Så ska vi se på vad brevet till Pergamus, Uppb 2:12-17, kan lära oss om det här med att ta steg närmare Herren – eller om att stega iväg bort från honom.
Det här är då en församling, som levde under tämligen svåra yttre omständigheter.
”Ni bor där Satan har sin tron”. Det låter ju verkligen inte som någon trevlig granne!
Så, vad var det frågan om?
Såvitt jag förstår är svaret tredelat.
Först av allt fanns där ett centrum för dyrkan av den grekiske högguden Zeus, med ett enormt altare på höjden ovanför staden. Sedan kan nämnas att kejsarkulten var stark här, de romerska kejsarna krävde ju i sitt storhetsvansinne tillbedjan.
Och så har vi det tredje, det som lätt glider förbi vår uppmärksamhet: här fanns ett av antikens största kunskapscentra, med ett bibliotek, som tävlade med det mer kända biblioteket i Alexandria.
Konkurrensen mellan dem var så hård, att alexandriaborna till slut lyckades få till stånd ett egyptiskt exportförbud på papyrus. Tanken var att Pergamus snart skulle hamna på efterkälken, om de inte hade något att skriva på. Men, de i Pergamus tog sig istället för att utveckla konsten att bereda djurhudar till skrivmaterial. Därav namnet ”pergament”..
Kunskap, mänsklig kunskap, är verkligen en del av den ondes tron här i världen? Ja det var genom att få människan att äta just av kunskapens träd, som han fick greppet om den här världen, och på det sättet har han också behållit greppet genom årtusendena.
Så det var sådana saker församlingen hade att tampas med där!
Först får församlingen dock erkänsla för det, som är i enlighet med Guds vilja och väg.
De håller fast vid Jesu namn, bekänner honom som Herre, och de har inte ens låtit sig skrämmas av att en av dem har lidit martyrdöden.
De har inte fortsatt att dyrka avguden Zeus, och de har inte heller gått med i tillbedjan av kejsaren – att de kristna inte ville tillbe diverse avgudar sågs inte som något större problem av romarna, men ack och ve om man inte ville tända rökelse framför kejsarens bild! Att ett Kristi vittne hade dödats tyder alltså på att det var just den saken, som var orsak.
Så då har vi den tredje delen av ”Satans tron”, alltså av grundvalen för hans makt kvar att se på, den som producerar de mindre uppenbara och mer svåridentifierade angreppen på kristen tro, alltså kunskapen.
Och där hade församlingen inte lyckats hålla emot lika bra.
”Jag har något emot dig”. Så måste Jesus säga till dem.
De hade nämligen smittats av två slags andliga infektioner, sådana som bildligt talat börjar som en liten förkylning, och kan sluta som en livshotande lunginflammation. Eller, med den bibliska bilden, två små surdegar, som småningom kommer att syra hela degen, om de inte avlägsnas. 1 Kor 5:6
Först nämns något, som kallas ”Bileams lära”.
Den sorgliga berättelsen om profeten Bileams fall finns i fjärde Mosebok.
I kapitlen 22-24 berättas om hur den moabitiske kungen Balak försöker leja Bileam för att han ska förbanna Israel, och hur Bileam på Guds befallning vägrar, och istället välsignar dem. Här framstår ju Bileam som en exemplarisk Herrrens tjänare!
I kapitel 25 berättas så hur Moabs unga kvinnor kommer in i Israels läger, och drar med sig Israels män till de sexorgier, som de firade till sina avgudars ära, vilket ledde till att israeliterna började dyrka avgudarna, och därmed drog Guds vrede över sig.
Och hur kom moabiterna på den mindre goda idén? Jo, det får vi veta i kapitel 31, vers 16. Det var på Bileams inrådan, som de hade gjort det! Och varför gjorde Bileam detta? Jo, han hade blivit erbjuden guld och ära av Balak, och låter man begäret efter pengar få insteg i sitt hjärta, då blir det trångt om rum för gudsfruktan…. på den stötestenen har mer än en gudsman genom tiderna snavat och fallit!
Nu hr alltså en del av de kristna i Pergamus börjat bedriva otukt, sexuell sådan får man anta, eftersom Bileams list mot Israel nämns. Hur kan då kristna människor fås att tro att sådant är OK?
Jo, man använder sig av ett lämpligt stycke kunskap bara, så är saken biff!
Det låter så här: ”allt är lovligt!”
”Vi är ju rättfärdiga i Kristus, Gud förlåter ju synder, vi blir frälsta av tro, så vi kan strunta i lagen, om något görs i kärlek måste det ju vara rätt!” Och allt är ju egentligen lovligt!” Och så vidare. På det viset kan man argumentera för i i princip vad som helst, utom möjligen väpnat rån och mordbrand. Man har ju en kunskap att stöda sig på, en tankebyggnad att bosätta sig i!
Det här fenomenet finns ingående beskrivet i första Korintierbrevet, kapitlen 5, 6, 8, 9 och 10. Det var inte bara i Pergamus, som en vinklad och vriden kunskap blev använd som vapen mot de kristna… Allt är tillåtet, ja, men allt är inte nyttigt, skriver Paulus. Det var hans undervisning om evangeliets frihet, som hade blivit förvänd till att att vara något som gav fribrev att synda, så man kan förstå att han reagerade!
Ett av de mest flagranta exempel från nutid jag själv har stött på var hur en kristen man hade försökt förföra en kristen kvinna – de var båda gifta, var och en på sitt håll. När hon protesterade, och sade att det är ju synd mot Herren, det här som du vill, då svarade han med oförstående min att ”det är väl inte så farligt, Gud förlåter ju!” Inte svårt att ana sig till vad slags undervisning som hade lett honom till att tänka på det sättet! Mänsklig kunskap, mänsklig vishet, Satans tron…..
Och får den kroppsliga otukten finnas och frodas, då kommer den andliga att följa efter. 1 Kor 6:12-20. Där sägs det att kroppen är den helige Andes tempel, att den som är förenad med Herren är en ande med honom, och att den, som begår otukt, syndar mot sin egen kropp. Ande, själ och kropp är en helhet, det som görs med kroppen påverkar hela människan! Bileams lära gör människor till avgudadyrkare utan att de ens begriper vad som händer….och då är det Kristi brud, som är otrogen mot sin brudgum! Detta är nu definitivt inte att ta steg närmare Herren! Vill man göra det, då får man lov att säga nej till såna här drifter och begär inom sig själv!
Sedan nämns nikolaiternas lära. Vad den bestod i har vi inga klara besked om, men själva namnet kan väl ge ett tips. Namnet Nikolaus betyder ”folkets seger”, eller ”seger åt folket”.
Herren säger att den här läran används på samma sätt som Bileams lära i församlingen, alltså kan vi anta att den utgavs för att vara något, som nog gick ihop med kristen tro!
Vad kallas det, när man går in för att folket ska få som det vill, att folket ska få bestämma? Jo, vi kallar det demokrati. Majoritetens vilja ska gälla, då är det folket som har segern!
Jaha, men om det talas om seger, vem eller vad är det då som ska besegras?
Vad är det som händer, när en församling börjar styras av mänsklig vilja, inte av Guds?
Jo, då övergår Guds hus till att vara ett Folkets hus!
I allmänhet kommer det rätt snart att gå så, att man då får en mänsklig maktstruktur i församlingen.
I stället för att folket skulle härska, får man människor som härskar över folket, i religiösa sammanhang då under förespegling av att vara litet heligare och närmare Gud än kreti och pleti.
Och folket vill tyvärr ofta ha det så. Det är ju bekvämt med starka ledare! Låt schamanen sköta kontakten till andevärlden… eller imamen, eller medicinmannen, eller prästen, eller pastorn, så kan vi andra göra vad vi vill….och så får alla utom Gud som de vill.
För det var Guds vilja, som skulle besegras och åsidosättas till förmån för vår egen!
Och detta är slutmålet för nikolaiternas lära, att åstadkomma ett ledarskap i församlingen som utövar makt, och binder och kuvar människorna under sig själva!
Då har Jesus blivit bestulen på sin brud. Hon har lurats att ta många långa steg bort från honom!
Så Herren sätter fingret på själva grundproblemet. Inte att Bileam och Nikolaus med tillhörande läror finns och försöker bryta sig in, förförelser måste ju finnas, utan på det faktum att församlingen tydligen inte griper in tillräckligt kraftfullt mot ogräset!
”Omvänd er! Så säger han.
Kanske de kristna i Pergamus också hade blivit matade med den falska kunskap, som tutas ut också nuförtiden: att Jesus ju sade att både ogräs och god säd ska få växa tillsammans till skördetiden, och vi därför inte ska rensa bort något ur församlingen, hur fel det än är. Matt 13:24-30
De, som driver den tesen, undviker sorgfälligt att nämna att Jesus faktiskt också ger en uttydning av den liknelsen, i samma kapitel, alltså 13:36-43. Där säger han tydligt att åkern han talar om, det är världen. Inte den kristna församlingen, utan världen!
Se där, vad man kan tysta ner alla invändningar med den typ av vilseledande kunskap, som förmedlas med stöd av lösryckta bibelord…. den onde bygger så gärna sin tron ibland oss på det sättet!
Sen får ju allt som drar människor bort från Herren florera fritt, om vi går på hans lögner!
Ibland behövs det omvändelse, om man vill ta ett steg närmare Jesus – rätt ofta, till och med, när jag tänker efter….