i den här världen och makt över människorna för att människan valde att lyssna på honom i stället för på Gud, och varje gång vi väljer att strunta i vad Gud säger, och istället handlar i enlighet med vad värld, kött och djävul vill, upprepas det mönstret: återigen får ondskans andemakter möjlighet att slakta och stjäla och förstöra.
När Israels folk kom in i sitt förlovade land fick de allt det goda, som Gud hade lovat. Redan medan de var på å väg till landet fick de Guds hjälp att få mat och vatten, de försvarade sig segerrikt mot sina fiender – i det, som såg ut som nöd, var ingen verklig nöd! Men de valde bort honom, struntade i hans bud, och dyrkade andra gudar, och öppnade därmed dörren för fördärvsmakterna.
10
Men de var upproriska, och bedrövade hans helige Ande.
Därför blev han deras fiende, han själv stred mot dem!
Och inte nog med att de öppnade dörren för fördärvsmakterna, de gjorde dessutom Gud till sin fiende! Det går så, när man gör uppror mot Kungen, och det borde inte komma som någon överraskning att så sker….
Detta visade sig i att Gud helt enkelt tog bort sitt beskydd över folk och land, med de följder vi kan läsa om i både Domarboken, Samuelsböckerna, Kungaböckerna, och Krönikeböckerna. Dokumentationen är överväldigande!
”Men Ingmar, du tar ju bara exempel från Gamla Testamentet! Nu gäller ju helt andra ordningar!”
Gör det?
Nya Testamentet har ingen brist på varningar för vad som kan hända, om vi bedrövar den helige Ande!
Ef 4:25-32 beskriver i detalj sådant, som bedrövar Guds helige Ande, och varnar oss för att ägna oss åt sådant. För om vi bedrövar Anden, och envisas med det, utan att söka förlåtelse och omvända oss, då blir resultatet att vi utsläcker Anden! ! Tess 5:19 nämner den risken.
I 2 Tim 1:6-7 beskrivs en situation., där elden höll på att slockna i den unge Timoteus, och orsaken nämns också: han hade visserligen inte börjat syssla med uppenbara syndakatalogsynder, men han hade släppt in försagdhetens ande i sitt liv, med resultatet att han hade börjat skämmas så smått för vittnesbördet om Jesus…..
I Uppb 3 har vi brevet till Sardes. De hade kvar det yttre skalet, allt såg tämligen bra ut, men den inre elden höll på att slockna totalt , de var nära att dö, står det. Samma sjuka där, som den som Jesja och Amos påtalar i det gamla Israel, alltså, och som Jesus pekar på, när han säger till lärjungarna att de ska akta sig för sadduceernas och fariseernas surdeg.
”De var upproriska, och bedrövade hans helige Ande”. Så skriver Jesaja.
”Det, som hände dem, tjänar som exempel, och skrevs ner för att varna oss, som har världens slut inpå oss!” 1 Kor 10:11
Till sist ett enkelt påpekande: vi blir inte frälsta av att leva ett helgat liv. Vi ska leva ett helgat liv därför att vi av nåd har fått bli frälsta. Vi blir inte rättfärdiga av att leva rättfärdigt. Det blir man av tro på Jesus. Vi lever ett liv till Guds ära för att hedra vår himmelske Far, och för attt underlätta för våra medmänniskor att komma till tro! Jesus vill att vi ska följa honom, vi som tror på honom!