Vasabladets ledarskribent Viveca Dahl återgav för några dagar sedan en berättelse om hur en polisman i gamla dagar hade blivit kallad till en trafikolycka, där två ortsbor hade råkat buckla till varandras fordon.
Polismannen ifråga var lika arg på båda chaufförerna, också på den, som ansåg sig vara helt oskyldig till det inträffade.
”Men vad menar du att jag hade bort göra annorlunda, då?”, frågade denne frustrerat.
”Du borde ha stannat hemma!”, blev svaret.
Så långt Viveca.
Det där med att stanna hemma, eller ens i hemlandet, det förefaller var en väldigt svår och jobbig sak för dagens människor.
Okej, visst förstår jag att man behöver få träffa barn och barnbarn, om de finns i ett annat land, och visst förstår jag att folk behöver resa en del i sina arbeten. Det är det här resandet för resandets egen skull, om vilket jag frestas säga som den ovan citerade byapolisen.
Det har ju varit lapp på utlandsluckan ett bra tag nu under coronaåret, och tydligen har detta fått resfebern att bara stiga än värre hos många.
Man väntar på coronapasset som på solens uppgång, för då ska vi ju äntligen få börja återgå till gamla resvanor igen!
Och, om jag får ironisera litet, så det är ju klart att med ett sådant i telefonen är man automatiskt höjd över alla risker! Coronapasset, det är trollspöet, som avvärjer varje risk för att man ska ha med sig någon slags smitta vare sig på utresan eller hemresan, med ett coronapass på fickan kan man resa vart man vill, när man vill, hur man vill, bara för sitt eget höga nöjes skull, för man är ju så totalt immun mot allt ont, åtminstone i virusform!
För tydlighetens skull: för dem, som måste resa för jobbets skull, och har varit tvungna att testa, testa, och åter testa sig är detta en bra sak, det kan jag helt hålla med om.
Det är det här totalt onödiga nöjesresandet, som stör mig!
Nu har vi äntligen börjat se ljus i tunneln, nu har man börjat lätta på restriktionerna, och en återgång till ett någotsånär normalt liv är inom räckhåll.
Och då ligger tiotusentals människor i startgroparna för att störta iväg utomlands på allehanda nöjesresor för att släpa hit eländet igen!
För det är vad som kommer att hända, om folk inte kan hållas hemma.
Vaccinationen ger ett i bästa fall 80% skydd. Man kan helt bra både bära viruset med sig och smitta det vidare, även om man själv har så mycket skydd att man inte får några symptom själv – och desto lömskare är det då! Folk har blivit smittade av covid19 igen, fast de redan har haft infektionen en gång. Och så vidare.
Jag är rädd för att coronapassset helt enkelt kommer att invagga människor i en falsk trygghet, få dem att intala sig själv, att nu kan jag bära mig åt hur jag vill igen!
Det blir som i berättelsen om mannen, som bytte till sina splitternya dubbdäck vid första snöfallet.
Sen gav han sig ut på en tur, log medlidsamt åt alla stackare med sommardäck, som glidit ner i diket i blixthalkan, ökade farten…. och när han vaknade till på sjukhuset en sista gång innan han dog, och hans anhöriga förtvivlat undrade varför han hade kört som en blådåre i det livsfarliga föret, svarade han matt: ”Men jag hade ju dubbdäck!”
Han hade inte ens haft något ärende ut, han skulle bara ut och köra med sina nya vinterdäck.
Han skulle ha hållits hemma, han också, precis som jag vill mena, att att det i dagens läge vore bäst att inte lita för mycket på det ”dubbade coronapasset”, och ge sig ut i världen utan annan orsak än att resfebern bränner i knoppen, och pengarna i fickorna.
Om nu pengarna bränner i fickorna, och man själv inte har något mer brännande behov för dem än att resa till södern, då kanske man för omväxlings skull istället kunde tänka på någon medmänniska, som knappt har pengar till mat för dagen och kläder åt barnen?
Det vore förenat med både mindre risk och mer välsignelse!
Om man reser, ska man alltså resa bara för jobbets skull eller för att träffa sina barn. Allt annat resande skulle du helst förbjuda? Så låter det ju nästan.
