När jag fyllde sexti ifjol fick jag en låda med tio böcker i som present.
Alla tio var skrivna av Elisabeth Moon, en amerikansk fantasyförfattare med militär bakgrund, och utgör en sammanhängande helhet.
Jag har haft mycket nöje, och en hel del aha-upplevelser, när jag har kopplat av med dem, jag har vissa misstankar om att det ligger en kristen livssyn i botten, litet som Tolkien, fast bättre.
Författarens militära erfarenhet kommer bl a fram i huvudpersonernas inställning till disciplin, framför allt självdisciplin, och eftersom Gud inte har gett oss någon försagdhetens ande, utan en Ande med kärlek, kraft och självdisciplin, och en av Andens frukter till yttermera visso sägs vara självbehärskning, är detta en inställning, som jag mår bra av att påminnas om och uppmuntras i!
En av de ickemänskliga raserna i boken ger följande omdöme om människorna: ”Ni ser dunkelt på Lagen, som när en människas ögon blir dunkla av ålder. Där det i verkligheten bara finns svart och vitt, där ser ni olika nyanser av grått däremellan…”
När jag läste det här kom jag att tänka på vårt sätt att ta till förmildrande omständigheter som ursäkt, när vi har gjort fel. Det är väldigt sällan, som Gud i Bibeln säger till någon: ”Visserligen gjorde du fel, men eftersom du hade så tjorvig barndom, eller är så olyckligt gift, eller har en djävulen-bär-Prada-chef på jobbet, så måste du ju få kompensera dig litet…”
Gud är väldigt svartvit! Rätt är rätt och fel är fel inför honom, och har man gjort fel förväntas man erkänna det, och den vägen ta emot förlåtelse, inte börja ursäkta sig och dra fram förmildrande omständigheter! Så, jag blev påmind om att akta mig för min inneboende tendens att se gråzoner, som inte finns.
Jag försökte också avlägga ett sextioårslöfte, få se om det håller! Jag ska försöka låta bli att skaffa fler böcker! Jag har nämligen så massor av bra böcker, som jag gärna skulle läsa både en och två gånger till, jag har böcker, som jag inte ens minns vad de handlade om, och varför skulle man i det läget skaffa sig ännu fler?
Jag har en stapel med bananlådor, högre än jag är själv, i förrådet, fullpackade med böcker, som jag inte har någon plats att ha framme, och där finns hundratals böcker jag gärna skulle förnya bekantskapen med!
Bland annat har jag allt vad Sven Reichmann har skrivit, och det vore definitivt dags att plöja genom den hyllmetern igen!
En aln (två fot) Watchman Nee står och väntar på att få dela med sig av sin visdom en gång till, och efter honom bara fortsätter kön…
Fast nu just håller jag på att detaljstudera Lukasevangeliet, så nu hinner jag inte med något annat på ett tag!
Vad vore livet utan böcker? 
Jag håller med dig om att det behövs ”karaktär”… Men låt inte en stark karaktär fördunkla Herrens Vår Rättfärdighetsklädnad. Jag ämnar inte klä mig i egen karaktär inför Herren. Min svaghet är ju uppenbar om man följer mina kommentarer, säger
Nådebarnet, som Läst i Böckerns Bok, vad vi Är och vad Herren Är.
Jag strävar men faller och måste och bara och annammar Guds Ord också i min uslighets ruttnaste stunder. Och Guds Nåd har gett mig mod att Lyfta blicken<,,; INTE min "karaktär" säger torsten nils Ulrik
Det var ju en intressant kommentar, med tanke på att jag inte överhuvudtaget använder ordet karaktär i det här inlägget!
Kanske du tänkte på mitt senaste inlägg om andligt ledarskap?
Jo, ser du mig kommentera så här snabbt i de saker som ju är självklara för dig och i allt du skrivit så kan vi tillämpa ordspråksboken;) men kalla mig dåraktig hellre än dåre.(ja sa int att du kalla mig dåre)
Karaktär och självbehärskning kan jag inte berömma mig av;blott Guds Nåd och familjens tålamod; sned smiley; och jag håller dem; karaktär och dygd vara samma sorts frukt eller dygd.
Du sku ha hört när jag just välte kaffekoppen på mattan som en gång var vänd redan inför sommarens matt-tvätt. Voi voi minua, Jesus förbarme sig över mig arma människa. Hur blev ”en snäll karl” en sådan här decibelkrossande usling.
Herra Armahda, Hosianna, Förbarma dig Kyrie Eleison har nog varit bönen – jo när man stöter till mig så kommer både decibelrent och decibelruttet säger jag som kommentar till vad som finns i kärlet… Hur gick det så här. JO, jag är en fattig uslig syndig människa som bekänner på nätet utan hämningar en del detaljer.
Alltså jag är inte riktigt klok men det var en människa som alltid ville att de kristna sku konkretisera;u undrar just varför; jo, för att satan ska få fröjda sig och människorna gäckas men jag är en lycklig dummerjöns och saftar på… Förlåt jag läste din text slarvigt. Jag menar det Förlåt, jag ska int skriv så snabbt mera.