Återseende

”Kommer vi att känna igen varandra i himlen?” Den frågan har jag fått otaliga gånger, när den hinsides tillvaron har varit på tal. Och det är en viktig fråga, för hur skulle vi kunna tala om något återseende i himlen, om vi inte känner igen varandra där?

På den frågan kan vi svara ett tveklöst ja. Vi kommer till och med att känna igen varandra mycket bättre där än vi någonsin gjort här! Det ser man av berättelsen om Jesus på förklaringsberget:

”Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. Och han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och se, Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med honom. Petrus sade till Jesus: ”Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.”

Hur kunde Petrus och de andra så säkert veta att det var just Mose och Elia, som kom för att tala med Jesus? De hade aldrig sett Mose eller Elia. Mose hade dött 1400 år tidigare, och Elia hade blivit tagen till himlen 800 år tidigare. Inga fotografier fanns.

Uppenbarligen bar de båda gudsmännen sin identitet på ett sådant sätt i sin himmelska uppenbarelse, att det stod skrivet över hela deras person vem de var! De hade inte blivit mindre sig själva av att komma till paradiset, de hade blivit mer sig själva!

Detta är vad som kommer att hända oss alla, som tror på Jesus. Där, hemma hos Herren, där blir vi äntligen allt det vi är tänkta att vara, där får vi en absolut identitet, där kommer vi att vara de vi är, vi som är skapade till ”Jag Är”:s avbild! Det är en hisnande tanke, inte sant, att där kommer man aldrig att möta en främling! Där kommer vi att känna alla, och själva vara till fullo kända…

Och Jesu förbön för oss, att vi alla ska vara ett, har därmed fått sitt slutliga och fulla svar.