I Apg 13:48 finns ett märkligt bibelord, som jag – och många andra – har funderat över många gånger.
”När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade Herrens ord, och de kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv.”
Platsen är Antiokia i Pisidien, alltså inte det Antiokia i nuvarande Libanon, där Paulus och Barnabas hade varit församlingsarbetare innan de sändes ut på sin första missionsresa, utan det Antiokia, som var beläget i nuvarande västra Turkiet.
Hit kommer apostlarna, predikar evangelium i den judiska synagogan – med viss framgång – men blir sedan häftigt motarbetade av de ledande i synagogan. Varpå de vänder sig till hedningarna i staden, med ovannämnt resultat!
Här inställer sig då en del frågor, varav den första är: ”Fanns det ett bestämt antal i denna stad, som i förväg var predestinerade till frälsning, medan de andra var bestämda till förtappelsen?”
Många kristna besvarar den frågan med ett ja, och det är inte så svårt att förstå.
Det är ju vad texten tycks säga!
På det sättet har vi fått den så kallade predestinationsläran, som säger att en del människor är förutbestämda till frälsning, andra till förtappelse, och därmed jämnt!
Men, låt oss ställa en fråga till: Tror vi verkligen, att ingen människa någonsin kom till tro på Jesus i denna stad efter den här dagen?”
Det är ju vad som blir konsekvensen, om vi i enlighet med predestinationsläran tror att de, som nu kom till tro, de som sägs vara bestämda till evigt liv, var de enda som Gud ville frälsa i den här staden!
Har då Skriften något att säga om detta? Låt oss se på Pauli andra missionsresa!
I Apg 16:36 säger Paulus så här: ”Låt oss nu vända tillbaka, och besöka bröderna i alla de städer, där vi har predikat Herrens ord, och se hur de har det!”
Sedan berättas det hur han reser via alla de nygrundade församlingarna, och i 16:5 står det så här: ”Och församlingarna stärktes i tron, och antalet troende ökade för varje dag!”
Det var alltså inte så, att Apg 13:48 betydde att nu hade alla, som var bestämda till frälsning kommit till tro, punkt och slut.
I stället var det så, att där i staden, och tydligen i alla städer, som Paulus kom till, fanns det en slags förstlingsskörd, människor som var förberedda och bearbetade av Guds Ande, så att de var redo att ta emot budskapet.
Sedan förde dessa i sin tur arbetet vidare, fler blev föremål för förbön och vittnesbörd, fler blev ”beredd mark”, fler kom till tro!
Den här tanken stöds av att Paulus sedan blev förhindrad av den helige Ande att predika evangelium i provinsen Asien, alltså västligaste delen av Turkiet.
Inte heller fick han bege sig till Bitynien på Svartahavskusten.
Det var tydligen inte färdigt för evangeliet där ännu!
I stället blev han sänd över till Grekland, där det fanns en förstlingsskörd att bärga in.
Det var först senare, när det fanns en liten förstlingsskörd att bärga in i Efesus, som Paulus började verka på allvar i provinsen Asien, som vi kan läsa i Apg 19. Uppenbarligen höll han sig då mest hela tiden i Efesus, 20:31, men Ordet spred sig över hela provinsen – de, som varit förberedda och mogna till att skördas i första omgången, spred sedan budskapet vidare också här!
Ett fåtal blev alltså utvalda på förhand, både i Antiokia och på de andra platserna, till att vara till välsignelse för många, de blev utvalda på förhand av Honom, som vill att alla människor ska bli frälsta!
Till slut ska också nämnas att det finns ett bibelord, som alla försök att konstruera läror, som går ut på att Gud skulle ha favoriter – vilja frälsa somliga och strunta i andra – faller på, nämligen 1 Tim 2:3-5, där det sägs så tydligt som någon kan begära att Gud vill att alla ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen!