I Jeremias första kapitel berättas om hur profeten får sin kallelse.
Hans spontana reaktion: ”Herre, jag förstår inte att tala, jag är för ung!”
Salomo, som levde femhundra år före Jeremia, hade liknande självuppfattning. I 1 Kung 3:7 säger han till Gud, att han inte klarar av ledarrollen han just har tagit steget in, för han var ju bara en ung man.
Timoteus, femhundra år senare än Jeremia, hade tydligen också komplex för sin ungdom, för Paulus skriver till honom, att han inte ska låta någon förakta sig på grund av att han är ung till åren.
Att inse sina begränsningar är ingen dålig sak, tvärtom.
Att låta de egna begränsningarna också begränsa Gud, det är däremot inte så bra!
Herren säger till Jeremia att han inte ska hänga upp sig på antalet firade födelsedagar, utan i stället ta till sig det faktum, att det är Gud som sänder honom, Gud som är med honom, Gud som lägger orden han ska tala i hans mun!
Salomo får löfte om att få all den vishet en kung behöver för att utöva sitt ämbete på ett rätt sätt.
Timoteus blir påmind om att han faktiskt har fått en nådegåva från Gud att använda i sin tjänst!
Idag får vi alltså en påminnelse om att det är inte i kraft av egna kvalifikationer, egen vishet, eller antalet gråa hår, som vi kan tjäna Herren på ett rätt sätt!
Gud söker efter dem, som är villiga att ta emot hans kallelse och gå, och samtidigt ödmjuka nog att inse, att detta klarar jag inte utan Guds hjälp.
Dem som är villiga, dem kan han nog också göra skickliga och dugliga, det kan vi lita på!
Ungdom är ingen särskild merit, men den är heller inget hinder i Guds Rike.
Där kommer allt an på Honom, som kallar och sänder!
Så, säg inte att du är för ung!
Den uppmaningen sänder jag gärna vidare, för jag är gammal, och jag gläder mig över varenda ung människa jag ser stiga in i de uppgifter, som jag snart inte längre kan vara med och hjälpa till i…..