Så har vi kommit fram till den del av Guds vapenrustning, som i Efesierbrevets sjätte kapitel kallas ”frälsningens hjälm”
Den har vi bland annat för att frestelser och felaktiga tankar inte ska kunna ”bygga bo i vårt hår”.
Uttrycket är lånat från Luther – han lär en gång på tal om onda tankar ha sagt, att vi inte kan hindra fåglarna från att flyga över våra huvuden, men vi kan hindra dem från att bygga bo i vårt hår!
Vi har en beskrivning i Johannesevangeliet av hur det gick till när Judas, en av Jesu tolv apostlar, till slut blev blev förrädare.
Läs Joh 6:70, 12:6, 13:2, 13:27!
Det började med att han knyckte litet grann ur den gemensamma kassan, som han hade hand om, sen blev det bara mer och värre, och till slut var han beredd att sälja Jesus till hans fiender för att få mer pengar!
Så ser följderna ut, om vi lyssnar på vad Baal/Mammon säger, och börjar tillbe honom.
När som helst kunde Judas ha gått till Jesus och sagt: ”Jag behöver faktiskt hjälp nu, för jag är så kär i pengarna, att jag till och med har börjat stjäla!”
Han kunde ha berättat hur det stod till direkt, när han första gången blev frestad att stjäla ur kassan Då hade han blivit fri! I stället blev han ett levande exempel – och så småningom ett dött sådant – på att man faktiskt inte kan tjäna både Gud och Mammon.
Jag kan tänka mig, när jag läser den sorgliga berättelsen i 2 Sam 11, att det var de andemakter, som stod bakom avgudarna Astarte och Aseran, som kom med förslag in i Davids tankevärld, när han stod och smygtittade på Urias nakenbadande hustru.
Min livliga fantasi hör precis hur de viskar i hans öron om hur det säkert är andra regler som gäller för en kung än för vanligt folk, att det Uria inte vet, det lider han inte av, och kanske litet grann om hur synd det är om honom, David, som har så mycket ansvar och jobb, någon gång ska han väl unna sig litet avkoppling också!
Den sortens viskningar drabbas folk av också i vår tid, och alltför ofta låter människor också lura sig, när frestaren sjunger sina vaggvisor för att söva vår vaksamhet..
Låter vi sådana tankar, tankar om att göra något, som vi vet att egentligen är fel, men som vi ändå frestas att göra, det må sedan gälla vad som helst, låter vi dem bygga bo i vårt hår, går vi och frossar i dem i hemlighet, då har vi släppt in en begärelse.
Sedan är nästa steg att vi får ”hjälp” att legitimera det hela inför oss själva. Den sortens hjälp tillhandahålls av både kött, värld, och djävul, så det är ingen brist på den.
Så snart den här processen försöker ta sig in i våra tankar, behöver vi tala med Herren om det!
Att drabbas av en frestelse är ingen synd.
Att i sin fantasi börja om och om igen begå den synd, som man frestas till, det är definitivt en synd.
Budet säger ju: ”Du ska inte ha begärelse!”
Allra senast på det stadiet är det dags att ta fram det hela i ljuset inför Gud! Men varför låta det gå ens så långt, när man kan tala om saken med Herren genast, när frestelsen knackar på!
Fil 4: 6-8 ger ett besked om hur vi tar på den här hjälmen. Där sägs nämligen att våra tankar ska bli bevarade i Kristus, om vi följer den anvisning, som ges, och berättar om alla våra önskningar för Herren!
Observera att det inte bara är de fromma och fina önskningarna, utan faktiskt alla önskningar, som ska fram!
Då får vi tankar och känslor genomvädrade och renade av Gud själv.
Den som vandrar i ljuset förblir i gemenskap både med Herren och sina medmänniskor, så sägs det i 1 Joh 1!
Ibland behöver vi hjälp med att få på oss hjälmen igen, om vi har varit ouppmärksamma och låtit den halka på sned.
”Låt förmana er” sägs det i 2 Kor 13.11
Det här med att vara villig att både söka och ta emot förmaning är något, som jag visst har varit inne på tidigare….
I Joh 15:3-4 ger Jesus ett besked till.
”Ni är redan nu rena i kraft av det ord jag har talat till er. Förbli i mig så för blir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.”
Våra tankar och vårt minne är som ett jättestort hyreshus. Där det finns tomt utrymme, där står Intresserade kunder på kö och vill hyra in sig!
Vi kan då välja att ta in Guds Ord och tankar i de tomma rummen i hjärnkontoret, eller så kan vi välja att ta in andra saker. Det är inte likgiltigt vad vi läser, eller vad vi tittar på!
Det Ord, som Herren har gett, det renar. Det behövs, för det finns så mycket annat, som smutsar ner!
Inte heller är det likgiltigt vad vi tar del i för samtal.
Någonting fastnar alltid, gott eller ont, och det, som vi har med oss i våra tankar, det kommer att påverka och styra vår reaktion den dag när frestelsen kommer.
Det vi frestas till behöver ju inte alltid handla om grova och uppenbara synder som stöld, mord, eller äktenskapsbrott!
Om vi tar frestelsen att börja tycka synd om sig själv som exempel, så ser vi att den är minst lika farlig. Den som tycker synd om sig själv blir nämligen en navelskådare, och man kan inte samtidigt vara både Jesuscentrerad och självcentrerad!
Dessutom kan man inte tycka synd om sig själv utan att också samtidigt anklaga någon annan, för man gör ju i allmänhet någon annan ansvarig för att det är så synd om en, och anklagar man andra, då lever man inte i förlåtelsen, utan har i stället blivit en relästation för den ondes brinnande pilar.
Så varför skulle ondskan göra sig besvär med att fresta dig till mord och stöld, om den kan ordna saken med att plantera in litet självömkan i dig? Självömkan är på ett sätt till och med bättre än mord ur ondskans andemakters synvinkel, för den, som slagit ihjäl någon annan, har i allmänhet mycket lättare att förstå, att nu har jag gjort något, som var alldeles förskräckligt fel, än den, som ”bara” tycker litet synd om sig själv, har att förstå, att han faktiskt behöver omvända sig.
Om vi följer psalmistens råd att ”tänka på Herrens lag dag och natt”, och låter Ordet finnas med och myllas ner i vårt dagliga liv, då blir det färre lediga blomkrukor för den här sortens onda frön i tankevärldens odlingar!
Jag vill alltså mena, att en tid en kristen ägnar åt att ta till sig mer av Guds Ord, det är tid när man arbetar på sin frälsning, inte minst då försvaret av det, som redan blivit uppbyggt i ens liv.
Följer vi sedan också det enkla rådet att leva i öppen kommunikation med Herren, och tala ut allt som rör sig inom oss av önskningar och frestelser, då har vi den genomvädring av hjärnkontoret som behövs, för att våra hjärtan och tankar ska bevaras i Kristus Jesus.