Efter Daniel kommer Hosea, så nu är han i tur!
Historiskt sett kommer dock Hosea ingalunda efter Daniel – han var nämligen verksam samtidigt med Jesaja, ca 150 år före Daniel. Jesaja var verksam i Sydriket, Juda, och Hosea verkade i Nordriket, Israel., under de sista tjugofem åren innan assyrierna erövrade landet och förstörde Samaria. Hans profetior är alltså Guds sista varning till det folket innan domen kom.
Gud hade minsann försökt föra det här folket till omvändelse. Elia verkade i Nordriket. Elisa verkade i Nordriket. Amos verkade i Nordriket. Jona verkade i Nordriket. Mika, Jimlas son, verkade i Nordriket. Och så vidare. Men, det tycks vara precis som Simon & Garfunkel sjunger i ”The Boxer”: ”A man hears what he wants to hear, and disregards the rest”.Vill man inte lyssna, då spelar det ingen roll hur många gånger det sägs….
Hosea är speciell så till vida, att han är den ende av Israels profeter, som, inte bara råkar ut för en otrogen hustru, som bedrar honom och ger sig iväg med en annan man, utan också får order från Gud att ta henne tillbaka!
”Herren sade till mig: Gå och älska din hustru igen, fastän hon älskas av en annan, och har begått äktenskapsbrott! Älska henne som jag Herren, älskar Israels barn, fastän de vänder sig till andra gudar….” Hos 3:1
Jag minns en gamma l prästman nere i Nyland, som kallade sig Anders-pastor. Han föreföll mig på grundval av det han skrev – jag träffade honom aldrig personligen – att vara en ”god och rättsinnig man”, som det hette förr. Ett återkommande tema för honom var det, som brukar kallas den kristna brudmystiken, alltså det speciella förhållande mellan Kristus och hans församling, som i Bibeln beskrivs i termer av brud och brudgum. Han föreföll anse att detta var något som vi nutidskristna varken förstår oss på, eller ens vill förstå….
Här i Hoseas tredje kapitel kommer denna brudmystik mycket tydligt fram. Gud ser på sitt avgudadyrkande folk som en bedragen äkta man ser på sin otrogna hustru. Profetens äktenskap får stå som ett visualiserat budskap till hans samtid, ett budskap både om hur långt tålamod Herren har haft med dem, ett budskap om att de får en sista chans – och, i vers 4, ett budskap om att nu håller Guds tålamod på att ta slut, nu är konsekvenserna på väg!
Vi varnas i Skriften från att missbruka Guds nåd. Här ser vi hur detta kan hända i praktiken.
Om en människa eller ett folk väljer att gå egna vägar, och får förlåtelse, om vi har andra gudar, och domen inte omedelbart drabbar, då kan vi dra den felaktiga slutsatsen, att tydligen bryr sig inte Gud om detta, vi kan fortsätta som förr, eftersom inget har hänt!
Trots att Guds Ords varningar är så tydliga, att inget kan missförstås, tycks vi ändå kunna inbilla oss att de inget betyder, eftersom Gud ju ändå inte tycks göra något, inte tycks verkställa något av det han säger kommer att vara syndens påföljd.
Och att lära oss av historien, se att även om verkan inte följer omedelbart på orsak i det andliga, så har nog våra handlingar och vägval ändå konsekvenser i långa loppet, det tycks vi inte heller vara så bra på….
Dagens axplock säger oss något om hur personligt, hur innerligt, och hur starkt Gud älskar sin församling. Det säger oss också att Herren aldrig kommer att gå med på att dela oss med någon annan. Vi är hans och han är vår, och där ryms inget och ingen annan in emellan!