En gång fick vi ett vykort, som inte kom på posten. Det var när vi i tiden gick på bibelskola. En av de andra eleverna hade fått tag på ett vykort, som hon med glimten i ögat delade ut, en bild av ett litet troll med lie på axeln, som stod och tittade bekymrat på sin åker.
På skylten vid åkerkanten stod det ”havre”, men i verkligheten växte där väldiga ogräsbestånd….
Eftersom jag håller mig med ett trädgårdsland har jag rikhaltig erfarenhet av hur otroligt gärna allt möjligt annat växer där än just det, som man ville och önskade på våren, när det såddes och planterades…. och av hur svårt det är att bli av med det, när det en gång har fått fäste!
Bibeln talar om ”tankebyggnader”, som vi bär inom oss, och som hindrar det Ord, som Gud sår ut i våra liv, från att växa och bära frukt.
Det här är något, som jag skulle hänföra till kategorin åker med tistlar och törne, den tredje av jordmånerna, som Jesus talar om i Matt 13.
Någonstans ifrån har dessa tankebyggnader vuxit upp, och något är det som göder dem, och följaktligen behöver vi alltså gräva litet grann i de processer, som får dem att växa och trivas, annars kommer vi inte att ha någon större utsikt att röja i tankedjungeln - eller i tanketörnåkern, om vi håller oss till Jesu bildspråk.
En tankebyggnad består i princip av en mängd tankar och idéer, som stöttar upp varandra och bekräftar varandra, och tillsammans bildar vad man kanske med ett modernt ord kunde kalla ett paradigm, alltså en övergripande syn på hur allt är och fungerar.
När en människa har lagt sig till med något sådant, då kommer hon sedan i fortsättningen att betrakta allt hon ser, läser, eller hör genom de glasögon, som hennes tankebyggnad förser henne med, och blir på det sättet blockerad från att ta in någon information, som skulle rubba det befintliga tankepalatset.
Det här är ett mycket vanligt fenomen, och det uppträder på alla livets områden.
Humanism, darwinism, marxism, kapitalism, och det mesta andra som slutar på -ism är alla exempel på detta slag av tankesystem.
Det finns naturligtvis också en teologisk-religiös versionen av det här eländet, och det har i alla tider ställt till problem för oss kristna, när vi ska försöka förstå och ta till oss vad Herren säger.
Vi kan, som ett exempel på detta, se på Luk 18:31-34. Jesus och lärjungarna ska ge sig på väg upp till Jerusalem, och Jesus informerar dem i klara ordalag om vad de har att vänta sig.
”Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen ska gå i uppfyllelse. Ty han kommer att överlämnas åt hedningarna, och de ska håna honom, skymfa honom, spotta på honom, gissla honom och döda honom, och på tredje dagen ska han uppstå”.
Tydligare än så kan det inte sägas, och ändå fattar lärjungarna noll.
”Men lärjungarna förstod inget av detta. Det var fördolt för dem, så att de inte fattade vad han menade.”
Och det var ju inte enda gången de uppvisar den här sortens tankeblockering! Jesus förklarar vad som ska komma att hända honom vid flera tillfällen under de tre år, som lärjungarna vandrade tillsammans med honom, men resultatet är alltid detsamma. Ja, en gång tycks ju Petrus fatta vad han säger, i Matt 16, men han vägrar ta in det, utan börjar istället försöka övertala Jesus att ge upp hela denna i Petri tycke vanvettiga tanke.
”Bevare dig Gud, Herre, det här ska aldrig hända dig!”
Men var ligger problemet? De visste var Jerusalem fanns, de hade varit där många gånger. De kände till profeternas skrifter, dessa förelästes alla sabbater i synagogorna, och Jesus själv hade undervisat dem dag efter dag. De visste vem Människosonen var, Jesus hade talat om sig själv som Människosonen vid många tillfällen. De visste vilka de hedningarna var, som hade makten i Israel vid den här tiden, alltså romarna. De visste vad det var att bli skymfad och hånad. De visste vad en romersk piskning var, och de visste vad en avrättning var. Allt var klart så långt! De hade ju alla fakta på bordet! De hade till och med sett döda uppstå på Jesu befallning, så inte ens det var längre et främmande koncept för dem!
Ändå sägs det att det var fördolt för dem.
