Skriv gärna om hur du tycker att vi kristna ska leva i denna tid. Känns som att vi lever i den yttersta tiden. Borde vi konkret förbereda oss på något sätt eller ska vi lita på att Gud förser oss med vad vi behöver om svåra tider kommer?
Ja, den frågan kunde man breda ut sig länge över, för det har funnits många förslag genom tiderna!
Eller så kan man korta ner det betydligt, om man är nöjd med det som är någotsånär bibelgrundat.
I Skriften framstår det som viktigast av allt att se över sina prioriteringar. Det är rätt sällan vi människor sådär automatiskt lyckas få allt i rätt viktighetsordning i våra liv! Det kräver både eftertanke och beslutsamhet.
När Jesus talar om beredskap inför hans återkomst, då uppmanar han till vakenhet, och han gör det med stort eftertryck!
”Var på er vakt och vaka, för ni vet inte när stunden är inne! Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam. Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. Vaka, så att han inte plötsligt kommer, och finner att ni sover! Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!” Mark 13:33-37
I 1Petr 4:7-11 ges följande råd inför tidsålderns avslutning:
”Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be! Framför allt ska ni älska varandra innerligt, för kärleken överskyler många synder. Var gästfria mot varandra utan att klaga. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. Om någon talar, ska han tala i enlighet med Guds Ord. Har någon en tjänst ska han tjäna efter den kraft som Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus!”
Samma sak, med litet andra ord, och litet mer detaljerat, alltså. Vakenhet och nykterhet är alltså de två huvudprioriteringarna! Och då är det inte bara fråga om att man låter bli flaskan, det finns berusning av fler slag!
Vi kallas och uppmanas att leva ett liv, som är till Guds ära och till välsignelse för våra medmänniskor. Vilket ju inte är något annat än det vi är kallade att leva hela tiden!
Vill vi höja vår beredskap inför den yttersta tiden är det alltså skäl att se över sina prioriteringar. Vad är det jag satsar av min tid, mina krafter, mina pengar, min hängivenhet på? Vad är viktigt för mig? Alltså, vad är viktigt för mig i praktiken? I teorin ger väl de flesta rätt hyggliga svar, men det är mitt sätt att leva och handla, som ger det sanna svaret!
Det är de felaktiga prioriteringarna, som är sömnmedlet.
Det är de, som kväver det andliga livet, så att frukten uteblir, Matt 13:22
Det är de som får oss att ägna tid och krafter åt ögonens begärelse, köttets begärelse, och högfärd över detta livets goda. 1 Joh 2:15-17
Det är de, som får oss att stick i stäv med Bibelns råd skuldsätta oss upp över öronen för att kunna skaffa oss allt det, vi tror vi måste ha, eftersom alla andra har det. Vi är väldigt långt borta från Skriftens enkla konstaterande, att om vi har mat och kläder, då ska det räcka för oss, 1 Tim 6:8, 0ch vi har inte heller den bekymmersfria inställning till våra yttre omständigheter som aposteln ger uttryck för i Fil 4:11-13
Vilket är indikationer på att det har gått fel någonstans i prioriteringarna.
”Stå inte i skuld till någon” Rom 13:8
”Låntagaren blir långivarens slav” Ordspr 22:7
Det här är varningar som är högaktuella för vår tid, för en stor skuldbörda kräver massor med tid och arbete, och ställer till med mycket bekymmer och oro!
Det är lätt att dras med, bara flyta med i samma livsstil, som finns i världen runtomkring oss, det är lätt att göra som alla andra, tänka som andra, satsa på samma saker som andra. Det är lätt att supa sig andligen full på detta livets goda, och de bekymmer det drar med sig. Det är lätt att somna in från det som hör Guds Rike till, och vara vaken ifråga om allt sådant, som ska brinna på den yttersta dagen och saknar evighetsvärde.
Men Gud har kallat oss att gå på rätta vägar, inte på lätta!
Det behöver vi komma ihåg, om vi ska ha en rätt beredskap inför det som ligger framför!
Däremot tror jag inte att det är nödvändigt att bygga en bombsäker bunker, eller att lagra upp konserver för de sista sju åren, även om jag själv följer standarduppmaningen att ha torrskaffning för en månad framåt hemma. Om Herren vill ha mig här på jorden, sköter han nog om så att det finns något att äta också, och om Han vill ha hem mig till himlen, då är det det bästa alternativet!
Att få vara hos Herren är ju ändå den viktigare prioriteringen, inte att lyckas bita sig fast och överleva på den här jorden så länge som möjligt. Överdrivna överlevnadsförberedelser kan också bli ett sömnpiller….