I brevet till Smyrna, Uppb. 2:8-11, beskrivs en fattig församling, som befinner sig i en eskalerande förföljelsesituation. Herren har ingenting att anföra emot dem, alltså får vi utgå från att de både evangeliserade och undervisade de nyblivna lärjungarna. Församlingar som passar in på den här beskrivningen har vi idag just i de delar av världen där väckelsen går fram!
Att de är fattiga på alla sätt är inget hinder för Gud, det var inget hinder då, och det är inget hinder nu. I Guds ögon var de rika! Det tycks vara betydligt värre när vi blir rika i egna och andras ögon…
Dock är den onde på väg att sätta käppar i hjulet också här, den här gången genom att starta en regelrätt förföljelse av de kristna i Smyrna.
Tanken, hans tanke, är den, att om det blir tillräckligt farligt att tala om Jesus, om man kan drabbas av trakasserier, fängelse, eller rentav dödsstraff om man är öppet kristen, då ska väl de troende kunna skrämmas till tystnad!
För att denna taktik ska lyckas måste dock de kristna först tappa himlen ur sikte.
Så länge vi vet och minns att den fysiska döden för oss bara är porten in till det verkliga livet kan vi inte skrämmas till tystnad.
Så länge vi vet och minns att vi bara är främlingar och gäster på det här stället, vårt hem har vi himlen, så länge vi minns att Jesus inget annat utlovade än att om vi hör honom till, då kommer världen att hata oss, eftersom vi inte längre är av världen, så länge vi minns detta kan vi inte tystas av hån och trakasserier.
Men tappar vi himlen ur sikte, då är det lätt att få tyst på oss…
Alltså ger Herren dem en varning, en uppmaning, och en påminnelse.
Alla tre är lika viktiga att ta till sig och hålla i minnet!
Varningen består i att han talar om vad som ska komma att hända. Den varningen behövs, för vad det gäller förföljelse för Kristi skull är det med oss troende som det är med de finländska bilisterna inför hösthalkan – den kommer som en överraskning vid samma tid varenda år…
Uppmaningen består i att han säger att de inte ska vara rädda för det som är på kommande!
Den onde går nu som då omkring som ett rytande lejon. Såna är ute efter att skrämmas.
Han är ute efter att få oss att frukta, att tveka inför hans hotelser, att börja måla upp hotbilder av allt möjligt bedrövligt, som kanske kan komma att hända, för oss själva och varandra, så att vi en bit i taget hamnar in under fruktans andes herravälde!
”Var inte rädd för vad du kommer att få lida!”
Påminnelsen är en påminnelse om det eviga livet.
”Var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets krona!”
Det är inte här vi ska vänta oss att få ut vårt goda, i den här världen lider den, som bekänner Kristus, betryck – av varierande valör och kulör, men det finns där, på något sätt, i varje lärjunges liv. Det hör till spelreglerna. Men till spelreglerna hör också, att denna tidens lidanden ingenting betyder i jämförelse med den härlighet, som ska uppenbaras och bli vår, då när Jesus kommer tillbaka!
Sen finns där i brevet också en antydan om ett annat angrepp, betydligt mer subtilt än den öppna förföljelsen. De har blivit hånade, tydligen för sin fattigdom, av medlemmar av den judiska synagogan i staden.
Det här är ett problem, som mången Herrens tjänare har brottats med: varför har jag det så jobbigt, medan det går så bra för de ogudaktiga? Att man överhuvudtaget ställer den frågan är ett tecken på en annan, mer djupliggande problematik, nämligen att vi har så svårt att frigöra oss från tanken, att gudsfruktan nog på något sätt borde ge sina utövare litet specialförmåner här i världen!
Det här är en svaghet som själafienden är väl medveten om att vi dras med, och han gör allt vad han kan av den! Den kristne, som börjar undra vad han egentligen har för nytta av att följa Herren, när han inte har blivit vare sig ung, vacker, rik, berömd, frisk, eller lycklig som tack för sin insats, han kommer nämligen snart att tappa sugen vad det gäller att sprida det glada budskapet om syndernas förlåtelse och evigt liv! Det blir så när man tappat det ur sikte själv…
Lika illa är det för övrigt om man är infekterad av det här tänkesättet, och sedan skulle råka få en ordentlig dos världslig framgång, för då börjar man predika framgångsbudskapet istället för det sanna evangeliet…
Också det här brevet avslutas med ett den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.
Det Gud säger, det säger han inte för att han är talträngd, inte heller för att tillfredsställa vår nyfikenhet. Guds Ord är givet för att vi ska höra och göra. När det gäller sändebreven innebär detta att vi ska be om klarsyn till att se var någonstans vi befinner oss, vilket eller vilka av breven, som passar in på den situation där jag och min församling befinner oss, och sedan handla i enlighet med de anvisningar Gud ger!
Någon annan väg till seger finns inte.