Nä, jag är inte mycket för förbud. Vad jag skulle önska, det vore att folk skulle tänka efter litet alldeles själva, innan de i rådande läge ger sig ut på några globala strövtåg, utan att någon myndighet skulle behöva ställa upp förbud och restriktioner – och även om sagda myndigheter väljer att öppna upp för resandet litet grann!
det är ju nog sant, förstås. Man borde invänta rätt läge o vänta för att se hur smittoläget utvecklas
Vem har sagt att de som reser inte skulle tänka på dem som knappt har pengar till mat för dagen? Det ena utesluter väl inte det andra? Det är väl då man reser som man ser nöden med egna ögon och efter det är väldigt tacksam för allt det goda vi har i Finland och man är beredd att hjälpa dem som inte har det lika bra ställt. Alla resor kostar ju inte tusentals euro, ute i världen sover man bra för 10-20 euro/natt.
Resandet tycks reta gallfeber på vissa människor, men om man sparar ihop pengar får man väl använda dem till vad man vill? Andra slösar ju sina penar på egnahemshus, sommarstugor, bilar, båtar, kläder, böcker etc. Böcker kan man ju låna gratis på bibban! Varför ska de inte ge sina bok- och klädpengar till dem som har det sämre, utan bara de som reser?
Om vi utgår från att vaccinet skyddar till 80 %, så då kan vi aldrig mer öppna upp vårt samhälle igen om vi vill vara helt säkra. För det kommer alltid att finnas några coronafall i landet (alla kommer ju inte att ta vaccinet), och då finns risk att man tar viruset till hembyn om man far in till Vasa. Om vi å andra sidan besluter att öppna samhället i Finland där ca 90 % småningom är vaccinerade och vaccinet skyddar till 80 %, ser jag inte att det skulle vara farligare att fara till England som har vaccinerat minst lika bra som vi. Jag kan ju få coronan både i Vasa och England då. Jag tror ju inte att nån resenär just nu planerar att fara till länder som inte vaccinerat sin befolkning ännu.
Det här är på ett sätt rätt intressant!
Jag har skrivit massor med inlägg här under årens lopp, och jag skriver i allmänhet naturligtvis om sådant, som jag finner vara viktigt och angeläget – vad man finner vara viktigt och angeläget är förstås en väldigt subjektiv sak, men i alla fall.
Jag förställer mig då, att om också mina medkristna finner det jag skriver om vara viktigt eller angeläget, eller om de anser att jag har helt fel i mina funderingar, då kommer väl antagligen åtminstone en del av dem att reagera och kommentera, antingen med medhåll eller mothåll.
I de allra flesta fall hörs inget alls från läsarna, vilket ibland har fått mig att undra om det jag skriver och tänker faktiskt är så totalt på sidan av vad mina medkristna tycker är värt att grunna över.
Ni, som har kommenterat på det här skriveriet, brukar ju kommentera då och då annars också, så jag riktar mig på intet sätt just mot er nu, jag säger det här mer på ett allmänt plan.
Men att ni reagerar, det får mig att ana, att just den här typen av inlägg antagligen både berör och kanske irriterar mina läsare betydligt mer än det jag skriver om sådant som mer specifikt berör just kristenlivet, vilket jag finner vara en aning förvånande….
Alltnog.
Coronaviruset har kommit för att stanna, det är min uppfattning.
Det kommer att finnas med i fortsättningen på samma sätt som övriga influensavirus kommer och går, men hela tiden ändå¨finns kvar på någon nivå.
Vi kommer att vänja oss vid det, på samma sätt som vi vande oss vid AIDS, till exempel.
I fjol dog väl närmare två miljoner människor i AIDS i världen, men det såg vi inga rubriker om, för vi har hunnit vänja oss vid det virusets exixtens nu.
Det du skriver om att vi kan börja öppna upp samhället när flockimmmuniteten är uppnådd genom vaccinationer, och genom att tillräckligt många har haft covid19, och fått immunitet den vägen, det har väl ingen något att invända emot.
Men vi är inte där än, inte på långa vägar, och därför menar jag att det är för tidigt att med coronapasset i näven ge sig ut i världen,invaggad i någon slags falsk förtida säkerhet!
Sen får jag bara konstatera, att du tror betydligt mer gott om människorna än jag gör.
