Mellan vår och sommar

Det är rörigt i världen,och en och annan har frågat mig vad jag tror om världsläget? Kommer det att bli storkrig, kommer situationen med klimathot och terrorhot, och svälthot och vattenbristhot, och allt annat som slutar på hot, att tvinga fram en världsregering, och därmed bädda för Uppenbarelsebokens uppfyllelse?

Man kan ju alltid försöka passa in världsläget i Bibeln förutsägelser. Det är något som många har sysslat med genom tiderna, och huggit i sten, så jag är i stort och gott sällskap om jag försöker mig på samma sak!

Jag tror kort och gott att vi befinner oss i tiden mellan vår och sommar.

I vår tid har vi fått se en bit av den bibliska profetian gå i uppfyllelse, som de, som levde före oss, ännu inte hade sett, och man får väl anta att det ska betyda något för våra möjligheter att tolka fortsättningen!

Andra söndagen i advent kunde man kalla fikonträdets söndag, huvudtexten från Luk 21 innehåller nämligen Jesu kända ord om fikonträdets knoppning.

”Se på fikonträdet och alla andra träd. Så snart ni ser att de knoppas förstår ni av er själva att sommaren är nära. När ni ser att detta händer vet ni på samma sätt att Guds Rike är nära!”

Många har funderat över de här orden, och jag är en av de många.

Jesus säger att när vi ser att ”detta” händer, då vet vi att Guds Rike är nära.

Men vad syftar ”detta” tillbaka på?

Det kan knappast vara hela det skeende han har beskrivit i det föregående, det spänner ju över hela den långa tiden från Jerusalems förstöring år 70 e Kr och fram till våra dagar, och när han nämner tiden mellan knoppning och sommar måste detta rimligtvis avse en ganska kort tid.

Så var någonstans ska man dra gränsen i texten i Luk 21? Var börjar det som ”detta” syftar på?

Och vad är meningen med att nämna just fikonträdet särskilt och alla andra träd i en klump?

Varför säger han inte bara att när vi ser att träden knoppas, då vet vi att det snart är sommar?

En ledtråd finns i Matt 21:19, där Jesus förbannar fikonträdet som inte bar någon frukt, och det vissnar.

En annan, som hör ihop med den första,  finns i Luk 13:6-7, där ett ofruktsamt fikonträd under hot om snar avverkning också nämns.

Och där, i Luk 13, syftar bilden av fikonträdet solklart på Israels folk!

När Jesus förbannar fikonträdet i Matt 21 sker detta strax innan han håller det tal som dagens text i Luk 21 är hämtad från! Det vet vi av att Matteusversionen av samma tal kommer först i Matt 25.

Lärjungarna har alltså fikonträdet som vissnade i mycket färskt minne, när Jesus här börjar tala om ett fikonträd som ska börja knoppas igen, och de hade redan tidigare fått höra om ett fikonträd, som fick tre års nådatid i väntan på att det skulle börja bära frukt.

Jag tror inte att det är speciellt långsökt att tro att Jesus nämner  fikonträdet särskilt här i Luk 21 just för att han ville säga något särskilt med det.

Först har han använt bilden av fikonträd när han talat om den dom som hänger över Israel, sedan har han förbannat ett fikonträd, tecknet på att nu var den treåriga nådatiden slut, och till slut säger han att när fikonträdet börjar knoppas igen, då är Guds Rike, Jesu tillkommelse, verkligt nära!

Då blir frågan: har detta hänt än? Har fikonträdet börjat knoppas, och hände det något med ”alla andra träd” i samma veva? Svaret är ja. Så tror jag i alla fall!

1948 återuppstod staten Israel som självständig nation.

Sommaren, det messianska riket, kom inte då ännu, och den har ännu inte kommit, men man började se knopparna! Trädet kom till liv igen!

Och vad hände då med de andra folken?

Jo, där kom en formlig explosion av nya självständiga stater efter andra världskriget, en utveckling som fortsatt ända tills nu!

Av jordens 195 självständiga stater har hela 114 stycken blivit självständiga efter att Israel blev självständigt!

Först kom alltså fikonträdet, sedan alla andra träd!

Det förefaller mig alltså som om vi kristna kan börja ta till oss av Jesu ord om att vi, när vi ser orosmolnen hopas över världen inte ska dras med i den allmänna oron och paniken. Allt det som händer är ett tecken på att Guds Rike är nära. Och då ska vi, som väntar på att Jesus ska komma tillbaka, känna förväntan, inte fasa!

Och vi får följa uppmaningen som Petrus ger i sitt andra brev, tredje kapitlet: ”När ni ser hur Herrens dag närmar sig, hurudana bör ni då inte vara i helig vandel och gudsfruktan, medan ni väntar på Herrens dag, och påskyndar den!”