Ibland, när jag läser Bibeln, slår det mig hur praktiskt apostlarna ser på den kristna församlingens situation i en kompakt hednisk omgivning. Ett sådant ställe finns i 1 Kor 5:9-13
”I mitt brev till er skrev jag, att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare, då måste ni ju lämna världen! Jag skriver nu till er, att ni inte ska umgås med någon, som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare, inte heller ska ni äta tillsammans med en sådan. Hur kan det vara min sak att döma dem, som står utanför? Är det inte dem, som står innanför, som ni ska döma? Dem , som står utanför, ska Gud döma. Driv ut från er den, som är ond!”
Herrens apostel säger alltså klart ut, att det inte är den kristna församlingens uppgift att försöka få sin ickekristna omgivning att omfatta kristna moralbegrepp. Det är dem, som står innanför, de troende, som ska börja leva som Jesus lär, läras att hålla allt vad Jesus befallt.
Inte heller är det så, att de kristna ska ta avstånd ifrån, och vägra umgås med ickekristna på grund av deras moral – eller brist på moral. Det är när någon, som kallas broder, alltså någon som hör till gruppen bekännande kristna, kastar loss från Kristi lära, som det är dags att bli restriktiv i umgänget!
Så, hur är det idag?
Det förefaller mig som om de kristna i Finland till någon del lever i illusionen om att Finland skulle vara ett kristet land i den meningen att finländarna skulle vara kristna, och att det därmed skulle vara vår uppgift att försöka få befolkningen i sin helhet att omfatta en kristen moral, framför allt då en kristen sexualmoral.
Detta är då i så fall just en illusion.
Kristen är den, som tror i sitt hjärta att Gud har uppväckt Jesus från de döda, och bekänner med sin mun att Jesus är Herre, och de, som på det sättet är personligt troende är bara en liten minoritet av befolkningen.
Ska vi följa Bibelns anvisningar, då är det till den gruppen, som undervisningen och vägledningen ska riktas. Befolkningen i övrigt ska evangeliseras, föras till tro på Jesus, för ingen moral i världen kan ändå frälsa dem! Det kan bara tron på Jesus göra.
Jag vill alltså mena och hävda, att våra försök att få vår icketroende omgivning att omfatta kristna sexualmoralbegrepp är övervägande kontraproduktiva. Det är inte detta vi är kallade att syssla med.
Alla dessa ordstrider inför öppen ridå, för de någon till tro? Eller skapar de bara sikthinder, som gör att människorna får svårare att se Jesus? Skapas och stärks en uppfattning om att kristendom bara handlar om att lägga sig till med vissa yttre beteenden och avstå från andra?
Minst av allt är det någon idé att hota folk med helvetet om de bryter mot de kristna moralbegreppen.
Och det är här Röde Orm kommer in i bilden.
I sitt följe har denne nämligen en kristen präst, fader Willibald.
Vid ett tillfälle får denne höra berättas, hur man när kungen hade dött, hade slaktat fyra kristna trälar för att kungen inte skulle sakna tjänare i nästa liv. Berättaren är samma person som höll i yxan.
”Jag kunde nu säga dig att du för detta skall brinna i helvetet, men därmed vore icke mycket sagt, ty till helvetet skulle du ändå”, säger fader Willibald…
Om den katastrofen drabbar en medmänniska, att hon går evigt förlorad, då beror det på en enda sak: att hon har förkastat den räddning, som Gud erbjuder, och vägrar tro på Jesus.
Man blir inte frälst av att vara hetero, och inte går man förlorad för att man är homo. Till helvetet hamnar man ändå, oavsett vilken sexuell orientering man har, om man väljer att stå utanför Guds frälsning.
Gud kommer inte att fråga dig om du är H, B, Q eller T på den yttersta dagen. Frågan kommer att vara: ”Vad gjorde du av min Son? Trodde du på Honom? Kom du till Honom för att få förlåtelse för dina synder? Bekände du som synd det som han säger är synd? Följde du Honom?”
Relationen till Jesus Kristus, det är det enda viktiga.
Den bestämmer om du och jag ska vara innanför eller utanför.
Om jag säger att jag är en kristen, men vägrar godta vad Jesus och hans apostlar säger, då berättar detta något om min relation till Herren Jesus.
Då är jag på väg bort, och risken finns att jag till slut står utanför.
Därför säger Skriften tydligt att vi ska förmana dem, som står innanför, lära dem att hålla allt vad Jesus har befallt!
Men allt det här förmanandet av dem som står utanför, var står det något om det?