Brevet till de heliga, som bodde i Efesus, finns på några av de mest nötta sidorna i min bibel.
I min gamla 1917- bibel hade det till och med gått hål på en sida – detta beroende på min vana att strecka under, och skriva minnesanteckningar i marginalen….att bara läsa har inte lika stor inverkan på bokmaterialet.
I dag kommer jag ihåg en av de många gånger, när min arma hustru antagligen har undrat om det har hänt nu: har den där skruven, som ska hålla fast alla de andra, slutligen lossnat nu?
Jag satt nämligen den dagen vid köksbordet i den radhuslägenhet i Smedsby, där vi bodde på den tiden, vi talar alltså om tidigt åttiotal, och läste i Efesierbrevets första kapitel.
Sjunde versen: ”I honom hava vi förlossning genom hans blod, förlåtelse för våra synder, efter hans nåds rikedom”.
Fram till den dagen hade jag ställt mig litet frågande till Watchman Nees beskrivning av sin reaktion, när han först upptäckte att han hade fått dö med Kristus: han hade rusat ut på gatan och ropat: ”Halleluja, jag är död!”
Nu upplevde jag samma sak själv, glädjen över att plötsligt ha fått syn på något grundläggande, något som ändrade min förståelse av frälsningen till något oändligt mycket bättre än jag dittills hade förstått!
Så jag hoppade jämfota på köksgolvet och ropade: ”I honom har vi!”
Jag behövde plötsligt inte kunna en massa, veta en massa, prestera en massa, åstadkomma några stjärnor i kronan åt mig, vara from och duktig – allt jag nånsin behöver finns i Kristus, och om jag håller mig till honom, förblir i honom, då behövs inget annat, för i honom har jag allt!
Jag hade ju hört det, och läst det, och stuvat undan det bland all den övriga teologiska kunskapen i mitt huvud, utan att ha upplevt vare sig stor glädje, eller stor befrielse, eller lust att hoppa av fröjd på köskgolvet för det. Nu fick helt plötsligt orden liv, blev liv, i mig!
Och då blev det liv i mig! 
Det här är en nåd att be om, verkligen, att Guds Ande ska göra Ordet levande för oss!
Ibland har jag hört kristendomen sägas vara en ”bokreligion”.
Och visst, vi har en bok, en bok som är Guds Ord, som innehåller den sanning, som vår tro bygger på. Men kristendomen är mer än en bokreligion: den är en uppenbarelsereligion! Den är direktkontakt med den levande Guden, den är gemenskap med hans Son Jesus Kristus, livsgemenskap, likt den grenarna har med trädet och lemmarna med kroppen.
”I honom har vi!”
”Förbli i mig, så förblir jag i er!” Ja, vi är döda med Kristus, halleluja, och det är vi för att vi ska vara fria att leva med honom, i honom! Halleluja!