Jesus i GT, del V

Jesus är kungars Kung och herrars Herre, så vi kan vänta oss att hitta en förebild också till detta i Gamla Testamentet.

Den förebilden behöver vi inte söka länge efter, för Isais son är en av de allra tydligaste Kristusförebilderna, där han kommer från Betlehem och in i vår bibel drygt tusen år innan Jesus föds, också han i samma stad. Vi talar alltså om kung David.

Han föddes alltså i Betlehem, det får vi veta i 1 Sam 16, och han var av Juda stam, precis som Jakobs profetia i 1 Mos 49 hade förutsagt att den kommande kungen över Israel skulle vara. Den profetian fick en dubbel uppfyllelse, först i David, som föddes nästan 900 år efter att profetian uttalades, och sedan i Jesus, som, enligt sin jordiska härkomst, föddes ytterligare tusen år senare som ättling i rakt nedstigande led till David.

Han är faktiskt Davids ättling både biologiskt och juridiskt, för vi har två släkttavlor till Jesus i NT, den ena, den i Lukas 3, är Marias och den andra, i Matt 1, är Josefs, och dessa visar, att de båda var ättlingar till David! Fosterfadern Josef står då alltså för den juridiska härstamningen, och Maria för den biologiska.

 

David växte upp under enkla omständigheter, och lärde sig en hel del om ledarskap genom att arbeta som herde. 1 Sam 16 och 17

Han talade om sig själv som folkets herde lika ofta som han kallade sig kung.

Jesus växte upp i en enkel hantverkarfamilj, och fick genom sitt arbete som snickare och timmerman lära sig en hel del om både att få olika delar och material att passa ihop, och om att handskas med människor….

Och Jesus talar också om sig själv som den gode herden!

 

David blev proklamerad som kung av en profet, Samuel, och blev smord till kung på samma gång. Före den dagen hade ingen i hans omgivning haft några sådana tankar om honom. Herrens Ande kom över honom samma dag. 1 Sam 16

Jesus blev proklamerad som Messias, Kungen,av en profet, Johannes Döparen, och blev smord på samma gång, när den helige Ande kom ner över honom. Joh 1. Fram till dess var det med honom som  det hade varit med David, ingen, möjligen med undantag för Maria, hade sett någon stor andlig ledare i honom.  Johannes beskrev den okunnigheten med orden: ”Mitt ibland er står en som ni inte känner!”

 

David blev inte tagen på allvar av sina bröder, inte till att börja med, i alla fall. 1 Sam 17. Tvärtom, han hade tydligen varit tämligen föraktad och hunsad av hela gänget storebröder, att döma av tonfallet Eliab tilltalar honom med!

Jesu bröder trodde inte heller på honom i början. Det sägs rakt ut i Joh 7. Och med tanke på att hans familj vid ett tillfälle gav sig iväg för att ta vara på honom, därför att de trodde att han hade mist förståndet, är det inte svårt att se parallellen till David och hans bröder. En profet blir inte mottagen i sin egen stad eller sin egen familj….

 

David började sin offentliga bana i Israel genom att ta upp utmaningen från en mäktig fiende, Goliat, och mot alla odds besegra honom. 1 Sam 17. Detta lyckades han med genom att förtrösta på Gud, och inte på Sauls vapen. Istället valde han att använda vapen han var bekant med och ägde skicklighet med.

Jesus börjar sin tjänst genom att ta upp den ondes utmaning i öknen, och besegra honom. Matt 4. Precis som David väljer han att använda ett vapen, som han behärskade till fulländning, och precis som David ger han uttryck för en total hängivelse åt Gud.

 

Den kung, som härskade i Israel när David blev smord till kung, alltså Saul, gjorde sitt bästa att ta livet av honom, eftersom han naturligtvis såg David som ett hot mot sin egen makt. 1 Sam 19

Herodes den store, som var romarnas lydkonung i Israel vid tiden för Jesu födelse, försökte lösa problemet med den nyfödde konkurrenten på samma sätt. Matt 2

 

David blev varnad för Sauls avsikter, och flydde till ett annat land. Där stannade han tills Saul hade dött, och han kunde återvända utan att riskera livet. 1 Sam 20 och 21.

Jesu föräldrar blev varnade för Herodes´avsikter, och tog Jesus med sig och flydde till ett annat land, de också. Där stannade de, tills Herodes dog. Matt 2

 

David väljer att lämna hämnden åt Gud, när han skulle ha haft möjlighet att döda Saul. 1 Sam 24

Jesus ber Fadern förlåta sina bödlar. Luk 23.

 

David blev förrådd och sviken av vänner och förtrogna, som framgår av t ex ps 41, 54 och 55. Till och med en av hans egna söner, Absalom, gjorde uppror mot honom, och stod honom efter livet.

Jesus fick uppleva att en av hans lärjungar förrådde honom, och att de andra först sov istället för att stöda honom i hans bönekamp, och sedan övergav honom och flydde, när översteprästernas utsända styrka kom för att gripa honom  i Getsemane.

 

David blev slutligen kung över hela Israel, efter att han hade besegrat alla sin fiender. 2 Sam 5

Jesus fick, efter att han hade triumferat över ondskans andemakter, det namn som är över alla namn, och i det namnet ska alla knän böjas, och varje tunga bekänna att Jesus Kristus är Herre, Gud Fadern till ära! Kol 2, Fil 2

 

 

 

 

Publicerad i Jesus i GT