Vi har kommit fram till sista avsnittet av det jag tänkte ta upp från den grupp messiasprofetior som handlar specifikt om Jesu lidande.
Jes 53:9
Här beskrivs hur det kommer att gå till när Messias får sin grav.
Eftersom han blev dömd och avrättad som en förbrytare, var hans kropp egentligen bestämd att hamna i en anonym massgrav på avstjälpningsplatsen.
I Folkbibeln står det ”bland de ogudaktiga fick han sin grav”, medan Åkesson översätter ”man bestämde hans grav med de straffskyldiga”, och New International skriver” he was assigned a grave with the wicked” – alltså samma som Åkessson.
Hebreiskans nyanser kommer bättre fram i de två senare: det här med grav bland de ogudaktiga var något som visserligen var planerat för honom, men som sedan inte hände!
Precis så gick det också enligt Matteus 27. Josef från Arimatea gick till Pilatus och utverkade tillstånd att få ta hand om Jesu kropp, och med det tillståndet på fickan gick han sedan till Golgata och tog ner kroppen från korset.
Utan landshövdingens tillstånd hade soldaterna aldrig låtit honom ta den.
Sedan blev Jesus blev gravsatt i en rik mans grav, när Josef lade honom i den grav han låtit hugga ut åt sig själv!
Här finns massor av symbolik hela vägen.
Jesus blev korsfäst istället för förbrytaren Barabbas. ”Bar abbas” betyder ”son av far”, och barn till våra föräldrar är vi ju alla – födda av kött, och därmed oförmögna att komma in i Guds Rike, som Jesus förklarar i Joh 3.
Sen blir han gravsatt i en grav, som Josef huggit ut åt sig själv, och grav åt oss själva hugger vi ut litet till varje gång vi syndar – syndens lön är ju som bekant döden.
Jesus tog alltså vår plats både på korset och i graven!
Jes 53:10 gör klart att det som händer med Jesus på Golgata, det händer efter Guds plan och vilja.
Messias skulle bli ett skuldoffer, som försonar mänskligheten med Gud, och därmed ”krossar ormens huvud” i enlighet med löftet strax efter syndafallet.
Judarnas stora råd, och hedningarna med Pontius Pilatus som ledare, de verkställer bara vad Gud har bestämt, mitt i sitt uppror och avfall kan de inte annat än tjäna Guds syften. Detta såg urförsamlingen klart i ljuset av det profetiska ordet, så som framgår av Apg 2:23 och 4:24-28.
I den här versenkommer också en glimt av den kommande uppståndelsen fram – Messias ska visserligen dö, men sedan ska han leva länge och få se avkomlingar! De avkomlingarna räknas vid det här laget i miljarder….
Jes 53:11 ger oss en glimt av hur Messias själv kommer att uppleva och känna det, när hans lidande för oss är fullbordat!
Här erbjuder olika översättningar litet olika nyanser ur hebreiskan, personligen tycker jag bäst om New Internationals lösning: ”After the suffering of his soul, he will see the light of life and be satisfied”, ”efter sin själs lidande ska han se livets ljus och bli mättad/tillfredsställd”.
I detta hörs samma ton, som när Jesus säger till sina lärjungar den sista kvällen, att han har längtat efter att få fira måltid med dem.
I uppståndelsen såg han livets ljus, och varje gång en människa kommer hem till honom får han sin längtan uppfylld! Undra på att det är glädje i himlen när en syndare blir frälst!
I samma vers talas också om hur Messias genom sin kunskap ska göra många rättfärdiga. Han visste, att det enda sätt som fanns att göra oss rättfärdiga, det var att han bar våra skulder, och han handlade utifrån den kunskapen, och sade ”Fader, ske din vilja!”
I Jes 53:12 kommer sedan Faderns löfte till Sonen, om vad som kommer att ske, när han har gått lydnadens väg ända till slutet. ”Han ska få de många som sin del, och han ska få de starka som byte.”
”De många” syftar på alla de människor som blir frälsta och därmed Jesu egna.
”De starka” syftar på de andemakter och väldigheter, som blev besegrade och avklädda på Golgata.
Jesus talar tydligt om det här, när han i Luk 11:21-22 säger ”om en stark man fullt beväpnad vaktar sitt hus, då får hans ägodelar vara ifred, men kommer det en, som är ännu starkare än han, då tar han ifrån honom vapnen och fördelar bytet”.
Också detta har alltså gått i uppfyllelse till punkt och pricka.