”Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet, talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags, utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan.”
Så står det i 1 Tess 2:4, den vers från första Tessalonikerbrevet, som jag har plockat idag.
Det gick så där mänskligt sett inte så bra för Paulus och Silas, när de kom till Tessalonika på sin andra missionsresa, det kan man kan läsa i Apg 17:1-14.
De blev utsatta för regelrätt förföljelse från de där bosatta judarnas sida, anklagade för att predika uppror mot kejsaren, och fick lov att lämna staden tämligen hals över huvud.
De var nämligen inte dem till lags.
De predikade Kristus för människor, som inte ville ha någon predikan om Kristus, de överbevisade människor, som inte ville bli överbevisade om sanningen, och till råga på allt hade de sedan framgång bland grekerna, sådana greker, som redan tidigare hade visat intresse för Israsels Gud.
Vill man vara folk till lags, då ska man undvika sånt!
”Kom inte här och påstå att vi skulle behöva omvända oss, vi är minsann bra som vi är!”
”Nej tack, vi har vår åsikt färdig, så kom inte och stör oss med fakta!”
”Inte kan vi godta att det överhuvudtaget finns några, som tror på sånt, som vi har förkastat!”
Evangeliet har både förenande och åtskiljande verkan, så har det alltid varit.
Det förenar dem, som tror det, och det skiljer åt dem, som tror det, och dem som förkastar det.
Och det där åtskiljandet, det är jobbigt. Det tar sig uttryck i motsättningar, i debatter, i fiendskap, och, som här i texten i Apostlagärningarna, ibland i regelrätt förföljelse.
Så frestelsen att vara människor till lags finns alltid där för oss kristna.
Frestelsen att tona ner det, som stör, som skapar motsättningar, som väcker debatt, som kan leda till tråkigheter av olika slag.
Men, vad är det egentligen som stör och skiljer åt?
Svar: det är själva evangeliet. Vill vi slippa den åtskiljande effekten, det som Bibeln kallar ”korsets stötesten”, då måste vi alltså sluta predika själva evangeliet! Då måste vi ersätta det med något som är människorna mera till lags, något som behagar lyssnarna!
Men det är evangeliet, som är Guds kraft till frälsning. Det är evangeliet, som han vill ha predikat här på jorden. Det är när budskapet om Jesus, om frälsningen, om omvändelsen, om Guds nåd och förlåtelse genom tro på Kristus blir förkunnat, som det som blir sagt eller skrivet behagar Gud.
Den, som vill vara människor till lags, han vill vara världens vän. Det kan man inte sträva efter att vara, om man vill vara kvar i Guds vänskap. Jakob 4:4
Det visste de första kristna.
Därför talade de som de gjorde, även om det resulterade i ryktesspridning, fientlighet,spöstraff, fängelse, stenkastning, eller, som i Paulus fall, slutligen med halshuggning.
”Var inte rädda för dem, som kan döda kroppen, men som sedan inte kan göra något mer!”
Så sade han, Jesus, uppdragsgivaren……