Jesu födelse och barndom
Enligt den gammaltestamentliga profetian skulle Messias födas av en jungfru, alltså utan medverkan av någon biologisk mänsklig far. Detta framgår av det så kallade protevangeliet i 1 Mos 3:15, det bibelställe, som redan på syndafallets dag utlovar en kommande Frälsare, och detsamma sägs på nytt i Jes 7:14.
Vad gäller Jesajatexten bör påpekas, att även om Bibel 2000 har översättningen ”den unga kvinnan”, finns det ingen grund i hebreiskan för att översätta på det sättet. ”Almah”, det ord som används i hebreiskan här, betyder ogift kvinna och jungfru.
De judiska skriftlärde, som på 200-talet före Kristus gjorde översättningen av GT från hebreiska till grekiska, översatte ”almah” med det grekiska ordet ”parthenos”, och det betyder entydigt ”jungfru” i betydelsen ”oskuld”. Och dessa judiska skriftlärde visste nog minsann vad hebreiskans ”almah” betydde!
Denna profetia förklaras vara uppfylld i Luk 2.
I Mika 5:2 är det förutsagt att Messias ska födas i Betlehem.
Genom att den romerske kejsaren Augustus ger order om skattskrivning vid exakt rätt tidpunkt, tvingas Josef och Maria ut på den strapatsrika färden från Galileen till Judeen – detta när hon är gravid i nionde månaden, och under inga omständigheter annars skulle ha gett sig ut på någon långfärd med dåtida fortskaffningsmedel!
Tidpunkten för Messias´födelse är också angiven i GT.
I 1 Mos 49:10 sägs att spiran och härskarstaven inte ska tas ifrån Juda förrän Messias har kommit.
Fram till år 6 e Kr hade Juda stams område judiska lydkungar eller ståthållare, även under tider då de var ockuperade av andra folk. År 6 e Kr tog detta slut. Då blev lydkungen Herodes Arkelaus landsförvisad, och Judeen blev en romersk provins, som styrdes av en romersk ståthållare. År 7 e Kr kom det slutliga dråpslaget, då togs rätten att verkställa dödsdomar från Sanhedrin.
I det läget skrev en judisk rabbin så här: ”Ve oss, spiran är tagen från Juda, och Messias har inte kommit!”
Han hade förstås fel, fast han inte visste det. Messias hade kommit!
Jesus föddes nämligen tolv år innan detta skedde, och härskarspiran vek från Juda samtidigt som Jesus uppnådde den ålder, när han formellt upphörde att vara ett barn, samma år, som han första gången fick delta i samtalet i templet!
Av Sakarja 9:9 och Jes 53:2 framgår att Messias skulle komma från fattiga förhållanden, även om han var ättling till kung David. Eftersom han föddes i en fattig hantverkarfamilj, uppfylldes även detta.
Att Maria och Josef var fattiga framgår tydligt av berättelsen i Luk 2:24. Egentligen skulle de ha offrat ett lamm till brännoffer och en duva som syndoffer vid det här tillfället, men Mose lag tillät ett billigare alternativ för dem, som inte hade råd med standardoffret. Josef och Maria har det så knappt, att de får använda sig av det alternativet.
Guds Son ska kallas ut från Egypten enligt Hos 11:1.
För att så skulle ske, måste han ju först komma sig dit, hela vägen från Betlehem! Detta skulle inte heller ha hänt utan tvingande yttre omständigheter, men när hans föräldrar var tvungna att fly hals över huvud undan Herodes soldater, blev det ändå så! Berättelsen om detta har vi i Matt 2:13-15. Kallelsen att återvända till Israel förmedlades sedan av en ängel, på Guds befallning, Matt 2:19-20, så det var alltså fråga om en direkt kallelse från Gud Fader: ”Kom ut ur Egypten nu!”
Barnamorden i Betlehem var också förutsagda, Jer 31:15.
Jakobs hustru Rakel, som var mor till Benjamin, var enligt 1 Mos 35:19 begravd bredvid vägen mellan Jerusalem och Betlehem, nära Betlehem, och Benjamins stams område gränsar till Juda stams område just på det stället. Profetiorna anger alltså också, att den kommande kungen ska födas på en plats, som hör till Juda, men där också ättlingar till Benjamin bor – Rakel sägs gråta över sina ”barn”, alltså sina egna efterkommande, och hon var mor till Benjamin!
När Herodes försökte bli av med den medtävlare han såg i den nyfödde judakonungen, lät han döda alla småbarn i Betlehem med omnejd, och blev naturligtvis också många benjaminitiska barn dödade.
Ibland kan man få höra invändningen, att Jesus bara råkade uppfylla det, som var förutsagt i GT, att det var en ren slump. Jag är av den meningen, att varje ifrågasättande av Jesus som Guds Son och världens Frälsare förtjänar att tas på allvar och bemötas, för här handlar det om människors eviga väl – eller fördärv!
Låt oss alltså se på den här tanken. Hur stor är då sannolikheten, att någon skulle ha råkat uppfylla alla GT:s Messiasprofetior av en slump?
Den amerikanske matematikern Peter Stoner lät vid ett tillfälle sina studenter räkna fram sannolikheten för att någon, som föddes i Israel på Jesu tid, av en slump skulle ha råkat uppfylla ens åtta av de gammaltestamentliga profetiorna. (Det finns över trehundra, och Jesus uppfyller alla!)
De profetior han valde åt dem som beräkningsgrund var Mika 5:2, Mal 3:1, Sak 9:9, 13:6, 11:12. 11:13, Jes 53:7, samt Ps 22:17.
Den beräknade sannolikheten blev 1 på 100 000 000 000 000 000, alltså en på hundratusen biljoner.
Det här är ett helt ofattbart tal, så för att åskådliggöra det kan vi ta ett exempel.
Finlands yta är 338000 kvadratkilometer. Om man tar tvåeuros mynt och brer ut dem i ett trettio cm tjockt lager över hela landet då har man ungefär det rätta antalet mynt. I detta mynthav placerar man ut ett mynt, som har litet annan färg än de andra. Sen låter man en människa med förbundna ögon vada ut på måfå i landskapet, vandra hit och dit några dagar, och sedan på första försöket försöka plocka upp rätt mynt. Så liten chans har någon att av en slump uppfylla ens de nämna åtta profetiorna!
Och det finns över trehundra….