Dagens nummer av lokaltidningen har ett reportage om en vårdare, som kommer att stå utan jobb, utan lön, och utan möjlighet att få någon form av ekonomiskt stöd från 1.2.
Orsak: hon vill inte ta coronavaccin, av rädsla för biverkningar. Hon är inte vaccinmotståndare, men just det här vaccinet är hon rädd för, eftersom hon känner till många, som har fått känna av icke önskade biverkningar av detsamma.
Så nu blir hon utsparkad från jobbet. Motiveringen är att hon skulle utgöra en risk för patienterna, om hon finge fortsätta.
Och om det vore sant, att de vaccinerade vårdarna inte utgör någon smittrisk, medan hon gör det, då skulle jag på någon nivå kunna förstå den lagstiftning, som gör sån här diskriminering möjlig.
Men det här är ju ren och skär lögn!
Det är ju bortom allt tvivel bevisat, att också de vaccinerade både blir smittade av coronaviruset, och också sprider smittan vidare! Det enda, som vaccinet åstadkommer, är att de inte blir lika sjuka som de ovaccinerade.
Följaktligen utgör inte de ovaccinerade någon större smittrisk för sina patienter än sina vaccinerade kolleger!
Argumentet för tvångsvaccineringskampanjen faller därmed platt.
Så, vad är det frågan om här då? För mina gamla ögon ser det här rätt och slätt ut som ett ”Nu ska vi minsann visa er vem som bestämmer!”
Ska vi faktiskt ha en lagstiftning, som tjänar sådana syften? Justitieministern, hoj!
Ja, ja, jag vet att man från det hållet framhåller, att det ju inte är fråga om något tvång, att de ovaccinerade ju fritt får välja, om de hellre vill stå utan jobb och pengar, än ställa sig på knä och ta sina sprutor.
Det är här jag kommer att tänka på en episod från Frans G Bengtssons underbara vikingaroman ”Röde Orm”, en av den svenska litteraturens absoluta pärlor.
Bakgrunden är att Orms ärkefiende kung Sven har skickat folk för att försöka ta livet av honom med list och svek. Som bevis för utfört uppdrag ska de sedan ta hans huvud med sig tillbaka till kungen.
Överfallet misslyckas dock, och de tilltänkta lönnmördarnas ledare blir tillfångatagen av Orm. Denne ämnar då först hugga huvudet av skurken, och skicka hans huvud till kung Sven i stället för sitt eget, men då intervenerar prästen fader Willibald, och vill döpa skurkarna i stället, och sedan släppa dem fria.
Dessa försöker först sätta sig på tvären, och säger sig inte vilja bli tvingade att bli döpta, varpå Orm replikerar: ”Ingen tvingar er! Ni får själva välja, om ni vill ha era huvuden vattenösta, eller om ni vill ha dem packade i salt och skickade till kung Sven!”
”Ingen tvingar er”
Jag antar att jag inte är ensam om att se likheter här…