Församlingen i Filadelfia får, liksom församlingen i Smyrna, med beröm godkänt av sin Herre. De får också, vilket är viktigt med tanke på varför vi gör den här genomgången av de sju sändebreven, löfte om en sådan framgång i evangelisationen, att till och med några av deras bittraste fiender ska omvända sig!
(Till kännedom för den som inte läst de förra avsnitten kan jag ju säga, att jag tror att sändebreven rätt långt kan berätta för oss vilka olika angreppsmetoder själafienden tar till för att bromsa och hindra evangelisation och mission, något som alltid har pågått, men som vi kan vänta oss ska kulminera i den yttersta tiden.)
”Filadelfia” betyder ”broderskärlek”, och Jesus säger redan i Joh 13:34-35 att det är på den inbördes kärleken som de, som är hans lärjungar, ska kännas igen. I Joh 17:21 fortsätter han på samma tema, där med att säga att lärjungarnas enhet är en förutsättning för att världen ska kunna tro…
Nu är väl kristna i allmänhet överens om att enhet är en bra och eftersträvansvärd sak, men hur den ska uppnås är inte alltid lika lätt att vara överens om.
Själv vill jag mena att inbördes kärlek är en grundförutsättning för inbördes enhet.
Att dela en åsikt eller en lära räcker inte, för en delad mening brukar rätt snabbt bli till delade meningar! Förståelse, förlåtelse och fördragsamhet är funktioner av broderskärleken, och det är vad som behövs för att hålla samman en gemenskap spm är uppbyggd av ofullkomliga människor. Det har visat sig att ju större betoning en kristen riktning har på en total överensstämmelse i alla detaljer i lärofrågorna som villkor för enhet och gemenskap, desto oftare tenderar den att splittras i smärre grupper – som splittras i smärre grupper, som….
För alla har ju rätt, och de andra har fel och det är de som ska ändra sig….
Personlig prestige är broderskärlekens och enhetens stora fiende.
”Prestige” är ett begrepp som kan behöva preciseras.
Ordet kommer ursprungligen från latinets ”praestigium”, som betyder ”självbedrägeri” eller ”illusion”. Det ordet är i sin tur bildat från det latinska verbet”praestiguere”, som betyder att ”dölja” eller ”gömma undan”
Ordets ursprungliga betydelse kan alltså sägas vara ”att genom att dölja sig bakom en illusion som inbegriper självbedrägeri skapa en vilseledande bild av sig själv”.
Prestige är alltså att försöka få sig själv och andra att tro att man är något annat och bättre än man är.
När man sysslar med sådant kommer man att uppfatta allt och alla som slår hål på fasaden som en fiende. Man befinner sig i ständig försvarsposition. Och man har inte råd att kännas vid vem man verkligen är, varken inför sig själv eller andra!
Under sådana omständigheter blir kärlek och gemenskap en omöjlighet.
Filadelfia får veta att det faktum att ”deras kraft är liten” är en tillgång för dem, ett plus! Vi tenderar oftast att uppfatta svaghet som ett minus, men Gud ser uppenbarligen deras svaghet som just det, som gör det möjligt för Honom att verka i församlingen!
Jag tror att det var just prestigelösheten, som var deras tillgång.
Att avstå från fasader, att avstå från att dölja sig för andra, det är att acceptera svaghet. Det är att avstå en falsk styrka, och det är att korsfästa sitt kött! Men det är just i den svagheten, som kraften kan fullkomnas, för där blir det öppet att både ge och ta emot kärlek, och där blir det naturligt att fördra och förlåta varandra!
Petrus får stå som exempel på en filadelfia-personlighet.
I Gal 2:11-14 blir han offentligt utskälld och tillrättavisad av Paulus. Detta hände ca år 50 e Kr. Hade han varit prestigebunden, då hade han aldrig velat ha något att göra med Paulus mer, då hade de blivit fiender, och den kristna församlingen hade splittrats där och då.
Men så gick det inte. I 2 Petr 3:15 kallar nämligen Petrus Paulus sin älskade broder, och ger fullt erkännande till hans arbete. Det brevet skrevs tio år senare…
Så kan bara den som är fri från personlig prestige handla!
Det är vad vi är kallade att omvända oss till, alla vi samfundsplittrade, grupperade, meningsmotståndande nutidskristna. För att världen ska tro…