Temat för trettonde söndagen efter pingst handlar om helande, att Gud helar oss.
Första texten, den gammaltestamentliga, handlar om Mose och hans verbala problem. Han upplevde sig tydligen inte som någon vältalare, han har enligt egen utsago svårt att uttrycka sig, och säger därför att han inte har några förutsättningar att klara av det uppdrag Gud ger honom!
Gud svarar inte med hotelser och förnyade krav, Han svarar med att utlova ett helande!
”Jag ska vara med din mun och lära dig vad du ska säga!”
Den här berättelsen har en speciell betydelse för mig. När jag var barn och tonåring hade jag problem med stamning, och jag var livrädd för att uppträda inför publik. De föredrag jag var tvungen att hålla i skolan gav mig en ångestknut i magen långt på förhand, och mitt första försök att vittna i ett församlingssammanhang sen jag hade kommit till tro var snudd på katastrof.
Knäna skakade, rösten darrade, orden flöt ihop till en enda röra både på pappret och i huvudet, och jag vacklade ner från talarstolen med ett ”aldrig mer!” på läpparna….
Hade någon då sagt att sen, om tjugo år, ska du bli heltidspredikant, då hade jag antagligen frågat om de inte kunde berätta den om Snövit och de sju dvärgarna också, när de ändå var igång med sagoberättandet…
Men Herren helade mig.
Han befriade mig från stammandet, och han befriade mig från scenskräcken!
Vi tänker i allmänhet först av allt på fysiskt helande, när det talas om Herren som vår läkare.
Och det är sant, men det stannar inte där!
Vi behöver helas på alla områden, och från alla möjliga saker som hindrar och begränsar oss, helas till att bli de människor vi är tänkta att vara!
”Lova Herren, min själ, och glöm inte alla hans välgärningar, han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar, han som återlöser ditt liv från förgängelsen, och kröner dig med nåd och barmhärtighet…”
Hebreiskan håller sig med fem olika ord för ”sjukdom”, och det som används här, ”tachaluim”, är bildat från hebreiskans ord för svag. Den gamla översättningens ”brister” kom alltså väldigt nära sanningen: det handlar om alla slags brister, inte bara fysiska sjukdomar!
Den andra texten i ordningen, 2 Kor 3:4-6, handlar om Paulus. På samma sätt som Mose var det gamla förbundets tjänare var Paulus det nya förbundets tjänare, och på samma sätt som Mose inte klarade jobbet på egen hand, utan måste få hjälp av Gud, kunde inte heller Paulus fylla sin kallelse med egna resurser!
Det jag fäster mig vid här är hans ordval!
”En sådan tillit har vi till Gud genom Kristus, inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något, utan vår förmåga kommer från Gud, som har gjort oss dugliga att vara tjänare åt ett nytt förbund…”
Förmågan till tillit hade han tydligen fått helad, Paulus! Och det är ett helande vi kunde behöva litet till mans! Och kvinns med, för den delen…
Ingen av oss undgår att få vår förmåga till tillit naggad i kanten. Det är något som händer varenda gång vi blir svikna eller lurade på något sätt. Den skadan märks just i en bristande förmåga att lita på andra, och i en bristande förmåga att lita på Gud!
Jesus, där han hänger på korset, ger oss klart besked. Det finns faktiskt någon, som man kan lita på!
Här är en som är beredd att stå för sitt ord och sina löften bokstavligt talat till sista blodsdroppen!
Det fanns många anledningar till att Paulus inte ville veta av något annat än Kristus, och honom som korsfäst, men alla har de på ett eller annat sätt att göra med Guds verk av helande och upprättelse!
…………………..
Sen måste jag tyvärr avslutningsvis konstatera, att Bibel 2000, som ju används i lutherska kyrkan, återigen har en mindre lyckad grej, den här gången i 2 Kor 3 – texten.
Bibelkommissionen har valt att låta Paulus tala om ”jag”, ”mig” och ”min”, vilket är en solklar felöversättning. Grekiskan talar om ”vi”, ”vår” och ”oss”. Så gör också alla bibelöversättningar jag har inom räckhåll – tolv stycken – utom just Bibel 2000.
Paulus vill med det han säger framhålla, att hans medarbetare är lika mycket delaktiga i den helige Andes hjälp och nådegåva att kunna var evangeliets tjänare, som han själv!
I Bibel 2000-förvrängningen ser det ut som om han skulle framhålla sig själv som den ende, som har förmågan att tjäna det nya förbundet… vilket då inte precis är ägnat att ge någon annan någon tillit till Gud, att Han skulle vilja göra detsamma i ens eget liv!
Tack gode Gud för de människor som tog på sig jobbet att göra Folkbibeln-översättningen! Tack vare dem finns det ett vettigt alternativ på nutidsvenska till Bibel 2000!