Jag bevistade en begravning för ett par veckor sedan, en av mina kusiner hade lämnat detta jordeliv. Vi börjar ju vara rätt till åren nu, både jag och kusinerna, den här mannen var redan på andra sidan de åttio…
Kusiner har jag annars gott om, senast jag fick någon tillförlitlig uppgift var de fyrtiosju stycken – det var min mor, salig i åminnelse, som höll reda på sånt. Jag gör det inte. Mitt intresse för släktforskning är inte noll, det är på minus….
Men när jag får höra att någon av dem är borta, kommer det en liten tanke om varför jag var så dålig på att hålla kontakt. När de är borta, då är det för sent.
Alltnog, när jag satt där i kyrkan under begravningsgudstjänsten, kom naturligtvis småningom det avsnitt i liturgin, när vi skulle resa oss och bekänna vår kristna tro. Under den bekännelsen kom jag återigen en gång att tänka på det trettiotre år långa tomrummet i andra trosartikeln. Det finns mellan ”föddes av jungfru Maria” och ”led under Pontius Pilatus”.
Hela Jesu jordeliv i övrigt är utelämnat.
Man kan få det intrycket att hans uppgift här på jorden enbart bestod i att födas, lida och dö. Punkt.
Så, kanske det är skäl at försöka se på hur han själv uppfattade sin livsuppgift här på jorden?
Och också hur Gamla Testamentets profeter uttalade sig om vad den kommande Messias skulle göra här?
I Joel 2:23 sägs det så här: ”Fröjda er, ni Sions barn, var glada i Herren, er Gud, ty han har givit er Läraren, som ger rättfärdighet!”
Ännu längre bakåt i tiden, i 5 Mos 18:15, profeterar Mose om att det småningom ska komma en profet, som är lik honom, och säger att det är den profeten, som Israel ska lyssna till.
Och Mose, han var inte bara folkledare och profet, han var också lärare ut i fingerspetsarna!
Messias skulle alltså komma att vara lärare, han skulle vara en, som undervisade folket!
Detta förutsades vara en central del av hans uppgift!
Går vi vidare till Johannes Döparen, som man väl kan säga vara den siste av gamla förbundets gudasända profeter, och tar en titt på hur han uppfattar saken, då framställer han Jesus helt i enlighet med profeten Malakis beskrivning: När Herren kommer hit, då kommer han att vara som en guldsmeds eld och en valkares såpa, då kommer han att bränna rent, tvätta rent, spola rent! Mal 3:1-3
Johannes uttrycker det så här: ”Den, som kommer efter mig, är starkare än jag. Han ska döpa er i helig Ande och eld! Han ska rensa sin tröskplats och samla in sitt vete i logen, men agnarna ska han bränna upp i en eld, som aldrig släcks!”
Samma bild av eld och rening, således.
Hur går detta då ihop med bilden av läraren, den som har som uppgift att undervisa folket?
Ja, när man läser i evangelierna, då får man minsann läsa Jesu undervisning kapitel efter kapitel! Han ser det helt klart som sin uppgift att vara lärare, att förmedla undervisning!
När han såg att människorna var illa medfarna och uppgivna, lika får utan herde, då såg han människor, som saknade vägledning! Och då tog han inte bara itu med att bota deras sjukdomar opch göra bespisningsunder, han började också göra något åt grundproblemet, att de saknade den vägledning, den undervisning, som skulle kunna hjälpa dem på ett mer bestående sätt!
Han satsade största delen av sin offentliga verksamhet på att ”undervisa och predika i deras städer”. Matt 11:1 Därför uppfattades han också som rabbi, som just lärare.
Och han förmedlar inte bara undervisning i allmänna, neutrala ordalag, hans ord är riktade, personliga, de tränger in och träffar, de befriar många – och de retar också upp en del människor, de ger liv, men de slår också det felaktiga, det förvrängda, i spillror.
”Aldrig har någon talat som den mannen talar”, säger tempelvakterna till översteprästerna, när de kommer tillbaka tomhänta, utan att ha gripit Jesus. Varpå fariséerna exploderar i ilska…. Joh 7:32, 45-52
Man ser liksom innebörden i det som sägs i Hebr 4:12! ”Guds Ord är levande och kraftigt, och vassare än något tveeggat svärd! Det tränger igenom och skiljer åt märg och ben, själ och ande, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar!”
Där är den renande elden, där är det som visar vad som är säd och vad som är agnar!
Till en del kan man absolut säga att Jesus går i Mose fotspår. Man känner minsann av det tveggade svärdet också när Mose talar! Skillnaden är att medan Mose bara kunde undervisa människorna om rättfärdighetens väg, kunde Jesus, Läraren som ger rättfärdighet, också förlåta människorna deras synder och ge dem nytt liv, ny relation till Fadern, och ”en vilja ny och god”, som vi sjunger i psalmen.
Vill man ta ett steg närmare Jesus, då kan man inte bortse från detta, att han kommer till oss just som Läraren. Maria förstod det, hon satte sig vid hans fötter för at ta in det han sade. Marta hade så bråttom att tjäna honom, att hon inte hann.
Till läraren kommer man som elev, för att lyssna, ta in, begrunda, och sedan också omsätta det man fått lära sig i praktiken. Detta är att vara en lär-junge.
Och att ha en lärare, som vet precis var man befinner sig i sin förståelse och sin förmåga att ta in, en lärare som har ett oändligt tålamod med en, en lärare, som är beredd att ge vishet åt dem, som ber honom om vishet, en lärare, som omsluter en på alla sidor och håller en i sin hand – kort sagt, den bästa pedagogen i himlen och på jorden, det är en nåd och förmån, som man inte ska låta lura sig att gå miste om!