Om alla glada resenärer skulle vara lika inställda på att hjälpa den ensamstående småbarnsmamman i hennes ekonomiska trångmål, som de är inställda på att få sin vecka på den sydliga badstranden två gånger i året, då skulle det finnas betydligt färre ensamstående småbarnsmammor med tomma kylskåp här i landet.
Jag tror helt och fullt att för just dig utesluter inte det ena det andra, men det sociala landskapet mer än antyder att du tillhör minoriteten i det fallet… de flesta semesterresenärer är nog inställda på att få en betydligt bättre hotellservice än de tio euro per natt du nämner kan ge.
Att säga att det myckna onödiga resandet retar gallfeber på mig är väl att ta i, men att jag finner det vara just onödigt, det ska jag inte förneka.
Andra är av annan mening, och de har naturligtvis rätt att göra vad de vill med sina pengar, efter att kejsaren och Gud har fått sitt.
I dagsläget är det dock inte bara onödigt att nöjesresa, det innebär också en potentiell risk för både en själv och ens omgivning, som jag finner det vara icke försvarbart att ta.
Resmålen finns ju kvar om ett halvår eller ett år, då riskerna börjar vara nere på en mer acceptabel nivå!
Men,var och en gör sina bedömningar och prioriteringar, huvudsaken att folk överhuvudtaget tänker efter, och faktiskt gör några bedömningar, och inte bara kör det race de för tillfället ”känner för”!
Nog har vi åsikter om de andliga sakerna också, men att börja debattera om dem är lite som att utmana Iivo Niskanen på en skidtävling
Klart att resandet är onödigt, men det är ju nog kaffedrickandet också….Och vem behöver bygga en sommarstuga för några hundratusen då alla har ett hem redan? Väldigt mycket av det vi gör och skaffar är helt klart onödigt, och ändå ägnar vi både tid och pengar åt sånt.
Då Gud och kejsaren fått sitt blir det oftast inte så mycket kvar för de flesta av oss. Men är man envis går det nog att spara lite, typ: Ett gäng går ut och äter. Alla beställer något gott att äta för 20 €. Själv skannar man menyn efter det billigaste och bestämmer sig för att det som kostar 10,90 är det man vill äta. Sen då alla beställer in efterrätt för 7.90, får man lov att säga att man är sååå mätt och försöka låta bli att snålvattnet rinner då de sätter i sig chokladkaka och glass. Men då man går ut har man sparat in nästan 20 euro! Oftast får man skippa att äta ute helt och hållet. Gnider man på på det viset ett år eller så, och springer på loppisar, tar med egen mat till jobbet etc etc, så kan även en ”vanlig” människa få ihop sparat så att det räcker till en resa. Men kanske det är därför man flyger i luften då folk säger att ”du bara reser du”. Så ”bara” är det inte, men det går om man verkligen vill resa. Med resa menas då något annat än en vecka i en solstol i södern och istället ett och annat mögligt hotellrum
Säkert obegripligt för andra att förstå detta, men inte förstår jag heller de som sitter och pimplar på isen då det är -15 grader kallt.
Var och en med sitt!
Ja, aposteln skriver ju att om vi har mat och kläder, då ska det räcka för oss, och tar man den måttstocken, då lever de flesta i lyx och överflöd här i landet!
Det har då förstås med sig att vi alla, som har nån slant till övers nån gång, också högst antagligt kommer att sätta pengar på något ”onödigt” då och då – alltså på något, som innebär glädje och avkoppling för en själv, och är totalt obegripligt för en annan. Och vice versa.
Här kan man då, med en lätt travestering på Voltaires levnadstecknerska säga att ”jag begriper nu inte varför nån vill göra det där, men jag vill med mitt liv försvara din rätt att göra det!” -åtminstone s¨länge det handlar om lagliga förehavanden.
Jag hörde för övrigt en gång en man berätta om hur han hade hittat balans mellan det han slösade på sig själv, och de han gav till andra.
”När jag vill göra något roligt, som att resa nånstans, eller skaffa mig nåt jag egentligen inte behöver, då tittar jag efter om jag har råd att ge bort lika mycket pengar som de jag tänker göra av med på mig själv.
Har jag inte det, då får det vara!”
Man ska ha rätt goda inkomster om det här ska fungera, kan man tycka, men själva grundtanken är sund, där finns tanken med om att en utjämning ska ske!