Trons sköld

Jag börjar nådens år 2021 här på sidan med ett inlägg i serien om att arbeta på sin frälsning, den här gången om det, som i Efesierbrevets sjätte kapitel kallas ”trons sköld”. Den ska vi ta upp  för att kunna avvärja den ondes alla brinnande pilar sägs det, så det är viktiga saker vi tänker på nu!

Det här är en rörlig vapendel i den rustning, som Herren vill ge oss, med den kan vi försvara oss mot både villfarelser, anklagelser, och avgudar.

För att kunna behålla ett  stadigt tag om den,  ska vi se till att vi inte går omkring med delade lojaliteter.

Vi ska tro på Jesus och vara trogna mot honom i första hand, inte mot människor eller organisationer, eller det ena eller andra samfundet, eller vad som nu kan förvänta sig eller kräva vår lojalitet i den här världen!

Att ta trons sköld handlar också, naturligtvis,  om att lita på Gud.

Han har lovat fullborda sitt verk med oss, Fil 1:6

Han har lovat att inte lämna eller överge oss Hebr 13:5-6

Och han har gett oss massor med andra löften! ”Pappa har sagt!” är det material, som den här skölden är gjord av!

Eller som Jesus säger, när han avvärjer den ondes pilar i öknen: ”Det står skrivet!”

 

Vi ska alltså kunna avvärja den ondes brinnande pilar med den, sägs det i texten.

Den vanligaste sorten är anklagelser. Han kallas ju Åklagaren, och anklagelser, i alla kulörer och av alla valörer, de är hans huvudvapen!

”Jag har så dåligt samvete”, brukar det heta. Det betyder då att man går omkring och känner sig skyldig.

Gör man det, ja, då beror det på att man har  blivit anklagad, antingen av sig själv, av någon annan människa, eller direkt av Åklagaren själv.

För att få så god ingång som möjligt i oss med sitt gift, har han planterat ut en missuppfattning om vad samvetet är för något, en missuppfattning som ställt till med massor av elände! Många går nämligen runt och tror, att samvetet är detsamma som Guds röst i oss. Det är det inte alls, lika litet som din radioapparat är detsamma som nyhetsuppläsarens röst.

Om radion är inställd på nyhetskanalen, då förmedlar den nyheter, om den är inställd på någon annan våglängd, då kanske det blir matchreferat eller death metal-musik i stället.

Så fungerar också våra samveten. Vi behöver alltså medvetet ställa in oss på Guds kanal, ta in de goda nyheter som Anden och Ordet talar till oss, vi ska inte lyssna på den ondes utsändningar av skuld och fördömelse, och påminnelser om gamla synder, som Gud har förlåtit oss för länge sedan!

Detta är en central del i arbetet på vår frälsning!

Vi ska inte ha vårt samvete inställt på Djävulens våglängd. Samvetet i ett Guds barn ska lyssna in evangelium!

Trons sköld är i funktion, när vi har lärt oss att säga  ”fastspikat vid korset, fastspikat vid korset,” så snart den onde försöker föra vårt ”skuldbrev” på tal! Kol. 2:13-15

Det är just tron på att det, som Jesus gjorde på korset räcker, att det är fullbordat, att jag är köpt med hans blod, att han har förlåtit mig alla mina synder, och låter mig stå vit och ren som snö inför Gud, som skyddar oss.

Just den tron, som vägrar att se på något annat än Jesus, fungerar som en sköld mot allt ont, som skjuts mot oss.

Då vi tänker på hur lätt det är hänt, att man tillfälligtvis låter lura sig att ta in fel kanal i det andliga nyhetsflödet, då  förstår vi också, att vi kan behöva hjälpa varandra att ta upp våra sköldar, och hålla dem stadigt.

Sådana lärare och herdar, som talar om Jesus och frälsningen i ur och skur, och har Kristus som korsfäst i centrum av förkunnelse och själavård, de sätter försvarsvapen i händerna på dem, som de leder!

De förblir själva i frälsningen, i Kristus, och de håller också sina medkristna kvar där.

 

Ledare, som ständigt predikar sina egna visioner och målsättningar, och försöker få församlingen engagerad att jobba för att förverkliga dessa, löper risk att i praktiken vara med och anklaga sina får, istället för att ge dem sköld mot anklagelserna!

Vi frestas ibland att vädja till varandras pliktkänsla, eller att ge varandra dåligt samvete för att man inte gör tillräckligt, eller att så ut rädsla för att vara en som gräver ner sitt pund, när vi vill ha fart på varandra i församlingarna.

Då använder vi djävulens metoder för att få våra medkristna att fungera så,  som vi tycker att de borde!.

Det vi i praktiken nämligen gör, när vi talar om för andra hurudana de borde vara, för att vara riktigt riktiga kristna, det är att vi skickar in en inlindad anklagelse i varandras samveten. Frukten blir därefter. Rädsla och dåligt samvete, mindervärde – eller andligt högmod, om pendeln slår åt det hållet, och så vidare, det är den sorts ogräs som den onde mer än gärna sår in i Guds åker!

Den sortens ledarskap rekommenderas inte! Piska hör inte till fåraherdens standardutrustning.

 

En annan slags pilar som brinner, och som vi i Jesu namn ska slå ifrån oss och inte släppa in innanför skölden, och ,minst av allt skicka vidare, är rykten och förtal. Sådant kommer från tungor som är antända av helvetets eld! Jak 3:6-10

Ibland hör man talesättet om att det inte finns någon rök utan eld – underförstått: om det pratas, så måste det väl finnas någon grund för det.

Eller?

Jag vill mena, att vi ständigt behöver varat öppna för den möjligheten, att det många gånger kan vara så, att den enda eld, som finns bakom dimman av skvaller och förtal, är den onda eld, som skvallerfolkets tungor är antänd av!

Den elden brinner väldigt bra på den ondes pilar, för elaka rykten, skvaller och förtal, de innehåller alltid anklagelser mot den eller dem, som det skvallras om!

Vi får se upp, så att vi inte helt plötsligt finner oss vara enrollerade i den ondes skyttebrigad!

Längre än så kan man knappast komma från att vara engagerad i att arbeta på egen och andras frälsning…

 

Publicerad i Arbeta på frälsningen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>