Utan att desto mer gå in på detaljer kan vi konstatera att Bibeln nämner flera domstillfällen.

Denna världens furste, den onde, är redan dömd, utan möjligheter att överklaga.

Han och hans änglar är på väg till eldsjön.

De domshändelser som ännu ligger framför oss, är dels det som kallas Kristi domstol i 2 Kor 5:10, och som beskrivs närmare i 1 Kor 3:12-15,  dels den doms-scen som finns i Matt 25, den med fåren och getterna, samt till slut den yttersta domen, som beskrivs i Uppb 20:11-15.

(Jag är medveten om att det finns bibellärare, som räknar med betydligt fler domstillfällen, men jag har nu valt att förenkla det hela, här som på andra ställen i min genomgång av yttersta tiden. Jag vill mena att det här räcker för att få en överblick, och jag har inte arbetat med ambitionen att göra en doktorsavhandling, det här är bara en serie bibelstudier jag hållit i all enkelhet i min hemförsamling.)

Vi börjar med Kristi domstol.

Aposteln säger att vi alla, alltså alla kristna, kommer att ställas inför den.

Vad är detta för en domstol?

Jesus säger ju att den som tror på honom inte ska komma under någon dom, utan har övergått från döden till livet! Joh 5.24

Jag tror att detta är den scen som beskrivs i 1 Kor 3. Där utdelas inga fördömelsedomar, ingen drivs bort från Herren. Detta är den plats där skräpet brinner, och det goda belönas, men där alla som döms blir frikända, för de har i detta livet haft tron på Jesus som sin grund, även om det har kunnat bli si och så med lärjungaskapet.

Att ha en verklig tro på Jesus, och absolut inte ”ränta av sig” på något som helst sätt, tycks inte vara möjligt, enligt vad berättelsen om talenterna, som också finns i Matt 25, visar.  Jakobs brev är inne på samma linje: en levande tro har alltid med sig gärningar i någon utsträckning. Jak 2:14-26.

Att vara kristen och aldrig be en bön för någon medmänniska, aldrig göra en god gärning eller säga ett vänligt ord till sin medmänniska, aldrig bry sig om någon annan än sig själv – hur skulle det kunna vara möjligt?

Som jag förstår det kommer Kristi domstol att inträffa strax efter Jesu återkomst, när de i Kristus döda har uppstått.

Vi har en litet svår formulering i Uppb 20:4-5, där man kan få det intrycket att det bara är de kristna martyrerna, som uppstår när Jesus kommer tillbaka, och de andra troende får vänta till yttersta domen. Enligt 1 Tess 4:16-17 ska dock alla troende uppstå eller förvandlas när Jesus kommer, och vi ska alla få vara hos Herren.

Sen har vi domsberättelsen i Matt 25.

Här har vi, som Petrus säger, ”ett och annat i Skriften som är svårt att förstå” eftersom Johannes är den ende i NT som Anden leder att i klart uttalade ordalag nämna tusenårsriket.

Paulus är visserligen inne på samma tankar i Rom 8:19-21, och Petrus snuddar vid det i Apg 3:20-21, men det här perspektivet finns inte med annat än antydningsvis i evangelierna, när Jesus talar om den kommande domen och nya tidsåldern.

Alltså har vi i kristenheten i allmänhet tänkt oss att detta är den yttersta domen.

Men när vi tar med tusenårsriket i perspektivet inställer sig naturligtvis också frågan var i tiden vi ska placera den här domen?

Är detta verkligen detsamma som den yttersta domen i Uppb 21, eller är det något annat?

För min del tror jag att detta är något annat än den yttersta domen.

Jesus förlägger nämligen det här skeendet till sin återkomst, Matt 25:31.

Yttersta domen kommer tusen år senare.

