I dag har vi en av de söndagar i kyrkoåret, som brukar sätta myror i huvudet på en del kyrkobesökare – och förkunnare med, för den delen!
Vi har ju i de protestantiska kyrkorna ingen brist på undervisning om hur Jesus har gjort allt för oss!
Det här är en i och för sig alldeles sann undervisning. Jesus har gjort allt, som behövs för vår frälsning, det är fullbordat. Problemet uppkommer, om vi drar den bekväma, men tyvärr felaktiga slutsatsen att ”alltså förväntas vi människor inte göra någonting överhuvudtaget”. När det sedan plötsligt ska läsas texter i gudstjänsten om vad Gud förväntar sig av oss, kan det i det läget kännas litet förvirrat!
Och detta, vad Gud förväntar sig av människan, är just vad den här dagens huvudtexter handlar om, alla tre!
Den gammaltestamentliga texten från Mika 6 ger klart besked om vad Herren förväntar sig: ”Vad begär väl Herren annat av dig än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet, och vandrar i ödmjukhet med din Gud?”?
I episteltexten från 1 Joh 4 sägs det, att eftersom Gud har älskat oss så högt är också vi skyldiga att älska varandra, och evangelietexten är Lukas berättelse om den barmhärtige samariten, som finns i Luk 10.
Dagens fokus ligger alltså på barmhärtighet.
Ordet barmhärtighet är sammansatt av det gamla ordet för bröst, alltså ”barm”, och ”hjärta”.
Att vara barmhärtig är alltså att ha hjärta i bröstet – i motsats till att vara hjärtlös, inte ha hjärta i bröstet.
Det är värt att notera att det finns två slags obarmhärtighet, och att den mest utbredda av dem är den, som man inte alltid ens identifierar som obarmhärtighet!
Där finns den aktiva obarmhärtigheten, den där man aktivt gör en annan människa illa, med hugg och slag, hårda ord eller olika slags mobbning. Landsvägsrövarna i Lukasberättelsen är exempel på aktivt obarmhärtiga människor.
Men sedan finns där också den passiva obarmhärtigheten, den som vi vanligtvis inte kallar obarmhärtighet, utan istället har gett namnet likgiltighet. Den är precis lika mycket obarmhärtighet som den aktiva!
Prästen och leviten står som exempel på den sortens obarmhärtighet.
De var ju inte aktivt obarmhärtiga, de hade inte slagit någon eller rånat någon! Och eftersom de visste med sig att de inte hade aktivt skadat någon annan, uppfattade de sig antagligen inte alls som några obarmhärtiga människor – liksom inte vi heller gör det, om vi bara har lagt oss vinn om att inte vara aktivt obarmhärtiga!
Jesus sticker hål på den såpbubblan genom att ställa fram en aktivt barmhärtig människa som exempel för oss alla. Barmhärtigheten är nämligen aktiv!
Den lever i enlighet med Herrens uppmaning om att göra mot andra som man vill att de ska handla mot en själv.
Det finns inget sådant som ”passiv barmhärtighet”.
Att betrakta sig själv som en i grunden hygglig och barmhärtig människa, samtidigt som man finner det mindre viktigt att göra några barmhärtighetens gärningar, det är att bedra sig själv.
Vi uppmanas i Skriften att ”älska inte med ord och med tungan, utan i gärning och sanning”! Detta är för övrigt ett verkligt tröstens ord för dem, som nog kan ge sina medmänniskor ett handtag då och då med praktiska saker, men som inte är så väldigt känslosamma och vältaliga av sig…
När Jesus ger sina lärjungar det nya budet i Joh 15 säger han att de ska älska varandra så som Han har älskat dem. Hans kärlek tog sig uttryck i barmhärtighet mot de slagna, praktisk barmhärtighet!
Det är väl det som är skillnaden på medkänsla och medlidande. Tycka synd om kan man göra på avstånd…
Bibel 2000 klampar för övrigt på i ullstrumporna. Den som hör kyrkohandbokstexten från Mika 6 läsas i kyrkan får inte höra något om att ”älska barmhärtighet”.
Där sägs det bara att Herren vill att vi ska ”leva i kärlek”.
En vacker parafrasering, visst, men det texten säger är att vi ska ”älska barmhärtighet”, Folkbibeln, ”love mercy”, New International och King James, ”rakastaa laupeutta”, Pyhä Raamattu 1938.
I det nutida samhället är en sådan här allmänt hållen uppmaning om att ”leva i kärlek” användbar för alla, som vill undergräva Bibelns auktoritet i frågor som gäller mellanmänskliga relationer. Den kan ju tolkas till vad som helst!
Var det därför det var så svårt att bara översätta som det står, Bibelkommissionen?