Så, vari bestod sikthindret? Varför kunde de inte förstå klarspråk? Kunde detta drabba dem, då kan det också drabba oss, så vi behöver tänka över detta!
Det finns ett talesätt som är både allmänt godtaget och helt felaktigt, nämligen ”fakta talar för sig själv”.
Fakta talar inte för sig själv!
Det är först när man sammanställer och tolkar fakta, som de har något att säga!
Och när vi ska till att tolka tillgängliga fakta, vad använder vi då för verktyg?
Jo, just det tankemönster, de tankebyggnader, det paradigm, som vi råkar ha lagt oss till med!
Och lyckas vi aldrig bryta oss ut ur detta på någon punkt, då går vi runt i cirkel i våra resonemang.
De fakta vi lyckas pressa in i vår färdiga tolkningsmodell tar vi in, resten förkastar vi, och det går så automatiskt, att vi ofta inte ens märker vad som händer.
Jag hörde en gång en man ge ett lysande exempel på detta:
”Säg att du har den uppfattningen, att det är storken, som kommer med barnen.
Så får du höra att antalet storkar har minskat i Skåne de senaste femtio åren. Det är fakta.
Du får också höra att under samma tid har nativiteten sjunkit i Skåne. Det är fakta.
Så sammanställer och tolkar du dessa fakta med din åsikt om att storkarna kommer med barnen som tolkningsverktyg, och voila!
Tillgängliga fakta visar ju då klart, att det var storkarna som kom med barnen!”
Nå, det här är ju en karikatyr, förstås, men det speciella med en karikatyr är ju att den inte direkt förvränger, istället tar den fram och förstärker något karaktäristiskt.
En nutida variant, som jag stöter på av och till, är den, där människor förkastar hela tanken på Guds existens, därför att hela deras tankevärld är begränsad och blockerad av den sortens vetenskapliga tänkande, som utan vidare reflektion förkastar allt, som inte kan mätas och vägas med vår apparatur.
Naturligtvis kan riktigheten i en sådan syn inte bevisas, och jag har frågat både mig själv och dem vad det är för vetenskaplighet i att låta hela sitt tänkande styras av en uppfattning, som varken har bevisats eller kan bevisas , men då visar det sig hur stark blockeringen är.
Inte ens ett så enkelt och klart argument går fram – för det passar inte in i deras tankebyggnad! Vilket naturligtvis medför att den kväver alla frön, som skulle kunna växa upp och bära frukt för Guds Rike i deras liv.
Jag har skrivit mer om detta i andra inlägg här i kategorin god säd och ogräs, här ska vi se litet till på den teologiska versionen av skadliga tankebefästningar.
I Apostlagärningarna 17 berättas om hur Paulus kommer till Tessalonika och predikar Kristus.
Som resultat av detta blir han utjagad ur stan av de där bosatta judarna.
Eller, det ser vid första anblicken ut som om det vore på grund av det han predikade, som har blir bortjagad.
I själva verket var orsaken den, att dessa judars tankevärld var så fullbyggd av deras färdiga teologiska uppfattningar, att det fick dem att automatiskt förkasta det Paulus sade, eftersom det inte passade in!
Sen gick han vidare till nästa stad, Berea, och predikade samma budskap där, som han hade lagt fram i Tessalonika, men nu blir han inte bortkörd, tvärtom! Judarna i Berea reagerar helt annorlunda!
Det står att de tog emot budskapet, och studerade Skrifterna dagligen för att se om det, som Paulus sade kunde stämma!
De var med andra ord öppna för möjligheten att de kanske inte visste och kunde och förstod allt, att det kunde komma något nytt, som både stämde med Skrifterna, och öppnade nya perspektiv!
Om man inte vill att hela ens sätt att förhålla sig till omvärlden ska styras av förutfattade meningar, då är detta en inställning att rekommendera!
Lärjungarna, som inte kunde ta till sig informationen om att Jesus måste lida och dö, och judarna, som Paulus mötte i Tessalonika, hade i grund och botten samma problem.
De trodde att visste, de visste inte att de bara antog. De hade fått lära sig att tolka den information de hade från Gamla Testamentet så, att sen, när Messias kommer, då ska han rida in i Jerusalem och sätta sig på Davids tron, då ska han regera över folken med järnspira, och då ska Israels forna makt och härlighet återupprättas!