Måttstocken som används här av Jesus är hur folken har bemött hans minsta bröder, vilket antagligen syftar på både de kristna och judarna. Just detta får mig att tro, att den här domen inte kan komma i slutet av tusenårsriket. I tusenårsriket kommer det inte att finnas några som är hungriga, törstiga, sjuka och nakna!

De folk, som Jesus här talar till och dömer, måste alltså ha gjort vad de har gjort mot Jesu minsta bröder någon gång under tiden före Jesu återkomst, alltså före tusenårsrikets början!

Jag finner det därför helt möjligt att denna dom sker ungefär vid samma tid som Kristi domstol, och det är här som det avgörs vilka av de då kvarlevande människorna, som ska gå vidare in i tusenårsriket.

Det ska ju enligt Jes 65:20-25 vara dödliga människor som bor och lever i fridsriket, inte uppståndna eller förvandlade evighetsvarelser! Och någonstans ifrån måste ju dessa vanliga, dödliga komma, när alla kristna redan har förvandlats vid hans tillkommelse.

Jag tänker mig att det finns många, som inte frivilligt har tagit vilddjurets märke, utan blivit påtvingade det, och som i hemlighet har langat mat till de troende under vedermödan, kanske också gömt dem. Det kan också finnas en hel del människor, som lever i så avsides och otillgängliga trakter, att Antikrist helt enkelt inte hinner få tag på dem under den korta tid han har till sitt förfogande. Han är ju inte vare sig allsmäktig eller allestädes närvarande!

Sådana människor har inte sålt sin själ till den onde och passerat punkten utan återvändo.

I GT har vi för övrigt ett överflöd av material om det kommande fridsriket, där Herren är konung! Texter som t ex Jes 2:1-4, 9:5-7, 11:1-9, 60:18-22, Jer 3:16-17, 23:3-6, Mika 4:1-4,  osv talar klart om ett kommande jordiskt rike av frid, fred, gudsfruktan och välgång.

Och det finns massor av texter där det talas om Israels kommande guldålder under Davids ättlings regering…

Till slut har vi så den yttersta domen vid tusenårsrikets slut.

Till den domen uppstår alla döda från alla tider.

Här är det gärningarna, som finns i böckerna, som fungerar som vittnen, och Livets Bok, som avgör destinationen. Tydligen blir det så, att Gud, som vet allt, också vet hur var och en skulle ha reagerat på budskapet om Jesus, om man hade fått chans att höra det.

Han som är hela jordens domare är rättvis.

Jag har kommit fram till att jag inte ska spekulera desto mer om det, som kommer efter yttersta domen. Det som står i slutet av Uppenbarelseboken om nya himlar och den nya jorden får räcka. 

Så länge vi rörde oss i tusenårsriket fanns ännu hyfsat med bibliskt material att försöka sammanställa och fundera på, och där befinner vi oss ännu på den nuvarande jorden, åtminstone förefaller det så, men efter yttersta domen går vi in i en helt ny skapelse, och där är jag för kort i rocken (= har för litet ljus) att börja lägga ut texten desto mer.

I och för sig har jag väl varit för kort i rocken hela vägen, men hoppas ändå att Herren har varit med mig, så att något av värde kommit med! Nu börjar ändå otillräckligheten kännas akut,s å därför drar jag strecket vid den yttersta domen. 

Vi har i ett och ett halvt år behandlat något vi kallat yttersta tiden, nu har vi kommit fram till slutet.

På andra sidan slutet kommer en ny början!

Man kan säga att det, som vi ser som början till slutet i verkligheten bara är slutet på början.

På Bibelns första blad skapade Gud himmel och jord, på det sista möter vi skapelsen av en ny himmel och en ny jord.

Man kan säga att allt som hänt sedan syndafallets dag har fört fram mot detta – inte bara att en ny himmel och en ny jord skulle komma, utan också att det skulle finnas sanna människor, förhärligade gudsbarn, att befolka den nya skapelsen med!

Anden och bruden säger ”Kom!”  Salig är den som får ta del i Lammets bröllopsmåltid!