”Skärp dig!” Det här är en inte helt ovanlig uppmaning, när vi människor försöker få varandra att bli mer alerta, mer fokuserade, eller annars bara ta oss samman.
Jag kom att tänka på det här, när jag läste Bibelns enkla recept på hur det går till att bli mer skärpt: ”Som järn skärper järn, så skärper den ena människan den andra!” Det här med att bli mer skärpt är alltså inte bara vars och ens privata projekt, det är också något vi ska hjälpa varandra med!
Varenda söndag står en mängd pastorer och präster och predikar i kyrkorna. Den allra största delen av dem får sällan eller aldrig någon sådan respons på det de säger, att det skulle hjälpa dem att skärpa sig.
På sin höjd kommer folk för att skaka hand med dem och tacka för predikan, och det blir de inte mycket klokare av. Följdfrågorna, invändningarna, samtalet, det uteblir, och det är det, som skulle kunna hjälpa alla parter till en klarare, mer skärpt, tanke om det som behandlas!
Det kan ibland kännas rätt frustrerande att som förkunnare stå och svara på frågor som ingen har ställt, samtidigt som de frågor, som faktiskt skulle vara viktiga och aktuella för åhörarna, aldrig kommer fram! Vill eller vågar man inte komma fram med sina funderingar så där ansikte mot ansikte, går det ju alltid att ta kontakt via någon av alla de elektroniska kanaler som nuförtiden står till förfogande!
Också här på min hemsida skulle jag vara i behov av er hjälp för att bli mer skärpt!
Jag ser på analytics att många läser det jag skriver, men kommentarerna är få.
Jag antar att alla som läser knappast kan hålla med om allt jag skriver, och jag vet med säkerhet att jag inte kan ha rätt i allt jag säger, det är bara Gud som kan göra sådana anspråk!
Jag kan ha rena faktafel i någon artikel, och så vidare.
Men hur ska jag kunna skärpa mig om ingen vill stå för den nödvändiga friktionen?
Självkritik är nu en så oerhört svår sak för oss människor. Antingen nedvärderar man sig själv från början till slut, eller så vägrar man att se några fel överhuvudtaget. Att hitta medelvägen utan input från andra är få förunnat.
Bibeln har rätt, som vanligt. Den ena människan skärper den andra, det är så det är tänkt att fungera!
Så, skärp mig! 
Det lär väl vara typiskt finländare att inte kommentera det man läser. Göran Skytte som skrivit kolumner i Kyrkpressen blev överraskad då det inte kom några kommentarer på kolumnerna, då han var van från Sverige att mail-boxen blev full. ”Det här är helt åt skogen” tänker vi kanske om något, men känner oss inte skyldiga att upplysa skribenten om det, tids nog får han/hon komma på det själv
Nja, det här är nog en sanning med modifikation. På andra nätforum kommenteras det friskt! Också kristna sådana – jag minns när jag var med på KP-bloggen i tiden kunde vissa trådar bli kilometerlånga!
Jag har haft en fundering om att eftersom detta är en privat hemsida, inte ett offentligt bloggforum, kanske det är det som bromsar?
Låt i så fall inte det störa, om jag inte skulle vilja ha några kommentarer skulle jag inte ha nån kommentarmöjlighet här heller!