Är coronaviruset ett Guds straff?

Den frågan har dykt upp då och då på senare tid, och jag har också sett/hört några tämligen tvärsäkra uttalanden om att det nog förhåller sig just så.

I det fallet är jag nog av avvikande åsikt. Visst kan det fungera som en Guds väckarklocka, en påminnelse om att vi inte har så värst många år på oss i det här livet att välja, var vi sen ska tillbringa evigheten, men ett renodlat straff? Det tror jag inte.

Tänk nu på hur Jesus svarar, när han får underrättelse om att Pilatus tagit livet av några galiléer, när de kom till Jerusalems tempel för att bära fram offer: ”Menar ni att de här människorna var större syndare än andra, eftersom de fick lida det här? Eller de arton, som dödades när tornet föll över dem, tror ni att de var värre än andra? Nej, säger jag er, men om ni inte gör bättring kommer det att gå likadant för er!”

De här händelserna var alltså inte ett straff, men de kunde tjäna som påminnelser om att det gäller att få sin sak klar med Gud innan det är för sent!

Jag tror att vi får se likadant på den pågående pandemin.

 

Sedan finns det ju en sak till att ta i beaktande, nämligen att covid19 ju de facto står för en tämligen liten del av dödsfallen i världen.

Orsaken till att den här farsoten får en sån massiv uppmärksamhet, är väl till en stor del att den är ny – vi har hunnit vänja oss vid de äldre, så dem kan vi leva med utan att tänka så mycket på dem – även om de tar livet av lika många och fler människor.

Litet statistik, per dagens datum, tagen från worldometers.com och andra statistikkällor:

Hittiills det här året har 203.000 människor dött i covid 19.

Under samma tid har över 500.000 människor dött i tuberkulos.  530.000 har dött i AIDS.  312.000 har dött i malaria. Vanlig säsonginfluensa har skördat 155.000 dödsoffer.

Tar man alla de vanligaste smittsamma sjukdomarna i en klump, så har hittills i år ca 4.000.000 människor avlidit i följd av sådana.

Totalt har 18.700.000 dödsfall inträffat under årets första fyra månader – livet har som bekant hundraprocentig dödlighet.

Ändå har världens befolkning redan vuxit med nästan tjugosex miljoner i år!

Sätter man antalet döda i covid 19 i relation till alla dessa siffror, blir det ännu svårare att svälja tanken på att just coronaviruset skulle vara något speciellt Guds straff.

Istället förhåller det sig så, att skapelsen är lagd under förgängelsen,  så som det står i Rom 8. Sjukdom och död är en följd av syndafallet, det är något som förr eller senare drabbar alla människor, och det får vi leva med – och dö av – tills Jesus kommer tillbaka.

”Den, som tror på mig ska leva, om han än dör”, säger Jesus, och det löftet får vi ta till oss och vara trygga i, vi som tror, och det löftet står också öppet för dig, som ännu inte har valt sida!

 

Sedan till slut ett dystert konstaterande av fakta: vet du vad det är, som har tagit livet av överlägset mest människor i år?

Fler än de smittsamma sjukdomarnas fyra miljoner, fler än tobakens 1.6 miljoner, fler än svältens 3.5 miljoner, fler än alkoholens 800.000.

Aborterna.

Hittills i år, under fyra månaders tid, har det utförts 13.5 miljoner aborter i världen.

Så visst kan jag förstå dem, som tror att corona är ett Guds straff över mänsklighetens synder och ondska.

Orsak skulle inte saknas.

 

 

Publicerad i Undervisning