Så har jag då kommit fram till Kolosserbrevet i mitt axplockande. Det har blivit litet längre mellan inläggen nu, för det är skördetid i naturen! Jordgubbar, hjortron, hallon och blåbär mognar och ska plockas, och det hör till de saker som man inte kan säga ”mañana” om! Mogna bär blir övermogna, och sen blir de skämda och oätliga, om man inte tar vara på dem i tid…..och jag hör till dem, som trivs och har roligt ute i naturen! Annars skulle jag knappast plocka några bär, det är jag för lat för.
Man får ju också passa på att vara ute i skog och mosse nu, medan man ännu orkar, ingen vet hur det står till med en nästa sommar!
Kolosserbrevet, då.
I andra kapitlet, verserna 16-23, talas det om olika slag av religiösa prestationer och upplevelser, och i den djungeln växer det många slags ogräs!
Jag stannar inför apostelns slutomdöme om allt sådant, det finns i vers 23:
”…det har inget värde, utan är bara till för att tillfredsställa det köttsliga sinnet.”
Vad är det i den köttsliga naturen, den fallna, syndiga natur, som vi alla har fått i arv från våra första förfäder, som får tillfredsställelse av religiösa upplevelser och uppfyllelse av diverse religiösa plikter?? Varför är det så lätt att få de troende med på alla slags religiösa galenskaper, om det sen är fråga om diverse märkliga, bibelstridiga upplevelser och uppenbarelser, blind lydnad inför maktgalna sektledare, eller slavisk underkastelse under människogjorda regler om vad som är tillåtet eller ej i fråga om kläder och mat och dryck?
Det där, som vi brukar kalla den köttsliga naturen, är inte så lätt att få grepp om, men man kommer en bit på väg genom att se på vad den har för målsättningar, och förstås också vad den använder för metoder att uppnå dessa.
”Köttet” vill t ex njuta. Det vill ha det bekvämt. Det vill ha trygghet. Det vill vara viktigt, betyda något. Det vill ha makt. Och, det vill se rättfärdigt ut inför andra!
Har du lagt märke till hur mycket energi vi människor lägger ner på att rättfärdiga oss själva? Vi skyller från oss. Vi vitmålar oss genom att omskriva våra synder till något som låter mer acceptabelt. Vi ljuger och slingrar oss. Vi vinklar saker genom att utelämna sånt som är ofördelaktigt för os själva. Vi framhäver det, som vi vill att omgivningen ska lägga märke till – och just den biten brukar vi ibland kalla ”holier than you-komplexet”.
Det är sorgligt att höra hur vi ibland kan tävla om vem som är rättfärdigast i de heligas gemenskap. Hur vi lägger ut texten för varandra om hur mycket vi ber, hur många gånger vi har varit till Israel, hur många möten vi bevistar, vad vi har fått vara med om i Herrens tjänst, och så vidare. Men det är sällan vi skryter med hur mycket pengar vi ger bort! Vilket till en del beror på att vi har fått lära oss att det inte alltid ger några rättfärdighetspoäng från den religiösa omgivningen att göra så, och till en del på att vi kanske inte alltid ger bort så mycket att det är något att skryta med…..
Nu säger alltså Skriften att allt sånt här saknar värde, helt och totalt. Och vad som är värre, det fungerar som gödning för den köttsliga naturen, det där inom oss som enligt Galatebrevet bör berövas all handlingsfrihet i våra liv! Det är nämligen vad uttrycket ”korsfästa sitt kött med dess lustar och begär” betyder.
Vi är kallade till frihet, och det, som den här texten vill hjälpa oss med, är just att bevara och försvara vår frihet i Kristus! Den börjar nämligen gå förlorad så snart vi börjar göra saker för att uppfattas som rättfärdiga och fromma av vår omgivning…..