En bil med två äldre människor i börjar brinna.
En dam kommer till undsättning, försöker hjälpa en av gamlingarna ut ur bilen, ropar till andra i närheten att de ska komma och hjälpa henne.
Och vad gör åskådarna? Jo, de plockar fram sina avgudar, och börjar filma och fotografera! Ingen har tid att hjälpa de nödställda, för alla har så bråttom att filma och fota det som händer med sina telefoner! ”Tänk så häftigt, om jag kan få in en video med en gubbe, som håller på att brinna upp, på min facebooksida!”
Det här läste jag om i dagens tidning.
Jesus förutsäger en tid, när laglösheten ska förökas, och kärleken kallna hos de flesta. Vi tycks vara där nu. Om självupptagenheten är så monumental, att det är viktigare att filma en olycka, än att hjälpa de drabbade, då kan man redan tala om istid i empatins värld.
Man undrar, vad de ivriga amatörfotograferna skulle tycka, om de låg i sjön och höll på att drunkna, och folk på stranden skulle stå och filma dem, istället för att slänga ut en livboj? Skulle det inte vara bättre ändå, om den gyllene regeln fick gälla?
Tiderna förändras. För femton år sen, när jag var på väg norrut på riksväg 8, somnade föraren i bilen före mig, körde av vägen, voltade, och bilen började brinna. Jag och en annan man, som kom strax efter mig, lyckade vända bilen på rätt köl och få ut passagerarna i tid. Andra, som stannade, var också inställda på att hjälpa till.
Det fanns inga smartfånar på den tiden… skulle det ha funnits, hade folk antagligen missbrukat dem då också!
Och det är där problemet ligger, hos användarna. Apparaterna i sig är varken onda eller goda.
Men om de används på det sätt, som inledningsvis beskrevs, då säger det något om oss människor, vad som har hänt med oss, hurudana vi är. Det vi har hyllat som frihet, alltså frihet från Gud och hans bud, frihet från tanken att vi är syndare, som behöver räddas, frihet från tanken på ansvar för vårt handlande och en kommande dom, det har i själva verket varit en tilltagande laglöshet.
Nu skördar vi frukten av den. Kärleken har kallnat hos de flesta.
Med tanke på den här söndagens text, den om att hålla oss vakna, och inte tillåta tjuven att bryta sig in i Guds hus, kanske det är på sin plats att tänka efter. Varför bryter han sig in? Vad är det han vill stjäla? Bibeltroheten? Renlärigheten?
Jesus sade en gång till sin tids bibeltroende och renläriga, att det vore skäl för dem att gå och lära sig att Gud har behag till barmhärtighet, inte till offer. Det var i och för sig inget fel i att de ville hålla sig till Skriften, problemet var att kärleken hade kallnat.
Samma fara lurar på oss. Världen runt oss sipprar in i församlingen, vi börjar en bit i taget handla på samma sätt som alla andra, om vi inte håller oss vakna inför det faktum, att vi, även om vi är i den här världen, absolut inte ska vara av den, och att den grundläggande förutsättningen för att leva det livet är att inte ha några andra gudar vid sidan om Gud!