Andligt ledarskap 1

Jesus nämner fyra huvudelement i församlingens mognad och tillväxt på de enda två ställen i evangelierna, där han uttryckligen talar om sin kommande församling, alltså i Matt 16:18 och Matt 18:15-18.

Han hänvisar till bekännelse och ledarskap när han säger ”Du är Petrus, och på denna klippa”

Petrus har just gett sin bekännelse till Jesus, sagt att Jesus är den levande Gudens Son, och Jesus har sagt till honom att detta har han inte räknat ut själv, det här har Fadern uppenbarat för honom.

Jesus använder de grekiska orden petros och petra här. ”Du är ”petros”, och på denna ”petra”.

Petrus är alltså inte klippan, han är bara en del av den. Det är inte på Petrus ensam, det är på apostlarnas och profeternas grundval, på ett ledarskap, som Jesus själv har kallat, och som bekänner sig till honom i gärning och sanning, som han ”ska bygga sin församling”!

När han säger detta gör han samtidigt  fullkomligt klart att Han själv kommer att vara den som bygger!

Konflikten kommer fram i omnämnandet av dödsrikets portar, ”och dödsrikets portar ska inte bli henne övermäktiga”, och behovet av ordning i församlingen understryks, när han i Matt 18 ger anvisningar om vad som ska göras ”om du ser din broder begå en försyndelse”.

Om vi ska ha och behålla en klar bekännelse, om trons lydnad ska upprättas, och om församlingen ska kunna stå enad i den andliga striden, då behövs ett andligt ledarskap, som är kallat och utrustat av Gud!

Jesus säger alltså att Han ska bygga sin församling.

Han bygger den genom ett ledarskap, som han ger som gåva till församlingen, för att genom dessa ledartjänster föra de heliga till mognad,  som vi läser i Ef 4:11-16. Han använder människor i arbetet, samtidigt som Han själv är den suveräne byggmästaren.

Han bygger församlingen på apostlarnas och profeternas grund, den bärs alltså av de ledare Han själv ger som gåva åt den, och Han själv är både hörnstenen och sammanfogaren,  Ef. 2:20-22. I den meningen är den kristna församlingen i sin helhet kallad att vara både profetisk och apostolisk!

Om församlingen ska hållas kvar på grunden, förbli i det grundläggande budskapet om syndernas förlåtelse, om Kristus som korsfäst och uppstånden, och i kallelsen att leva i kärlek och ge sina liv för varandra, då vill det till att det finns människor i herdeställning, som själva har mognat till att leva i detta!

Det är bara den som själv bygger på rätt grund, som i sin tur kan vara en bärande grund åt andra!

I den andliga striden ska de, som har andlig mognad och känner sin Gud, stå till försvar för de andra.

Herden ska försvara sin hjord mot vargen. Det duger inte att gå och gömma sig, när det börjar osa hett! Joh 10:11-14

Den onde kommer inte alltid med blottade huggtänder. Han har fina fårskinnsförklädnader, och är bra på bedrägerier! Rom 16:17-18 varnar t ex för människor, som ”med milda ord och vackert tal bedrar godtrogna människor”.

Därför behövs människor som kan skilja mellan andarna, och vågar säga ifrån!

Om ingen som helst församlingstukt bedrivs, har fördärvsmakterna fritt fram att infiltrera och slå sönder församlingen, och utan ansvarskännande ledare blir det dåligt med förmaning och tillrättavisning.

Läser man Bibeln kan man inte undgå att lägga märke till, att Herren i allmänhet först söker sig ledare, män efter sitt sinne, som han kallar och utrustar, innan han börjar handla med sitt folk.

Dessa bibliska ledargestalter fungerar som herdar.

De vågar gå först. De vågar leda. De vågar ta strid om så behövs.

De är inte beroende av mängdens bifall, det viktiga för dem är att vara trogna den himmelska kallelsen.

De är övervinnare genom sin bekännelse till den Herre som kallat dem, och de leder andra till seger i konflikten med ”dödsrikets portar”.

Det rike, som står emot Guds Rike här i världen, hatar följaktligen andliga ledare av den sorten som inte kan köpas, manipuleras, eller skrämmas!

Varje människa som Jesus bygger sin församling genom – varje andlig ledare – kommer att på ett eller annat sätt få känna av den fiendskapen.

Varje kristen människa får känna av den, för ondskan försöker plantera in den i en del kristna för att få dem att bekämpa andra!

Mycket av motståndet mot tanken på ett andligt ledarskap som verkligen leder kommer från den draksådden!

Så länge någon är nöjd med att undervisa eller profetera i allmänna ordalag har han goda chanser att bli allmänt omtyckt, men så snart han börjar göra tillämpningar, och går in i något slag av praktiskt andligt ledarskap, blir det ofta opposition bland de heliga! Då visar det sig vad den ovannämnda draksådden bär för frukt.

