I första Krönikeboken, en bok, som ganska långt berättar om samma händelser son andra Samuelsboken, men med litet andra betoningar, finns en intressant liten notis i det fjärde kapitlet:
”Jabes var mer ansedd än sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, ”för jag har fött honom med smärta”, sade hon. Jabes ropade till Israels Gud, och sade: ”O, att du ville välsigna mig och utvidga mitt område, och låta din hand vara med mig! O, att du vill göra så, att jag slipper olycka och smärta!” Och Gud lät det ske, som han bad om.”
Här har vi alltså en m,an, som fick en litet knepig start i livet. Hans mamma genomgick en så svår förlossning, att hon aktivt fäste sitt trauma på pojken, som blev född. Hon gav nämligen honom namnet Jabes, som enligt fotnoten i min bibel är en hebreisk ordlek på ordet för smärta, men som också, enligt mitt hebreiska lexikon, betyder ungefär att vara torr eller hungrig.
”Du är ett bekymmer och en plåga, och det kommer aldrig att bli något av dig!”. Ungefär så kan den här namngivningen ha tolkats i en kultur, där man fäste mycket större avseende vid namns betydelse och makt att påverka bäraren, än vi gör nuförtiden.
Detta var det bagage, som denne Jabes växte upp med. Han var högst antagligt inte precis någon ”golden boy”, ingen favoritson, snarare då familjens svarta får.
Ändå står det om honom, att han småningom kom att bli mer ansedd än sina bröder!
Så, hur lyckades han frigöra sig från den uttalade förbannelse, som hans namn i princip innebar?
Jo, han ropade till Israels Gud!
Hans första bön var en bön om att bli välsignad. ”Gud, ge mig ett nytt namn, låt mig heta den välsignade, istället för att vara den förkastade, den åsidosatte, den som bara varit till besvär och plåga ända från första början!”
Den andra bönen var en bön om att få komma ut på rymlig plats, få mera space, som dom säger på nutida svengelska, inte längre vara instängd i omgivningens negativa förväntningar. ”Gud, jag behöver mera längd och bredd omkring mig, rum att växa på!”
Hans tredje bön var en bön om Guds närvaro i hans liv, om beskydd, om öppnade dörrar, om väg framåt.
Till slut bad han om att Herren skulle låta honom slippa olycka och smärta – en förståelig bön från en, som antagligen under hela sin uppväxt blivit påmind om den smärta, som hans mor sade att han hade förorsakat henne, och om den olycka, som omgivningen i följd av hans namn förväntade sig att skulle prägla hans liv.
Så får vi till sist veta, att han fick bönesvar – och därmed, långt ifrån att bli en misslyckad figur och olycksfågel, i stället blev den mest aktade i hela syskonskaran!
Kanske en och annan tänker, att det var ju bra för honom, men hur har det gått för mig?
Är du en kristen?
Då har du fått svar på den här bönen, fast du kanske inte ens någonsin har bett den, och inte heller ännu har tagit till dig bönesvaret!
Du har fått det nya namnet, som Jabes bad om: du är välsignad, välsignad med barnaskap hos Gud, välsignad med evigt liv och salighet, rent av välsignad med all den himmelska världens andliga välsignelse!
Du har fått ditt utrymme utvidgat, och det med besked: du har fått alla dina synder förlåtna! Du behöver inte stå där med skam för allt, som gått fel i ditt liv, för det står skrivet att den, som ser upp till Herren, han strålar av fröjd, och hans ansikte behöver inte rodna av skam! Ps 34:6
Få saker stänger in en människa så, som tyngden av skam och skuld och misslyckande, och detta är vad Kristus har friköpt oss ifrån!
Guds hand finns inte bara med i ditt liv, han bor i dig genom den helige Ande, som har blivit dig given! Herren har frälst dig av nåd, och han har förberett goda gärningar åt dig att vandra i. Han har lovat åstadkomma både vilja och gärning i dig, så att hans goda vilja sker! Och han, som bor i dig, han är större än den, som är i världen! Han är mäktig att bevara dig från fall! Och han kommer inte att lämna dig eller överge dig, aldrig i evighet!
Olycka och smärta då? Jesus förvarnar ju oss om att vi ska få lida betryck i den här världen, så hur är det med Jabes fjärde bön? Här skulle jag vilja ställa frågan om vad som fick honom att be den här bönen? Var det bara rädsla för att råka ut för jobbiga saker?
Det tor jag faktiskt inte. Istället kanske det var så, att han, som visste hur lätt det kan gå så, att den, som blir sårad eller får det jobbigt på grund av någon annan, på olika sätt skickar sin smärta vidare, precis som hans mamma hade gjort med honom. Och den frestelsen ville han inte bli inledd i, det ville han inte göra mot någon annan! Så han bad om att inte bli frestad att göra det, som han skulle kunna bli, om han blev påtrampad av andra.
Om det var så, då blir hans bön helt enkelt ett ”inled oss inte i frestelse”, och att be den bönen inte bara med tanke på oss själva, utan också på de människor, som kanske skulle få lida på grund av mina felsteg, det är något, som vi skulle må väl av att lära oss göra litet till mans och kvinns!
Jobbiga saker får vi möta här i världen, det är ofrånkomligt, men hur handskas vi med dem? Där finns den verkliga frestelsen, som vi behöver be om att bli bevarade från!
Han, som besvarade Jabes bön, han besvarar också vår, för om vi ber om något efter hans vilja, då får vi det!