När juldagsmorgon glimmar….
I morgon bitti ska jag predika i en julotta, och eftersom jag förmodar att mycket få människor kommer att läsa min hemsida idag, på julafton, förefaller det mig riskfritt att redan nu publicera det jag tänker säga i morgon bitti!
Först skapade Gud genom sitt Ord, och sedan kom Ordet in i skapelsen, och därför firar vi också nu jul än en gång.
Vi har både berättelserna Jesu födelse, vad den sedan ledde till, och ledtrådarna till vad det i framtiden kommer att leda till, i våra biblar, och hela skeendet pågår i dag som är. Hela frälsningshistorien är en enda lång kedja av orsak och verkan.
Ordet blev kött, och tog sin boning ibland oss.
Det första som hände var att ett ljus började lysa i mörkret. In i den här världen, som var full av ondska och djävulskap, kom En som var full av nåd och sanning. Så beskriver Johannes det.
Sedan säger han vidare, att mörkret varken förstod ljuset eller kunde övervinna det.
Som resultat av att mörkret inte förstod ljuset, fanns det inte rum i det jordiska härbärget för Jesus – varken när han skulle födas eller senare. ”Hans egna tog inte emot honom”, konstaterar Johannes i sitt evangelium.
Men där fanns ändå några, som tog emot honom, några som hellre ville vandra i ljuset än gömma sig i mörkret. De blev födda på nytt, födda in i en ny skapelse, de blev en ny skapelse!
Ordet hade kommit in i den gamla skapelsen för att skapa en gång till, för att skapa nytt!
När ljuset börjar lysa i mörkret börjar åtskiljandet mellan dem, som vill ha ljus, och dem, som vill ha mörker.
”Menar ni att jag har kommit med frid till jorden? Nej, säger jag er, inte frid utan splittring! Ty härefter kommer fem i en och samma familj att vara splittrade, tre mot två och två mot tre…”
Så säger Jesus i Luk 12:51-52.
Är det fridsfursten som talar??
Javisst är det han! Det är så här det blir, när fridsfursten kommer, och blir emottagen av somliga, men inte av andra.
Fridsfursten har nämligen kommit för att grunda sitt rike, fridsriket, och här fanns redan ett annat rike, mörkrets välde, när han kom. Under sådana omständigheter är inget annat att vänta än att det blir konflikt! Orsak och verkan….
Därför kan man också många gånger fortsättningsvis märka, hur mörkret sluter leden mot ljuset.
Ta nu bara en sån sak som socialismens välbekanta tes om att religionen är att betrakta som ett ”opium för folket.” Den tesen har vänsterfolk använt i hundra år för att avfärda och förlöjliga kristendomen – men man har nästan aldrig vänt den mot islam? Det är ju aningen märkligt! Är det bara kristendomen, som är ett ”opium för folket”, och inte andra religioner?
Är det möjligen så, att det är samma splittring, som Jesus talar om, som också här får dem, som är av samma sort, har samma andliga rot, hör till samma rike, att sluta sig samman?
Samma fenomen har man kunnat iaktta ifråga om den radikala feminismen. När det gäller att kritisera och fördöma Bibelns kvinnosyn (eller vad man tror vara Bibelns kvinnosyn) plockar man fram storsläggan direkt, men ifråga om kvinnornas ställning i de islamiska länderna har man oftast valt att uttala sig märkligt hovsamt och försiktigt! De, som är influerade av mörkret, tar inte till samma brösttoner mot andra versioner av mörkret, som man gör, när man bekämpar ljuset!
Sen har vi då den ateistiska humanismens företrädare. De tycks ju mena sig vara de verkligt upplysta människorna, så de borde ju då inte ha några problem med att välja sida!
Nej, det tycks de verkligen inte ha, för de väljer tveklöst och omedelbart mörkret!
Vem är det som alltid är med och driver den så kallade rätten till fri abort?
Vem är det som finner det viktigare att dalta med skurkarna än att ta hand om deras offer?
Vem är det som inte tycker gammaldags kärnfamilj och kristna moralbegrepp är något att ha och bevara?
Jo, humanisterna, de går ofelbart i bräschen för allt som ifrågasätter och åsidosätter Guds Ord!
Åtskiljandet fungerar, det är verksamt, det driver kaka att söka maka… det ljus, det kallelseord som Jesus både är och sänder, det åstadkommer en uppdelning, ofrånkomligen är det så.
Det är de, som är i Kristus, som har del i den nya skapelsen. ‘Allt annat är kvar i det gamla mörkret.
Det kommande fridsriket är ett rike där inget uppror mot Skaparen, inget ont och ogudaktigt har någon plats.
Allt sådant, det hör till den gamla skapelsen, det andra riket, det som har spelat ut sin roll och snart ska göra sorti.
Även om mörkrets rike har mycket på sitt program, som med mänskliga ögon sett ser bra ut, låter bra och tilltalande, som ställer krav på oss och vill dra oss med, så är det ändå bara i grund och botten den onde, som klär ut sig till en ljusets ängel. Man känner fortsättningsvis igen honom på att det alltid finns ett ”skulle då Gud ha sagt” i hans program.
Ordet blev kött, och tog sin boning ibland oss, och han var full av nåd och sanning.
Ibland vill människan ha det förra, men slippa det senare, för bara vi lyckas grabba åt oss litet nåd och slipper sanningen, kan vi halta vidare med en fot på var sida om gränsen - åtminstone inbillar vi oss det.
Men, har du sett någon film, där någon står med en fot på bryggan och andra i båten, medan gapet mellan båt och brygga bara växer?
Då vet du också hur det företaget brukar sluta.
”Åt dem som tog emot honom gav han rätt att vara Guds barn, och de har blivit födda av Gud”
De som är födda av Gud är skilda från den gamla skapelsen, och de är inte längre av denna världen. I den är de nog, tillsvidare, men inte av den!
Ibland kan man behöva tänka till och också be över detta, som Jesus har gjort med oss, hur radikalt det är, hur djupgående det är. Det har skett ett åtskiljande i mitt liv, jag är född på nytt, det gamla är förgånget, något nytt har kommit!
Detta nya liv kan inte hällas i den gamla skapelsens vinsäck, nu är det ljuset och sanningen som gäller – även om det ibland innebär konflikt med dem, som valt att stå kvar på andra sidan.
Nådens tid är åtskiljandets tid, så länge mörker finns kvar i världen kommer splittringen att fortgå.
Men, mörkret kommer inte att finnas kvar här för evigt. Splittringen, striden, kommer att få ett slut! Fridsriket kommer, då när Jesus kommer tillbaka och slutgiltigt sopar ut den onde och allt vad han har ställt till med.
Efter det finns det bara ett rike och en Konung, då ska ”herradömet bli stort och friden utan slut!”
Då är det gamla slutgiltigt förgånget, då finns bara den nya skapelse som började i Betlehem för drygt tvåtusen år sedan…