Tänk dig att du har dött, och står inför Guds tron. En film spelas upp inför Gud och alla änglar, en film som innehåller alla dina onda ord, som i varje detalj visar alla dina onda och orena tankar och begär, som visar varje hemlig handling, varje synd, varje köttsligt uppsåt från hela ditt liv.
Vad kan du då vänta dig att få höra från tronen, när domen ska avkunnas?
Du hade det här livet, det här enda livet, du hade din chans att göra något av det, och så här ser slutresultatet ut. Ingenstans finns det att gömma sig, ingenstans att fly undan. Där står du med sin skuld och din skam, och tre steg bakom dig gapar helvetet öppet, och bara väntar på att få svälja dig.
Vi försöker låta bli att tänka på att vi en gång ska dö och sedan dömas, vi människor.
Vi går på här på jorden, som om trodde vi att vi ska leva kvar här för evigt.
Men om du lever i åttiotvå år, medellivslängd, då har du levt knappa trettiotusen dagar. Mer än så är det inte, fler än så är det inte!
En dag mindre kvar för varje dag som går, det, som kändes som ett outtömligt förråd av tid när du var ung, är plötsligt slut en dag, kanske läkaren säger ett ”du har tre månader, högst ett halvår att leva”, kanske dör du bara knall och fall mitt i livet.
Men slut tar det, och sedan ska jag dömas, sedan ska du dömas.
För, det är enligt Guds eget Ord så, att ”det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas”.
Men tänk dig, att hela ditt skuldregister vore inskrivet i en himmelsk datafil, skrivskyddad för alla utom en, och denne ene skulle förbarma sig över dig, och trycka på delete-knappen! Sedan vore ju allt borta, utplånat!
I himlen finns det lagrat, allas våra liv. Oåtkomligt, outplånligt, omöjligt att förneka eller bortförklara. Om inte…
”Se Guds lamm, som tar bort världens synd”.
Det är det som är evangelium, det glada budskapet till alla oss som en gång ska dö, och sedan ställas inför domen.
Inspelningen kan utplånas!
Domen kan bli frikännande!
Men vad är det vi predikar och talar om i dagens kristenhet? Plöjer vi tillräckligt djupt, använder vi rätt utsäde?
Ibland har jag en känsla av att tonvikten ligger på fel saker. Inte kallas vi till Jesus, Guds Lamm, för att i första hand få hjälp med våra jordiska problem och bekymmer, för att få ett lättare och lyckligare och trevligare liv tillsammans med andra trevliga människor i en trevlig gemenskap, under välvilligt beskydd av en Gud som är trevlig, trevlig, trevlig!
Det skulle vara vårt behov av syndernas förlåtelse, vår insikt om att vi inte kan bli ställda inför en helig Gud, och tro att det ska gå väl för oss, det skulle vara det, som driver oss till Jesus!
Ser vi upp till himlen, då ser vi den plats där våra synder finns beskrivna.
Ser vi ner på jorden, då ser vi den plats där de är bedrivna.
Ser vi fram mot den sista av de trettiotusen dagarna, då ser vi den dag då skulden förfaller till betalning.
Det enda som hjälper i den situationen är att se på Jesus, och låta honom ta hand om skuldbrevet, medan det ännu finns en dag kvar av jordelivet!
AMEN
Utan korset är vi förlorade och utan en förkunnelse om korset vet vi inte det.det hjälper inte med allt det andra, som nog kan vara så bra det också och nyttigt att höra om hur vi skall leva det kristna livet och hur vi skall gå vidare och hur vi skall vittna mm mm mm ……men om vi inte ställs där på Golgata inför korset och ser att det var våra synder Han bar,inte grannens eller de som misslyckats i livet utan just mina synder, då ser vi inte heller vad det riktigt betyder att Han dog.
Men ser vi det då föds en bubblande glädje i vårt inre, en glädje som finns där, trots allt – fast bubblandets styrka kan ibland bli så svag att vi inte riktigt märker det i vardagen, men den finns där ändå och bubblar fram när vi blir stilla inför korset och låter Honom få påminna oss om att det är FULLBORDAT och det var för mig Han dog.
De laglösa och antikristerna brukar använda denna uppenbarade hemlighet genom att försöka förlänga sin välfärd och sin livslängd så långt som möjligt så länge vars och ens deras privata makt och ”begärelse” eller ”lust att leva” står dem bi. Härvid är de beredda att gå över lik i årtionden ljugande frisk och frankt vetande att de fallna av de kristna bytte ut sin kraft i fåfängt bedjande med många ord och gärningar eller fegt medlöpande… och vem vill nu bli av med materiell nödtorft lön och pengar och vänskap eller gå i fängelse för sitt brott när överheten övergav Guds Ordning och inte straffar vilket för med sig att alla småningom depriveras och blir ljumma så länge det inte drabbar dem själv.
Rätt Predikan tål de inte. Ett inställsamt leende mot de mäktige och förakt för de svaga de ligger nära många av oss oxå…
Därför sade Hitler När han tryckte av pistolen mot sitt huvud: ”Jag har lyckats…”
Torsten nils ulrik säger: misslyckad i allt förtröstar jag på Guds Nåd i Jesus Kristus min frälsare Jah I Faderns och Sonens och den Helige Andes Namn