”Jag står inte ut med att höra på den karln en minut till!”
Det var en bibelskolelev, som uttalade sig så. Sedan marscherade han ut och var borta från skolan i två veckor. När han omsider kom tillbaka, förklarade han sig närmare: ”Först när vi kom hit kände jag att nu får jag verkligen börja tränga in i Guds ord, och det kändes härligt! Men sedan kände jag hur Ordet började tränga in i mig, och då blev det jobbigt…”
Jag förstod honom. Jag var själv elev i samma skola, och den lärare, som hade den här effekten både på honom och på de flesta av oss, hette Sven Reichmann. Av alla förkunnare jag hört är han kanske den som mest för mina tankar till det Paulus säger i Apg 20: ”Jag har inte försummat att predika allt Guds rådslut för er”!
Jag hade alltså förmånen att ha en lärare, som verkligen tog sitt läraransvar på allvar! En som inte duckade för vare sig de svåra texterna eller de svåra frågorna, och som av hela sin själ gick in för att söka och ge Guds svar på dem.
”Inte många av er bör träda upp som lärare, ni vet ju att sådana ska få en strängare dom”, skriver Jakob. Vad är det då en förkunnare kan göra sig skyldig till, som leder till denna strängare dom?
Svaret på den frågan är förfärande, uppskakande, skrämmande. I samma text där Paulus säger att han inte har smitit från sin plikt att predika allt Guds ord för folket i Efesus, säger han också så här: ”Därför betygar jag för er i dag att jag inte är skyldig till någons blod.”
En församlingens lärare kan alltså bli skyldig till andras blod! Hur går detta till?
Aposteln har hämtat sin tankegång från en av GT:s profeter, från ett direkt Herrens ord genom Hesekiel:
”När jag säger till den ogudaktige: ”Du ska dö”, och du inte varnar honom, och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då ska den ogudaktige dö i sin missgärning, men hans blod ska jag utkräva av din hand!”
Att vilja vara sina åhörare till lags, att välja och vraka i bibeltexterna för att marknadsanpassa evangeliet så att det ska klia krävande konsumenter i öronen, är således ingen riskfri verksamhet, varken för marknadsförare eller köpare!
Bättre då att någon går sin väg och säger att han inte står ut med att höra på det som sägs.
Det är ju inte precis första gången det händer, om det nu skulle råka hända!
”Detta är ett hårt tal, vem står ut med att höra på honom?”
Så sade man om Jesus själv, och det ska ju som bekant vara nog för lärjungen om det går honom som hans Mästare…