Bland förebilderna i GT finns också en riktig hedersman, alltså ”gubben Noa”.
Berättelsen om honom upptar drygt tre kapitel i första Mosebok, så här har vi ett rikt material att ta av!
Noa får ett extremt gott omdöme om sig i 6:9, det är inte många av Bibelns gestalter som når upp till något liknande! Rättfärdig och fullkomlig var han, och vandrade med Gud…..
Hans samtid var dock raka motsatsen, och detta ledde då småningom fram till den så kallade syndafloden, den översvämning där mänsklighetens första civilisation gick under.
Noa, den ende i sin samtid som levde enligt Guds vilja, får förhandsbesked i god tid – typ hundra år på förhand – om vad som ska komma att hända, och han får också besked om att Gud vill upprätta ett förbund med honom, och därigenom rädda både djur och människor i tillräckligt antal för att det ska räcka till en ny start för skapelsen!
Här ska vi lägga märke till att Gud inte säger att han ska upprätta ett förbund med Noa och hans familj!
Han upprättar sitt förbund enbart med Noa, och familjemedlemmarna, de får komma med därför att de tillhör Noa!
Exakt så fungerar också det nya förbundet. Vi människor kan få del i det om vi tillhör Jesus, inte på något annat sätt.
Utan Jesus befinner vi människor oss i samma situation som Noas samtida, vi har bara död och dom att vänta.
I 1 Petr 3:19-22 görs en direkt jämförelse mellan frälsningen i Kristus och den räddning, som arkens besättning fick uppleva, när de kom levande genom syndaflodens dödande vatten.
Dopets vatten är motsvarigheten till flodens vatten, vi blir enligt Rom 6 ”begravda med Kristus” i dopet, men räddas från detta begravningsvatten, som vi går genom, till nytt liv, eftersom vi hör ihop med Jesus, han som är både vår ”Noa”, som har ingått ett förbund med Fadern, och vår ”räddningsark.”
Både Noa och Jesus står också som stamfäder och upphovsmän till en ny mänsklighet. Noa blev visserligen bara stamfar till en fortsättning på den gamla mänskligheten, men så är han också bara en förebild. Verkligheten själv finns i Kristus, och genom honom kommer en på riktigt ny mänsklighet!
Den som är i Kristus är en ny skapelse, det gamla är förgånget, och något nytt har kommit, läser vi i 2 Kor 5!
Här är det intressant att se hur 1 Mos 1:28, Guds besked till Adam och Eva att de är välsignade, ska vara fruktsamma, och att de ska råda över skapelsen, upprepas i både 1 Mos 9:1-2, när Herren talar till Noa, och i Matt 28, när Jesus uttalar missionsbefallningen, och sänder ut sina lärjungar till att vara andligen fruktsamma, och uppfylla jorden med pånyttfödda gudsbarn. Förebilderna som Adam och Noa båda utgör får sin uppfyllelse i den nya skapelsen i Kristus!
Guds plan har aldrig förändrats, och i Kristus blir allt uppfyllt!
Sen kan man också, som en sidoblick, lägga märke till den häpnadsväckande förutsägelsen i 9:24-27, där Noa profeterar om sina söners ättlingars inbördes förhållande.
Han säger där att Herren, JHVH, förbundets Gud, ska välsigna Sem, och sedan säger han att Gud, Elohim, skaparen och härskaren, ska utvidga Jafet.
Han profeterar alltså att Gud kommer att ha ett speciellt förbundsförhållande till Sems ättlingar – och judarna är ju semiter!
Sedan säger han att Jafets ättlingar, alltså majoriteten av de kommande hednafolken, först kommer att sprida och föröka sig, och sedan också få del i den speciella förbundsvälsignelse, som först ska komma Sem till del, det är vad uttrycket Jafet ska ”bo i Sems tält” innebär.
Slutligen säger han också att Hams ättling Kanaan ska var slav åt de båda andra.
Detta är också vad som har skett. Vid Israels erövring av Kanaans land blev en del av kananéerna slavar. Sems ättlingar, israeliterna, blev Guds förbundsfolk, och från dem har frälsningens välsignelse gått vidare till Jafets ättlingar, hednafolken, genom Jesus Kristus, som ju föddes som israelit in i Juda stam.
Man kan alltså se det Noa säger som en av de tidigaste profetiska antydningarna om den kommande Messias!