Hosea

I dag ska vi bekanta oss litet med profeten Hosea, en av de profeter, som var verksamma  i Nordriket, den halva av Salomos rike, som fortsatte att kallas Israel också efter delningen.

Bland de tolv mindre profeterna är det egentligen bara Hosea och Jona, som vi har några närmare upplysningar om, vad det gäller hurudana de var som personer.

Om de övriga tio har vi bara småfragment av information – och förstås vad man kan sluta sig till av det sätt, som de förde fram sina profetior på!

Naturligtvis är det deras budskap, som är det viktigaste i helheten, inte deras person, men när vi nu läser om trons människor i Bibeln, är det ju människan bakom budskapet, som vi söker!

 

Hosea fick sin kallelse någon gång under slutet av Jerobeam II:s regeringstid, alltså mellan 760 och 750 f Kr, och hans verksamhetstid sträckte sig fram till 720-talet f Kr, till strax före Nordrikets undergång.

Han var samtida med Amos och Jesaja. Jesaja var verksam i Sydriket, alltså Juda, medan Amos utsträckte sin verksamhet också till Nordriket. Man kan alltså förmoda att Hosea och Amos hade träffats, även om den saken inte nämns i Bibeln.

 

Vi vet inget om Hoseas samhällsställning eller yrke.

Däremot får vi veta en hel del om hans privatliv, då främst om hans äktenskap.

Just äktenskapet med den trolösa Gomer bildar bakgrund till hela hans profetiska budskap.

 

Guds första tilltal till Hosea är en befallning: Han ska gifta sig med en prostituerad, och skaffa barn tillsammans med henne.

Det måste ha varit ett mycket kraftigt och klart tilltal, eftersom han lydde, för innehållet var tämligen obegripligt. Varför skulle han ta en sköka till hustru, även om landet/folket hade begått äktenskapsbrott genom att överge Herren?

Nåväl, han lydde. Sedan födde Gomer tre barn åt honom, och varje gång fick han ett nytt, kortfattat tilltal från Gud. Barnen skulle ha namn, som uttryckte Guds dom över Israel.

Under den här tidsperioden skulle profeten uppenbarligen inte tala till folket, det som Gud säger till honom, och det som han gör på Guds befallning, är en förberedelse för hans kommande offentliga tjänst! En förberedelse, som tog minst sex år, kanske mer, i anspråk….

Den här tiden var tydligen ett enda långt lidande för profeten.

Gomer fortsatte nämligen sin tidigare promiskuösa livsstil – det var bara det första barnet, som hon födde ”åt Hosea”, om de två följande står det bara att hon födde dem, men inget om att de skulle ha fötts åt Hosea. alltså varit hans barn. 1:3, 6, 8

Hosea fick alltså, till råga på smärtan i att bli bedragen gång på gång, också leva med skammen att vara till åtlöje för hela sin omgivning i åratal.

Hela det här förloppet beskrivs i första kapitlet.

 

Till slut övergav hon honom, och hamnade av någon anledning i det läget, att hon blev till salu som slav. Antagligen tröttnade hennes älskare på henne, och som en trolös kvinna, som hade rymt från sin man utan laglig skilsmässa, kunde hon knappast vänta sig någon större hjälp från rättskipningen…..enligt lagen skulle hon ju egentligen ha blivit stenad, men det var inte så noga med Mose lag i Israel på den här tiden.

Då får Hosea order från Gud att gå och köpa henne tillbaka åt sig! Kapitel 3.

 

Att profetera med ord är en sak, att få kallelse att profetera med sitt liv och handlande är något annat, och mycket jobbigare och svårare.

Försök nu tänka dig in i hans situation: Först gifta sig med en sköka, sedan tvingas leva med att hon fortsätter med sin lösaktighet också som gift, och föder barn, som han inte är far till, och slutligen bli övergiven av henne, sedan han själv hade avstått från att ta ut den skilsmässa, som han enligt lagen skulle ha haft rätt till flera gånger om.

Och sedan, till råga på allt detta, får han befallning att gå och betala för att få henne tillbaka!?

Han borde väl snarare ha fått betalt för att tvingas göra något sådant, tänker man ju!

