”Och människan skapade Gud till sin avbild – längre än så räckte inte hennes fantasi!”
Jag minns inte om det var Hasse eller Tage, som myntade den formuleringen, och det spelar väl inte så stor roll. Sann är den i vilket fall, åtminstone vad det gäller den sorts gudar vi själva skapar. Varje gång människan ska till att göra sig en gud, eller gudar, utgår hon från sig själv!
Detta innebär då i sin tur, att hon går bort från den Gud, som verkligen finns till!
Ett av de eländen, som följer i spåren på det myckna kristna bokskrivandet, är att de verkligt värdefulla alstren tenderar att drunkna i floden av trycksaker, och således glömmas bort alldeles för snabbt. En sådan är Francis Schaeffers ”The God who is there”, på svenska ”Den Gud, som finns till”.
Den kom ut redan 1968, men har inte förlorat ett uns av sin aktualitet, snarare tvärtom!
Den analys, som författaren gör av den situation, som den västerländska kristenheten befinner sig i, är rent briljant, och vad mer, den är också profetisk i sin skärpa. Om någon vill sätta sig in i vad det är för en sådd, som har gett den skörd vi ser idag, då är den här boken väl värd mödan att läsa!
I det här inlägget vill jag bara ta upp en enda sak av de många han nämner, nämligen det han kallar ”manipulerad semantisk mystik”.
Vad är då detta?
Jo, det är den metod, som används för att mata både samhället i stort, och i synnerhet oss aningslösa kristna, med ständigt nya varianter av godtyckliga normer, som dels motiveras med ett religiöst språkbruk, dels står helt i strid med de normer, som Gud verkligen har gett oss människor!
Man kan motivera nästan vad som helst med användande av religiösa ord och symboler, bara man först ser till så att människor inte längre kopplar ihop dem med den Gud som finns till, och med det han har sagt, och sedan lägger in ett annat innehåll i dem, än de hade från början.
Det är alltså okunnighet som är den öppna dörren för den onde här. När de kristna inte längre har koll på sanningen, vare sig historiskt eller teologiskt, då är de kristna uttrycken och orden tömda på sitt ursprungliga innehåll, och färdiga att fyllas med vad som än för tillfället är aktuellt och på modet i samhället!
Okunnighet är vad vi drabbas av, när informationen, undervisningen, fragmentiseras, ”snuttifieras”, som det heter nuförtiden.
Det är desto lömskare, eftersom den, som har snappat upp några fragment, kan tro sig ha en insikt, som man i verkligheten saknar – det är först när man börjar se helheter, och orsak/verkan-sammanhang, som man har något verkligt försvar mot den religiösa språkmanipulationen.
Schaeffer skriver så här: ”Orden Jesus Kristus har blivit ett innehållslöst banér, som kan föras i vilken riktning som helst i sociologiska syften. Med andra ord: eftersom frasen ”Jesus Kristus” har skilts från sitt sanna historiska och bibliska innehåll, kan den nu användas till att sätta igång och legitimera religiöst motiverade sociala aktioner, som står i direkt motsats till Kristi undervisning. Detta märks redan i den så kallade ”nya moralen”, som idag förfäktas av en del inom Church of England.”
Märk väl, det här skrevs för nästan femtio år sedan! Vi har gått en lång väg i nedförsbacken sedan dess!
Det som då just hade börjat förfäktas av en del extrema liberalteologer i England, är idag mainstream inom kristenheten i Norden, och det är bara en ständigt krympande minoritet, som ännu bekänner sig till den Gud, som finns till – jag säger ”ännu bekänner”, för man kan nämligen inte skilja Gud från Hans Ord!
Och det är just vad den draksådd, som det orwellianskt inspirerade religiösa nyspråket utgör, vill åstadkomma: få de kristna att skilja Gud från Ordet, och på den vägen göra just det Gud så kategoriskt har förbjudit, nämligen göra sig en egenhändigt tillyxad gud, och sätta upp den bilden istället för den Gud, som verkligen finns till!
När människan skapar sig en gud, som är vad hon vill ha, och som gör som människan vill, då har hon gjort sig en avgud. Det hjälper inte fast man fortfarande använder samma religiösa ord och uttryck som förr, för när innehållet i dem ändrar, då ändrar också betydelsen.
Dit ville ovännen med ogräsfröna ha oss, och han är bara alltför nära att lyckas.
Detta är förvisso ett hårt tal, men nu är det inte något läge för överslätningar!
Dags att vakna!