Det, som Jesus säger ska hända med honom, det passar inte in, inte någonstans, i den tankebyggnaden. Det är den, som skymmer bort den klara och tydliga information, som Jesus ger dem så till den grad, att de till slut inte begriper någonting.
Det har sina risker att tro att man vet, framför allt i sådana sammanhang där vår kunskap är ett styckverk – alltså de andliga!
Teologiska tankebyggnader som tillåts höja sig upp i jämbredd med Bibeln, eller rentav börjar stå över den, så att det till slut är de, som bestämmer både hur den ska tolkas, och till slut i praktiken till och med vad som ”får” stå i Bibeln, det är ett verkligt otyg i Guds Rike.
Det blockerar oss, hindrar oss från att ta till oss vad Herren skulle vilja visa av nya vidder i sitt Ord.
När Herren vill tala till oss, ge oss en ny förståelse av olika saker i kristenlivet, befria oss från människotankar som smugit sig in i våra religiösa paradigm, då sätter vi oss alltför ofta på bakhasorna.
Då begriper vi inte, då vill vi inte begripa, lika litet som Jesu första lärjungar begrep.
Hur är det, om du idag hittar något som visserligen står klart och tydligt i Guds Ord, men som inte finns med i din religiösa tankebyggnad? Är du beredd att riva taket på den, och ge rum för en våning till? Är du beredd att ogräsförklara allt, som inte stämmer med vad Herren säger?
Eller gör du som judarna i Tessalonika, jagar ut de obekväma nya tankarna ur din närhet utan någon närmare eftertanke?
Vad är det då, som den här sortens ogräs ger oss, när vi har så svårt att göra oss av med det?
Jag tror att det till en stor del handlar om trygghet. Den uppfattning, det paradigm man har lagt sig till med, det ger en känsla av ordning, av stabilitet, av att veta vad som är ner och vad som är upp, att ha fast mark under fötterna. Och det ger en känsla av att ha rätt!
När man går och petar på det, som människor har sin trygghet i, eller sin känsla av att vara litet bättre än andra, då blir det reaktioner! Närmare bestämt försvarsreaktioner.
Vill man rensa i törnena i sin tankeapparat och sitt känsloliv, då behöver man alltså först av allt flytta över sin trygghet inte bara från pengar, egendom, och gott anseende här i världen, utan också från sina mindre väl genomtänkta meningar och åsikter, flytta över sin trygghet till Herren!
(Nu kanske någon invänder att många av denna världens ismer nog minsann är väl genomtänkta, och visst, ur ett mänskligt-filosofiskt perspektiv de kanske är det, men det jag åsyftar med mitt ”mindre väl genomtänkta” är, att om en kristen håller fast vid tankemönster, som uppenbart står i strid med Guds Ord, då är detta mindre väl genomtänkt!)
Herren har kommit för att vara min trygghet både i livet och inför evigheten, frukta inte!
Det är vad syndernas förlåtelse ger, det är vad beskedet om att ens namn har blivit inskrivet i livets bok ger.
Det är vad Jesu ord om att ingen ska rycka oss ur Faderns hand ger, det är vad löftet om att det finns plats beredd för mig i himlen ger.
Trygghet, äkta, sann trygghet, en trygghet som vilar på Guds vilja och beslut, på Guds ordning och plan, och inte på några mänskliga försök att skapa ordning genom att sammanställa några lämpliga bitar av hela det virrvarr av meningar, som människan har plockat från kunskapens träd…
Vad kan då den onde tänkas sjunga för en vaggvisa för Jesu lärjungar angående de här sakerna, då? Kanske nåt i den här stilen:
”Du har ju allt placerat i prydliga fack,
till alla nya tankar ska du säga nej, tack!
säg: här finns inget mer att beakta
jag har din åsikt klar, stör mig ej med fakta!
Dra ut en pinne, så rasar allt, bäst att du aktar dig nu!
lyssna bara på sådana, som tänker som du!
Och umgås ej med folk av tvivelaktigt slag,
glöm aldrig att spana efter misstänkta drag
Myggorna, dem ska du alltid noga välja bort,
kameler kan du svälja, om de är av den sort
som ingen kom ihåg i din åsiktskatalog….”