Det är ett par veckor redan, sedan jag senast skrev ett axplock här, antagligen beroende på att jag har haft flera olika saker på gång – och så är det ju förvisso som en av mina bekanta sade till mig över ett kyrkkaffebord i söndags: ”Ja, du blir ju inte yngre, du heller!”
Detta som en kommentar till att jag inte är ute och predikar lika ofta som förr i tiden….
Det kan väl också till en del handla om att det är höst nu, och om höstarna är jag i skogen en del, och skaffar ved för kommande vintrar! Det är något speciellt med kombinationen frisk luft, natur, och att få röja och gallra med motorsåg i händerna, så det här är en sysselsättning jag ägnar mig åt med glädje – och med tacksamhet över att jag fortfarande orkar!
Men nu är det helgdagsafton, och jag sitter med tredje Johannesbrevet uppslaget framför mig.
Där plockar jag elfte versen: ”Älskade broder, följ inte dåliga exempel, utan goda. Den, som gör det goda, tillhör Gud. Den, som gör det onda, har inte sett Gud.”
Detta är då detsamma, som Jesus säger i Bergspredikan: ”Av deras frukt ska ni känna dem!”
Här, i 3 Joh, ställer aposteln fram två föredömen, ett dåligt, Diotrefes, och ett gott, Demetrius.
Den korta beskrivningen av Diotrefes ger bilden av en maktmänniska, som försöker eliminera alla inflytanden utom sitt eget.
Det är tiotals år sen jag läste Edin Lövås korta bok ”Maktmänniskan i församlingen”, en av de mest inträngande varningar på området, som jag har stött på. Har du inte läst den, så försök få tag på den!
Där pekar han på orsaken, en av orsakerna, åtminstone, till att maktmänniskor ofta får alltför stort spelrum i kristna församlingar: vi är konflikträdda! Vi slätar över och blundar, och ska kantänka tänka och tyda allt till det bästa ut i det oändliga, oavsett hur illa människorna far, när de hamnar in under en maktmänniskas inflytande, när vi istället borde avslöja sådana såsom varande träd med dålig frukt, som vi enligt Jesu ord ska akta oss för att ha något att göra med! Matt 6:15-23
Det är ont att binda andra till sig själv.
Det är ont att beröva människor självförtroende och gudsförtroende, för att de sedan bara blint ska göra som de blir åtsagda.
Det är ont att, med en annan apostels ord, göra sina medkristna till sina slavar, utnyttja och utsuga dem, uppträda utmanande mot dem, och bildligt talat slå dem i ansiktet med förakt och nedsättande ord. Det är ont att upphöja och framhäva sig själv på bekostnad av andra. Och så vidare. 2 Kor 11:13-20
Följ inte dåliga exempel! Så säger Johannes, för så har hans Herre och Mästare sagt, och han har under ett långt liv fått pröva sanningen i det.
Se inte på verbal begåvning, inte på bibelkunskap, inte på nådegåvor, inte på den sortens omsorg om människor, som bara har rum för nåden, men inte för sanningen, inte på akademiska meriter, inte på titlar.
”If you saw him, would you know him?” Så sjöng vår framlidna syster i Herren, Dolly Parton.
I Matt 25:34-45 kan man läsa om vad hon menade. Jesus bedömer frukten i människornas liv, och där tycks tyngdpunkten ligga på hur vi har bemött våra medmänniskor.
Till det, som där nämns, kan man väl lägga till sådant som sägs på andra ställen i Skriften, som att bära sig hyfsat åt mot hustru och barn, att betala sina räkningar och sin skatt, vara hjälpsam mot andra, att vara ärlig och rättfram utan att vara elak, och annat sådant vardagligt och till synes inte så speciellt ”andligt”….
Se där föredömen, som är värda att följa!
Jag minns ett samtal jag hade en gång med en man, som beskrev sig själv som något mittemellan ateist och agnostiker. Han berättade då om hur han vid ett tillfälle hade hamnat i en situation, där han var i akut behov av hjälp med en byggnad, som delvis rasat ihop under tyngden av en massa blötsnö, och hur en av hans bekanta oombedd hade kommit och hjälpt honom två hela arbetsdagar, utan att ens vilja ha någon ersättning. Den mannen var medlem i en kristen friförsamling.
”Och det kan jag gå med på, att den mannen är en riktig Jesu lärjunge – om det nu finns något sådant!” Så sade han som avslutning på berättelsen. Han hade känt igen den goda frukten, mitt i sin påstådda ateism….
Själv var Jesus full av nåd och sanning, när han gick här på jorden, och är det något jag har funnit svårt i kristenlivet, så är det detta: hur förena nåd och sanning på ett rätt sätt, så att inte det ena eller det andra tar överhanden ?
Det är nämligen då, när vi möter varanda med både nåd och sanning, som den rätta frukten kan växa i våra liv, den frukt, som Jesus har bestämt om oss att vi ska bära…..