Den onde har en förnämlig bundsförvant inom oss var och en, nämligen den köttsliga naturen. Den varken kan eller vill lyda Gud, och får den härja fritt, då får vi den oordning som nu är vanlig i vår arma kristenhet, den som ser ut så här, om jag får karikera litet, och observera att det här är en karikatyr! Naturligtvis är det inte alltid så här eländigt, men tendensen finns, och detta är den typ av ledarskap, som jag tror att den onde vill se i våra sammanhang:

Församlingsledaren fungerar närmast som en slags entreprenör, som är anställd för att hålla igång en verksamhet. Herdarna och administratörerna arrangerar möten och konferenser med undervisning och lovsång och förbön, dit människor kan komma och få sig en välsignelsedusch, och sen får dom åka hem igen och göra och leva hur de vill, medan arrangörerna räknar kollekter och avgifter.

Lärare, lovsångsledare och evangelister förvandlas till uppträdande artister, och är dom bra på att underhålla kommer mycket folk till mötena, och de kan räkna med att bli mycket anlitade.

Profeten har sin plats i showen så länge han profeterar tröst och välsignelse och kommande stora väckelser, annars upplevs han som jobbig.

Om det nu inte kan undvikas helt att det finns en kristen verksamhet, då är det den här sorten som värld och djävul vill ha, detta därför att den inte leder, åtminstone inte i någon större utsträckning, till att människor förvandlas till att börja sprida Kristi väldoft.

Resultatet blir i stället, att det vittnesbörd, som går omkring på två ben, många gånger motsäger det budskap, som kommer från predikstolarna. Trovärdigheten blir därefter. Inte förrän ledarskapet börjar tjäna genom att verkligen leda i stället för att underhålla, kan det bli någon uppbyggnad av Kristi kropp!

Förutsättningen för att världen ska få se hur de kristna älskar varandra är tvåfaldig: dels behöver vi få Guds kärlek in i våra hjärtan, och det säger vi alla amen till, dels behöver vi också med Guds hjälp få bukt med vår köttsliga natur, och det säger vi inte lika självklart amen till, för det är inte någon till alla delar behaglig process. I den processen behövs det både vägledning och förmaning av det personliga slaget, och detta är något som ett fungerande andligt ledarskap är tänkt att tillhandahålla!

Om jag förstått saken rätt, vill Herren att församlingarna ska vara familjer, där vi tjänar varandra genom kärleken, är överlåtna till Honom främst av allt, och också till varandra, och där Gudsrikets ordning av auktoritet och underordnande växer fram.

Då börjar också det budskap som hörs, och det budskap som syns så småningom stämma bättre överens med varandra.

Det är lätt hänt att man blir litet misstänksam mot allt tal om ledarskap på grund av de misstag och missbruk som förekommit.  Man kommer ihåg Knutby, och vad ledarna där ställde till med, tänker att något sådant vill vi ju definitivt inte ha – och kastar ut barnet med badvattnet.

Vi ska dock komma ihåg, att den som kastar bort de äkta pengarna när han får höra talas om att det finns falska i omlopp, han gör ett stort misstag! Om vi underlåter att söka Guds sanning i de här frågorna, och sedan också underordna oss den, då kommer församlingen aldrig att bli det den är tänkt att vara, och inte heller att göra det den är kallad att göra: sprida ljuset av Kristi härlighet i världen!

Vi får vänta oss, att om en ledare eller ett ledarskap börjar gå på Guds väg, då kommer också en uppbyggnad småningom att börja ske.

Då menar jag inte en uppbyggnad av någon ny, fin, organisationsmodell som man importerat någonstans från andra sidan jordklotet, utan en uppbyggnad, som består i mer av kärlek och samhörighet och gemenskap mellan de troende, och en ny längtan att få dela med sig av det man funnit.

I det skedet kommer också konflikten att hetta till. Historien kommer att upprepa sig, det jag i mina inlägg om Guds folk i historien har berättat om församlingens första tid, och de angrepp den då fick möta, kommer att gå i repris.

Får vi tillbaka något av Apostlagärningarnas skeende på det ena viset, får vi nog räkna med att få det också på det andra viset. Då stod ledarskapet som en sköld för församlingen, och ett sådant ledarskap behövs alltid i väckelsetider!

Anklagelserna och svartmålningen, ryktena och förtalet kommer att hagla kring öronen på dem, som på detta sätt vill följa sin Herre. Det hör till spelreglerna, så att säga. Lögnens fader använder sig av de metoder som är naturliga för honom.

”Saliga är ni, när människorna för min skull smädar och förföljer er, och sanningslöst säger allt ont om er”, säger Jesus. Det gäller bara att se till, att det faktiskt är sanningslöst, det de säger!

Möjligheten att övervinna dödsrikets portar finns, det lovar Herren, och om vi kan handskas med konflikterna på ett andligt moget sätt segrar vi, och detta resulterar då i mer uppbyggnad, och ett starkare vittnesbörd. Här är ledarnas exempel avgörande viktigt. En herde som själv lever i förlåtelse och välsignelse kan lära sin får att gå samma vägar, och då bryts udden av anfallen!

 ”Om ni har kärlek inbördes skall alla förstå att ni är mina lärjungar”, säger Jesus.