Samma fenomen idag som senast – Joel kommer efter Hosea i Bibeln, men kronologiskt sett är han före, han var verksam typ hundra år före Hosea, sannolikt vid tiden för Joas´regering. Kung Joas höll sig till Herren så länge prästen Jojada levde, men sen barkade det åt skogen. Avgudadyrkan infördes igen, den baalsdyrkan som hade avskaffats ca trettio år tidigare, när Atalja blev avsatt och avrättad, och detta ledde sedan till den situation, som beskrivs i Joels första kapitel.
I 2:2 hittade jag dagens axplock. Där profeterar Joel om ”Läraren, som ger rättfärdighet”. Denne ska ha med sig en tid av upprättelse, sägs det – Guds folk ska få glädja sig i Herren, och det ska bli slut på torka och missväxt.
Detta är naturligtvis en Messiasprofetia, och den fokuserar på Messias som den, som gör människorna rättfärdiga.
Vi brukar i allmänhet då koncentrera oss på att framställa Jesus som den som rättfärdiggör oss, som tog våra synder och gav oss sin rättfärdighet. Joels fokus är här i hans andra kapitel på Messias som lärare, som den som undervisar folket om den väg de ska gå för att leva i Guds vilja.
Detta var ju de facto just det som Jesus ägnade en stor del av sin verksamhet åt. Han undervisade folket. Han kallades ”rabbi”, lärare, för han uppträdde som lärare!.
Det berättas om honom, att när han såg folket vara söndriga och uppgivna, då förbarmade han sig över dem, och började, inte bara bota sjuka och driva ut demoner, utan också undervisa dem om många saker.
Han såg alltså inte sin uppgift som enbart att komma hit, dö för oss, uppstå, och återvända till himlen, även om trosbekännelsen ger litet av det intrycket.
Han kom också som Läraren, den som fullbordade lagens undervisning, rensade bort alla tillägg och avdrag, och gav folket det rena, oförfalskade budskapet från Gud om hur vi människor är tänkta att leva och handla.
Eftersom han är densamme i går, idag, och i evighet, kan vi utgå från att han fortfarande vill båda dessa saker: både rättfärdiggöra oss, och vägleda oss till att leva rättfärdigt.
Det är som Luther i tiden lär ha formulerat det: Det är meningen att vi ska bli det vi är, alltså rättfärdiga. Inte människor som praktiserar en död rättfärdighet enligt fariséernas modell, utan människor, som lever den rättfärdighet, som Guds kärlek och Ord och Ande vill låta växa som frukt i våra liv, en frukt som är ätbar för vår omgivning, och inte består av surkartar, som man helst vill spotta ut igen…