 

Vad är det för slags människa, som kunde leva genom allt detta, utan att göra uppror och vägra vara med längre?

Någon ryggradslös jasägare, som aldrig vågade säga ifrån, det var han ju inte, det framgår minsann av hur han verkställde sin profettjänst från och med kapitel 4!

 

Jag föreställer mig att det var den uppenbarelse av Guds kärlek till sitt folk, Guds vrede över deras trolöshet, och Guds avsikt att trots allt som varit föra dem till omvändelse och förlåta dem, som han bit för bit fick ta emot, som gjorde honom till den budbärare han var.

Guds ord, som han fick ta emot på ett så personligt sätt, det förvandlade honom.

I kapitel 3, första versen, ser vi hur han får ta emot budskapet om Guds kärlek till folket, i kap 4-13 om Guds vrede och straff, med glimtar av nåd i kap 6 och 13, och sedan i kap 14 får han så höra löftet om en framtida upprättelse och frid.

Detta speglas i hur Hosea först gifter sig med Gomer, och sedan har långt tålamod med hennes äktenskapsbrott, så småningom låter henne till en tid få lida följderna av att hon rymmer från honom, och till slut friköper henne, och säger att nu ska hon alltid bli kvar hos honom!

 

Gud hade under de år som gått uppenbarat för honom, klart och tydligt, hur det, som han själv fick gå igenom, speglade Guds förhållande till det folk, som Han på något för oss icke begripligt sätt betraktade som sin hustru.

Hela det budskap, som Hosea fick frambära till Israel, det sista budskapet som Gud sände, innan Nordriket gick under, färgas och bärs av hans bittra erfarenhet av hur smärtsamt det är att ha en äktenskapsbryterska till hustru – och av hans erfarenhet av hur också en sådan kan få nåd att komma hem igen, om någon bara är villig betala priset för det!

 

1. Hur uppfattade Hosea Gud, vilken gudsbild växte fram för honom i allt detta?

Att Guds förlåtelse är större än vi kan ana – och att Gud förväntar sig omvändelse, när vi har gått fel. Samt att Gud har ett så mycket närmare förhållande till sitt folk, än han kunnat ana…

 

2. På vilka sätt fick han lära sig lydnad, vilka frestelser mötte han?

När den sortens bedrövelse kommer, som här beskrivs, då kommer de flesta att backa ur – precis som de stengrundens människor, som Jesus talar om i Matt 13. Den frestelsen var med säkerhet mycket verklig för Hosea.

 

3. Vilka praktiska uttryck tog sig hans tro, och hur vittnade han om den?

Han lydde. Han var villig att låta sitt liv och sina handlingar vara ett budskap från Gud till folket, trots den skam och det synbara misslyckande, som var förknippat med detta.

 

4. Ledde tron Hosea i konflikt med världen, och i så fall hur?

Omgivningen betraktade antagligen honom som en godtrogen idiot, men någon direkt förföljelse nämns inte. Konflikten med världen, och dess sätt att se, bestod väl närmast i att han bröt mot alla förväntningar på hur en bedragen äkta man skulle bete sig….

 

5. Vad lär jag mig för egen del av Hoseas liv?

Efterföljelsen kostar. Frälsningen är gratis,men efterföljelsen kostar. Måste få kosta!

 

6. På vilket sätt är han en fungerande förebild nu, år 2020?

Han lät lydnaden komma före förståelsen. Om han hade krävt att få förstå varför han skulle handla som Gud sade till honom att handla, innan han var villig att lyda, då hade det inte blivit något av hans profettjänst.

Han lät nåd gå före rätt – visade barmhärtighet mot Gomer

 

7. Finns det något, som hindrar mig från att tro som han gjorde?

Om jag kräver att få förstå, innan jag är villig att lyda, då kan jag inte tro som han.

Om jag kräver att andra ska leva upp till en viss moralisk standard, innan jag är villig att visa dem kärlek, då kan jag inte tro som han.

Om jag i alla lägen tänker på vad folk ska tänka och tycka om mig, då kan jag inte tro som han.

 

Publicerad i Trons människor i Bibeln

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>